Fotarbete

Idag har jag och hustrun gått runt på stan och handlat kläder med äldsta sonen. En av hans födelsedagspresenter var en dag på stan med mamma och pappa för att handla kläder och umgås tillsammans med lunch och fika. Det blev en fin dag. Yngsta sonen var på fotbollscup och hade morfar med sig, så de fick också lite egentid tillsammans.

Det var ett riktigt skönt och fantastiskt fint väder idag. Kände att jag ville komma ut och springa innan det var dags för middag, men lite kort om tid. Valde att prova och springa i spåret hemmavid och tänkte att det nog är blött och geggigt, synd att blöta ner strumporna ... och skorna inför morgondagens långpass. Valde att springa barfota, ja - eller i barfotaskorna, mina Merrell Trail Gloves.

Det var dock torrt och fint i spåret. Kändes också bra i fötterna och vaderna så jag höll inte igen tempomässigt - sprang på så som jag kände för stunden. Men jag valde att bara springa ett varv 2,5 km.

Nu en stund efteråt märker jag att fötterna och vaderna förstås fått jobba lite extra. Det är nog bara nyttigt, känns inte dåligt på något sätt.

Svågern har, efter röntgen och konstaterat elakartad cancer, varit på biopsi och väntar nu på slutligt besked om typ och kommande behandling.

Snö i spåret och tråkiga besked

Provade på att springa 5 km i Rocklundaspåret idag då det sett skapligt ut. Det visade sig att i skuggpartierna på andra kilometern så låg snön kvar. Här har man pumpat ut konstsnö tidigt i vintras och den snön verkar hålla sig bättre än den naturliga. Det är nämligen bara i själva spåret som det nu ligger 10-15 cm snö kvar - runt om i skogen är det snöfritt. Fick springa en del vid sidan av där det var torrt nog, annars blev det avvägt balanserande på sladdrigt ojämnt snötäcke - fotledsövning.

Som tur var blev det bättre från tredje kilometern och runt. Jag passade på att ta ett extra varv på i 3 km spåret ... det finns en genväg på 5 km spåret som skär bort just det där snöiga partiet. :-)

Fick tråkiga besked idag. Min svåger som just flyttat från Norge till Sverige och som nyligen gifte sig men sin norska, har just fått konstaterat cancer ... igen. För sju år sedan gick han igenom en omfattande behandling i Norge som satte stopp för hans hockeykarriär där. En sådan där cancer, ett osteosarkom, som sitter på benen i kroppen. Den drabbar i huvudsak barn och ungdomar. Han fick operera bort övre delen av lårbenet och mycket av muskulaturen i höft och lår samt genomgå långvarig och kraftig cellgiftsbehandling.

Som alltid när sådant här händer så känns det så orättvist. Det är väl inte rättvist att någon ska få cancer alls, men när det drabbar någon för andra gången och då man efter 7 år just börjat tro att man är frisk...

Öm i fötterna

Jag tog mig ut på ett kortare löppass ikväll. Det har varit två dagars vila sedan jag sprang mitt långpass. Skulle nog ha kunnat springa ett lättare pass redan i måndags eller igår, men det blev inte prioriterat. Dessutom kändes det som om kroppen inte tog skada av lite vila... jag tror jag behövde det.

Igår fick jag dessutom lite efterkänningar i fötterna. Främre trampdynan på båda fötterna har uppenbarligen fått jobba hårt i söndags. Värst är det på vänster fot. Det är en diffus ömhet mitt i trampdynan nästan precis i linje med mittentån. 

Läste lite skrämmande forumtrådar om stressfrakturer med 2 månaders läketid... lätt att skrämma upp sig själv. Som tur är har jag inte långt till självförnekelse och bortförklaringar. Sannolikheten för att få stressfraktur på båda fötterna samtidigt känns lite så där. :-)

Troligare är ju en allmän överansträngning, träningsvärk i muskler jag inte visste att jag hade eller kanske att jag är kort någonstans i angränsande muskler så att det drar lite skevt i lederna i foten. Ägnade tisdagkvällen åt att stretcha och massera fötterna rejält. Idag kändes det mycket bättre.

