Moddig söndagsmil

Idag kunde jag inte hålla mig längre. Jag sprang milen och det kändes riktigt skönt. Helt optimalt var det väl dock inte att springa idag, underlaget var ganska tungt med snömodd och fästet varierade.

Jag springer inte med några speciella vinterskor utan kör på med mina vanliga löparskor året runt. Upplever inga stora problem med det. Jag har ett par Yaktrax broddar att dra på när underlaget blir allt för utmanade, men hittills har jag inte behövt dem i år. Tror kanske att det beror på vilket löpsteg man har. När jag började springa 2010/2011 så tränade jag in ett framfotasteg och jag tror att det gör det lättare att hålla balansen och om det är halt så att man inte ramlar så lätt. Har man för vana att sätta i hälen kraftfullt så kan jag förstå om man vill ha skor med dubbar på vintern för det påminner mig rörelsemässigt om obalansen jag kan få då jag promenerar och sätter i hälen mer.

Jag sprang som sagt milen idag och det gör att min veckosvit med tre pass i veckan bygger på lite volym denna vecka.

v51 1 pass 5 km
v52 3 pass 15,3 km
v53 3 pass 16,1 km
v1 3 pass 18 km
v2 3 pass 18,6 km
v3 3 pass 20,6 km

Det känns fortfarande bra, inte så där "för bra" - den där varningsklockan när det går för bra ringer ännu inte. Jag känner av träningspassen i kroppen och ger mig tid för återhämtning. Tycker ändå inte att 20 km i veckan bör vara något större problem för mig volymmässigt, men jag tar det ändå lite varligt.

Min träningsklocka tyckte att detta milpass var bra mycket tuffare än mina 5K pass. Klockan brukar rekommendera 20-22 timmars återhämtning efter 5K passen och nu för milen så ska jag tydligen vila 71 timmar. Men det är klart, det blev dubbla distansen och i förhållandevis högt tempo (5.33).

Jag får väl lyssna på det och hålla mig i skinnet lite, tror ändå att jag kan planera för ett lätt 5K pass på tisdag kväll.  :-)

Kalaskväll

För en stund sedan ramlade tre glada killar in genom dörren för att fira yngsta sonen. Det är film-pizza-kalas-kväll här. :-)

Först blev det att hälsa på marsvinen och sedan ut på altan för att spela pingis med det lilla pingisbord vi har uppställt där. Under tiden hämtade jag pizza. Nu har de laddat tallrikarna med pizza och snackar för fullt.

Riktigt skönt med fredag - dessa två dagar har varit sega på något vis. Har känt mig trött, nästan så där så att jag tänker att det kanske ändå är lättare att jobba en hel vecka än att ha ledigt en dag sådär mitt i.

Passade på att gå lite tidigare från jobbet idag då det var lite lugnare i kalendern. Det gav mig tid att springa ett snabbt distanspass över en mil innan kalasandet. Riktigt skönt och jag känner mig piggare nu.

Imorgon vankas det 40-års kalas. Jag och hustrun lämnar återigen barnen till morfar och åker till Uppsala och hem på söndag igen. Jag misstänker att denna helg kommer att passera snabbt. 

Väl hemma på söndag blir det nog svårt att fördela tiden. På att-göra-listan står att ställa upp studsmatta, beskära det andra äppelträdet och springa långpass - för att nämna de mest prioriterade. Högst upp på min lista står förstås långpass och jag tror att jag kommer att få det sanktionerat också. :-)

Tydligen var det redan dags

Som jag skrev igår så har ju inte den där känslan att vilja/behöva springa funnits i kroppen - jag har känt mig lite trött. På något märkligt vis så var kroppen helt inställd på att springa ikväll. Tanken att springa fanns i huvudet, men framför allt så fanns den ju i kroppen. 

När jag har den där känslan då funderar jag inte så mycket på om jag ska ta mig ut eller inte. Det är liksom bara förutbestämt och när jag lämnat jobbet och kliver innanför dörren hemma, så går jag direkt och hämtar träningskläderna och tar på mig dem. 

Lika förutbestämt är det på något vis vilken intensitet jag ska ha i passet. Jag brukar tänka att jag ska ta det lugnt - jag tänkte så ikväll - och ändå hittar benen något eget tempo som känns bra. Ikväll tänkte jag 5.15-5.20 tempo för att bara röra på mig och spara på krutet och känslan till på söndag. Första kilometern klockade jag på 4.43.

Inför andra kilometern tänkte jag "vad skönt att det går så lätt, nu drar jag i bromsen och sparar på benen". Andra kilometern 4.38.  :-(

Så där höll jag på kilometer för kilometer och det var inte förrän vid  7 km som jag lyckades få ner tempot. Blev jag nöjd då? Nej, då tänkte jag att usch vad tungt det känns! Pallar inte kroppen att springa i det snabbare tempot en hel mil? 

Försökte öka tempot på kilometer 8 och det kändes inte alls övertygande, stort motstånd. Lite mer oro nu att benen inte är med mig. Kommer på att jag liksom springer och håller andan lite. Fokuserar på att andas och syresätta kroppen och ser att kilometertiden går ner lite. Aha! Jag andas för dåligt! 

Lägger kilometer 8 bakom mig och fortsätter att andas fokuserat. Plötsligt ökar farten automatiskt och vips har jag klockat kilometer 9 på 4.19. Lättnad! Jag kan tydligen springa med bra fart om jag bara andas....syresättning av kroppen verkar vara en av förutsättningarna för framgångsrik löpning! :-)

Är det bara jag som tänker så här när jag springer? Vad blev det av min lugna mil ikväll?

Konstaterar att kroppen i alla fall sade åt mig att "nu är det färdigvilat, nu kör vi igen".