I övrigt händer det inte så mycket annat i livet just nu än den vardagliga rutinen med arbete, hushållssysslor och barnens aktiviteter. Vi planerar lite filmkvällskalas för yngsta sonen och hans kompisar - det kräver så där lagom mycket planering nuförtiden. Bestämma kväll, film och få iväg inbjudningar. På den aktuella dagen är det ju bara att se till att filmen är hemma och beställa pizza. Kraven minskar. :-)

Långpass och ont i kroppen

Det blev långpass idag som planerat även om det blev lite längre än vad som kanske är bra. Med en ökning på 2-3 km per tillfälle så borde jag ha sprungit 26-27 km idag. Jag valde av någon anledning att ge mig ut på den 3-milsrunda som går runt Västerås och som finns uppmärkt längs cykelbanorna.

Sammanlagt blev det strax över 32 km i 5.10-5.15 tempo som planerat. Borde kanske ha sprungit lite lugnare på den distansen, men det kändes bra i kroppen. Som förra helgen var det bara vaderna och hälsenorna på båda benen som blir lite trötta och gnäller. Löpsteget fungerar i alla fall och efter förra passet så var vader och hälsenor tysta redan morgonen efter.

Ont i kroppen då? Jo, jag är stel och det krävdes en del stretchning innan jag sprang iväg idag. Igår var det städdag i vår samfällighet - sopning och krattning hittar otränade muskler. Efter städningen i samfälligheten så tuktade jag vårt ena äppelträd rejält. Egentligen ska man nog inte beskära äppelträd så hårt vid den här tiden på året, men nu är det gjort. Att såga, kapa, klippa grenar är också ovana rörelser.

Resultatet av städ- och trädgårdsarbetet var ömhet i kroppen. Långpasset sätter inte alls samma spår. :-)

Nu kommer dock en sådan där grym trötthet i kroppen. Långvarig löpning och tömda energidepåer brukar sätta sina spår i kroppen ändå. Vila, vila säger kroppen.

Hammocken ser väldigt inbjudande ut där i solskenet...

Helg!!!

Efter veckan som varit så är det riktigt skönt att det är helg nu. Även om jag har beredskap denna helg så känns de äntligen som att jag verkligen är ledig. Utöver den vardagliga arbetslasten så har jag de senaste veckorna även jobbat med en större offertförfrågan och igår skickade jag äntligen iväg den. Känns verkligen befriande även om mycket arbete återstår med urvalsprocesser och avtalsförhandlingar. :-)

I torsdags sprang jag en ganska oplanerad runda, behövde mest komma ut och röra på mig. Det gick tungt fast det inte alls var jobbigt, eller hur ska man skriva? Ganska långsam löpning och ändå riktigt tunga och motsträviga ben. Efter 7,5 km när tempot gick 5.20-5.30 så stannade jag i alla fall och stretchade. Det gjorde all skillnad i världen. Efter det kunde jag lätt hålla 4.30-4.40 tempo utan att det var tungt.

Lärdomen av detta är att det kan vara bra att stretcha ibland! :-)

Imorgon väntar ett planerat träningspass - ett långpass. Denna gång siktar jag på att springa lite långsammare än förra helgen. 5.00-5.10 kan nog vara ett rimligt tempo och jag springer gärna i 5.20 också om jag kan hålla igen så pass.

Igår laddade jag ner en uppdatering av ett av de program som jag registrerar mina träningspass i. Det är Firstbeat som släppt en ny version av sitt program ATHLETE där man nu ska kunna se hur pass vältränad man är. Programmet analyserar pulsdata så kallat RR-data från träningsklockan (stöds i vissa träningsklockor).

Firstbeat har utvecklat någon sorts analysmetod och kan beräkna VO2max (maximal oxygen consumption) och motsvarande MET (maximal aerobic performance capacity). Vet inte om det är någon större skillnad på innebörden i dessa, men de går att räkna om mellan dem i alla fall.

Till saken hör att man nu kan få en uppföljning av detta i programmet med lite grafer och utveckling över tiden. Om jag inte redan visste det själv, så kan jag nu se att jag utvecklats under året som var. :-)

Mitt beräknade METmax ligger nu över 16 vilket placerar mig i kategorin "Excellent".

Betydelsen av detta är egentligen noll och intet för jag vet ju redan vilken kapacitet jag har som löpare utifrån mina tempon och distanser. Det känns ändå riktigt bra att se att man är i skiktet "Excellent" ... så pass bra att jag unnade mig två vaniljbullar till kaffet alldeles nyss (och några kakor).

Slukad

Förra veckan blev en lugn mellanvecka . Behov av vila i början av veckan i kombination med mycket arbete har gjort att det blivit lite tid till träning och bloggande - slukad av jobb igen helt enkelt. :-(

Känns inte som att träningsveckan blev fel dock. Jag behövde vilan där i början av veckan och igår, söndag, kom jag i alla fall iväg på mitt efterlängtade långpass över 2 mil. Det blev 22 km i 4.55 min/km.

Ett riktigt tufft pass för mig. Vid 18 km hade jag en riktig dipp och tänkte ett tag att "nu lägger jag ner", men lite löpstegsbyte, fokuserad andning, nedförsbacke och jävlar anamma tog mig vidare. Hade ont i båda benen - vader och hälsenor.

Var lite orolig (som alltid) att jag dragit på mig något skit, men nu ikväll när jag gav mig iväg på en lätt 5:a för att mjuka upp musklerna lite så kände jag ingenting. Nåja, lite kände jag - en grym träningsvärk i vaderna ... och låren också ... och rumpan. :-)

Således upplever jag att det blev ett riktigt bra långpass. Nästa långpass ska jag försöka att springa i lite lägre tempo, det är inte optimalt att varje gång ta ut sig så som jag gjorde denna gång.

Lättad

Gick upp tidigt igår och förberedde frukost åt hustrun som fyllde år. En massa paket, frukost på sängen med ljus, blommor och "skönsång" ackompanjerat av yngsta sonen som gitarrist. Det blev uppskattat, lite av ett återkommande koncept här. Nytt för året var inslaget med gitarr samt att jag bjöd på chockladmousse som avrundning på frukosten. Även om just chockladmousse är uppskatta så fanns en viss skepsis till det som inslag vid frukosten ... men det verkade gå hem för inget fanns kvar efteråt. :-)

Jag är mycket lättad efter söndagens känsla där jag trodde att jag kanske dragit på mig en överansträngningsskada. Efter två dagars vila så provade jag igår (efter att ha levererat paket, frukost och morgontidning) att springa ett kort morgonpass. Det blev 5 km i 4.30 tempo och allt kändes bra i benen. Tröttheten i fotleder och känningen i vänster hälsena och vaden var borta.

Nu siktar jag på ett lätt pass imorgon fredag och på söndag ska ett riktigt långpass bli av om allt känns bra.

Annars är det riktigt mycket på jobbet nu så det var inte svårt att hitta tid till vila från löpningen. Skönt när prioriteringen är enkel... :-)

Tungt, mulet och motvind

Ungefär så muntert kan jag väl lite överdrivet sammanfatta dagens långpass. Jag velade in i det sista om jag skulle springa alls idag. Benen har känts lite slitna och jag tror att det är Premiärmilen som fortfarande sätter sina spår. Inledde ihop med hustrun de första 7 km på hennes milrundan och vek sedan av på en längre avstickare - sammanlagt blev det drygt 17 km i snitt 5.20-tempo. Solen lös med sin frånvaro, men vi slapp snö i alla fall - riktigt less på kylan och den där blåsten hjälper ju inte upp på något sätt. :-(

Förra veckan försökte jag ta det ganska lugnt för att återhämta mig. Summerar 23 km den veckan, men inte så lugnt tempo som jag kanske borde ha haft. Den här veckan har jag inte alls tagit det lugnt. Volymmässigt tror jag att det är rekord för mig med nästan 58 km.

Att det idag trots mestadels lugnt tempo kändes tungt beror nog kanske ändå mest på att jag haft hög träningsvolym. Dessvärre fick jag känningar i hälsenan mot slutet av dagens pass, lite osäker på om det var lite av krampkänningar i vaden för det kändes inte bara som hälsenan. Jag valde i alla fall att byta löpsteg och sänka tempot de sista kilometrarna för att inte förvärra en eventuell överansträngning.

Möjligen sitter backintervallpasset också kvar i benen... så mycket som kan spela in nu så jag vet inte alls egentligen. Kommande vecka får inledas med mer vila och lätta pass. Alltså inget backintervallpass på torsdag, Lennart!

Jag har ännu inte kommit upp i över 20 km på långpassen vilket stressar mig lite, men jag intalar mig att jag hinner komma upp i längd på passen inför SM.

Resultat = smärta

Under eftermiddagen idag började en begynnande träningsvärk göra sig gällande ... främst i sätesmuskeln. Det får ses som ett bra kvitto på gårdagens insats med backintervallerna. Låren är också lite små-möra.

Testade att springa ett kort återhämtningspass när jag kom hem från jobbet och det är väl tveksamt om det hjälper eller om det snarare stjälper. Det var trötta muskler som släpade runt mig. Glädjande nog ingen illavarslande ömhet - bara trötthet i muskler och leder.

Tror att den där träningsvärken jag känner bara är början på något som kommer att växa till smärta imorgon. :-)

Nu väntar lite fredagslugn med grillning, ett glas vin (eller två?) och kanske en film sedan. Även om denna arbetsvecka bara var fyra dagar så gick den ändå skrämmande fort.

Backintervall

Jag har fortfarande lite oroande känningar i vänsterbenet. Det är hälsenan, vaden, benhinnor - lite varstans som det känns o-bra just nu. Sammanfattningsvis kan man säga att benet känns lite stumt - det känns (lite överdrivet) som om jag haltar på vänster när jag springer. Det flexar liksom inte - fast det gör det ju. Mest känslan som är lite skum. Kanske bara för att jag är kort/stel i vadmusklerna (gubbvad?!).

Så där kändes det förra våren också så jag är lite observant nu för då gav ju vänster hälsena upp. Skillnaden nu är jag håller igen när jag känner så här och ivrigt gör mina tåhävningar. Förra året visste jag inte bättre och fortsatte springa mina milrundor så snabbt jag kunde tills det inte gick att springa längre. :-)

Igår när jag sprang en lätt 5:a med hustrun så kändes det inte helt bra vänsterbenet och därför var jag lite tveksam ikväll när jag gav mig iväg.

Jag antog ju en träningsutmaning från Lennart i måndags. Vill ju inte tro att detta var ett aprilskämt - man kan väl inte skämta om en så allvarlig sak som att springa backintervall, eller? :-)

Alldeles oavsett så ville jag ändå göra ett helhjärtat försök - aprilskämt eller inte! Glädjande nog så kändes det alldeles bra  (kanske lite överdrivet) och jag joggade de dryga 4 kilometrarna bort till Billstabacken som jag skrivit om tidigare.

Det där med att springa intervall och försöka hålla räkning verkar svårt för mig. Jag tappar ständigt bort mig. Konstaterar "4" och tänker direkt ... "var det 4:e intervallet eller ska springa 4:e nu?". Hmm....jo så var det idag och jag valde att räkna lågt. När jag med säkerhet sprungit 8:e intervallet så var benen skapligt möra   och jag tänkte att jag klämmer ett sista. Med nio intervaller avklarade så lunkade jag hemåt.

Nu när jag gått igenom passet ser jag att jag fick ihop 11 intervaller. Kanske jag tog i för lite och bara ska tillgodoräkna mig nio? Får öva på detta! :-)

Varje intervall blev ca 34-37 sekunder följt av 70-90 sekunder joggvila. Träningsklockan och dess GPS hänger ju inte riktigt med i intervallsvängarna, men det ger ju en ungefärlig bild trots allt. Tiderna är ju dock rätt bortsett från något av intervallen där jag inte riktigt lyckades trycka in knappen på toppen - var lite upptagen med att andas eller något sådant.

Som synes har jag en ganska skön back på vägen till och från Billstabacken också där jag skulle kunna springa backintervaller. Den är i samma kaliber, men inte lika cool då den saknar varningsskylten. :-D

I nära anslutning till den där andra backen ligger en pulkabacke som jag nog kommer att prova springa lite backintervall i senare när det torkat upp lite.

Detta blir nog det tredje backintervallpasset jag springer någonsin - möjligen är jag lika dålig på att räkna dess...

Den där hårfina gränsen

Gränsen mellan galenskap och genialitet är ju hårfin sägs det. Lika hårfin är ju gränsen mellan att hjälpa och stjälpa ibland. Jag stod verkligen och vacklade idag - ska jag eller ska jag inte?

Den stora frågan vila eller träna?

Generellt ska man väl vila hellre än träna när man väl ställer sig den frågan. Frågan kommer sig ju oftast av en anledning. Men lite som när man haft en förkylning och börjar känna sig bra så måste man ju våga prova ibland ... antingen blir man bättre eller sämre. Man kan vila i en "evighet" och inte känna sig bättre förrän man kommit ut på det där förlösande träningspasset igen.

Jag tog risken idag och genomförde mitt efterlängtade långpass. Solen och fågelkvittret påverkade alldeles säkert mitt beslut. Det kändes inte alls 100% i vänsterbenet idag heller. Men det var heller inte lika illa som igår. Inledde lugnare idag än igår och efter 5 km så kändes det mycket bättre. Ljuvliga endorfiner? Visst känner jag fortfarande av vänster hälsena så här efteråt, men inte mer än en etta på tiogradig skala.

Det blev drygt 18 km i 5-tempo - lite snabbare än de 5.15-5.20 som jag hade tänkt mig. Pulsen låg å andra sidan på låga 150 i snitt så det kändes väldigt lätt.

På väg uppför mördarbacken idag vid 14 km

Tog mig uppför den där backen, som jag skrev inlägg om tidigare, där jag tänker köra lite backintervaller framöver. Den ser ju beskedlig ut när man kommer springandes nerifrån, men den svänger tvärt uppför vid kröken till höger. Suger bra i benen kan jag lova - inte så extremt långt, inte extremt högt, men brutalt.

Varning för brant backe när man kommer uppifrån.

Nu får det bli fokus på excentrisk tåhäv och vila eller bara lätta korta pass under veckan. Om allt känns bra så siktar jag på ett längre långpass till helgen som kommer, sisådär 20-22 km. Hög tid att komma upp lite i längd på långpassen nu.

Dags att grädda lite pannkaka till äldsta sonen nu. Han ska iväg och prova på en lajv-aktivitet under påsklovet och behöver ha egen matsäck med sig.

Galet mycket sömn

Jag har verkligen sovit bort mycket av påsken. Överraskar mig själv med att somna tidigt och vakna sent. Inte så där så att jag ligger och dra mig och njuter av att slappa. Jag sover verkligen. Ca 10 timmar per natt...det är helt extremt. Igår eftermiddag kraschade jag dessutom i soffan i en timme trots all nattsömn.

Måste vara något uppdämt behov av sömn även om jag inte känt av någon onormal trötthet senaste tiden. Kanske är det tävling och träning den senaste tiden som kräver denna vila. När jag tar ut mig rejält på träning och tävling brukar det följas av stort sömnbehov samma dag. Efter tuffa långpass brukar jag knoppa i soffan en stund för återhämtning. Någon sådan vila skedde inte efter Premiärmilen eller efter min snabba 15 km runda senast.

Alldeles oavsett anledning låter jag kroppen vila - jag tillåter mig att sova bort dessa timmar utan att ha dåligt samvete. Skönt att kunna sova utan avbrott. :-)

Bortsett från städning av altanen och lite påskmiddagar under helgen så har har vi tagit det lugnt även när det inte sovits. I lördags fick vi hem nya familjemedlemmar till barnens stora glädje. Vi har fått hem två marsvin på prov. Det är två killar som fyller ett år till sommaren. Mysiga, glada och nyfikna. Nu hoppas vi bara att ingen av oss är allergiska mot dem. Jag är väl den som är i riskzonen med allergi mot vissa katter, en del hundar, hästar, gräs och björk. Dock har min allergi blivit bättre med åren. Nu har jag tuggat histaminer några veckor inför vårens pollensäsong så jag tror att kroppen är "redo".

Hmm... kanske sömnbehovet är kopplad till allergi?

Igår gjorde jag ett misslyckat försök till långpass. Vänsterbenet var inte alls med på noterna - stelt, känningar i hälsena och lite spänningar i benhinnor. Jag valde att jogga hemåt och körde lite tåhäv och bålstyrka istället. Idag tänkte jag göra ett nytt försök och se om benen är med mig idag.