Plötsligt lite fart

Äntligen lossnade det ikväll och jag fick till lite fart på milen. Som oftast i min ostrukturerade träningstillvaro fanns det ingen plan för dagen annat än att jag tänkt att jag skulle springa en mil ikväll.

Grisigt trött efter en natt med dålig sömn, tidigt på jobbet och sent därifrån så lyckades jag med stort motstånd släpa mig ut. Som oftast kändes det ändå ganska bra när jag väl stod omklädd och klar på gatan utanför huset.

Joggade iväg lite lugnt och tänkte nog mest att jag skulle göra en bekväm såsar-mil. Men ganska snart stod det klart att det var fart i benen ikväll ... eller om det egentligen var andningen som kändes rätt. Ska jag välja en sak som stack ut på ett positivt sätt så var det just andningen ikväll och den bästa känslan var under kilometer 3 och 4 när jag hade ett riktigt skönt flyt och bra tempo.

Sedan började verkligheten komma ikapp mig och de sista kilometrarna fick jag kämpa på med medelpuls runt 185. :-)

Det kanske finns lite hopp om att kunna passera den där magiska sub45 gränsen med officiell tid på Premiärmilen?

Bra känsla igen

Efter senaste tidens känsla av "motgång", det vill säga att jag helt enkelt inte hittar den där lusten att springa, så hade jag idag en bra känsla när jag sprang milen.

Det blev en helt oplanerad milrunda där jag inledde lugnt de första 3 km ihop med hustrun. Därefter satte vi på lite musik istället och jag ökade tempot. Detta blev ett riktigt skönt pass med lite inslag av fartlek, men främst bara njuta av att springa. Fokuserade lite på andning och teknik också. Hälsenan är mycket bättre - lite känningar den första kilometern, men inget nämnvärt under resten av löpningen eller efteråt.

Tror jag behöver ha lite mer av sådana pass för att bygga upp den där känslan igen av att vilja komma ut och springa. Såg att detta blev det tredje passet denna vecka och kanske är det så enkelt att lite regelbundenhet och volym på träningen skapar den där rätta känslan som jag nu saknar?

Det blev inget inlägg under gårdagen, mest för att jag inte kände för att skriva. Den där krogrundan i fredags blev lång, hann avverka 3 krogar under kvällen med start vid 16-tiden - kom hem kl 3. :-)

Ändå blev det rätt sansat. Jag var uppe och igång redan före 10 på lördagen. Handlade mat och provade på att laga till nyårsdesserten (mer om det senare). Därefter lunch och ner på stan igen för att gå på bio hela familjen - vi har verkligen sett framemot att se Hobbit! De 3 timmarna i biosalongen kändes knappt som 2 timmar. Gillar filmen, den var riktigt bra faktiskt. Nu får man vänta på uppföljare. :-)

Milen i Uppsala

Det blev en milrunda i Uppsala. Mycket skönt att få komma ut och springa av sig lite. Riktigt skönt också att springa på ett nytt ställe. Då jag startade vid Gränby sportfält så började jag med att spring upp och runt Gränby 4H gården och sedan tillbaka bort och runt ett varv i Svartbäcken. Det blev mestadels asfalterad cykelbana, men i huvudsak genom skog och "äng" med stadprägel. :-)

Min löpningen blir lite annorlunda när jag vet att jag kommer att få stanna och leta vägen - det blir mindre resultatorienterat. Springer jag min vanliga runda så vet jag ju vad jag "förväntas" springa på för tid och jag kör lite på autopilot.

Nu blev miltiden inte mycket annorlunda än annars, men det blev ju ett par små vilostopp också på vägen. 10,4 km på strax under 47 minuter gav ett snitt på 4.30-4.32 beroende på vilket träningsprogram man tittar på. Det kändes ändå som en ganska lätt löpning idag även om pulsen låg ganska högt.

Kanske berodde den lätta känslan på att det platta Uppsala bjöd på väldigt liten variation i höjdled?

Äldsta grabben spelade två bandymatcher i Relitahallen och resultatet kunde ju ha varit bättre på alla sätt...det var lite sura miner på dessa bandyspelare kan jag säga. :-)

Annars känns det ju bra nu när jag äntligen parkerat baken i soffan här hemma för lite söndagsslappande. Den där sköna känslan efter löpningen sitter kvar och jag är färdig med den egna hemuppgiften... bara att njuta av stunden.

Pluggpanik

Varför utsätter man sig för sådant som kurser med certifiering?
(för att man inte vet bättre, inte är förståndig nog - behöver bli förnuftigare och bättre vetare)

Har ägnat hela kvällen åt att försöka få ihop ett anständigt utkast på min hemuppgift  där jag ska modellera information och processer för någon känd del av verksamheten på jobbet. Idag ska nämligen en första version in för utvärdering. Ångest och panik då jag helt enkelt inte hunnit arbeta tillräckligt med just denna uppgift.

Det är bara att ta ett djup andetag och andas - världen håller inte på att gå under! (hoppas jag)

Jag lyckades i alla fall ta mig ut på en milrundan när jag kom från jobbet idag och innan jag satte mig med hemuppgiften. Tror det hjälpte mig att bli lite produktiv i alla fall för nu har jag ändå kommit en bit på väg.

Milen ikväll var en hal sådan - det var bitvis riktigt isigt med så kallad svartis. Så där när fukten på asfalten fryser till en nästan osynlig snorhal hinna. Tror jag sprang 20% (mild överdrift:) fler steg än sträckan normalt skulle kräva då det kändes som om jag sprang på stället stundtals. Lite dubbar i skorna hade inte alls varit fel idag.

Hmm... vid 9 km så fick jag dessutom akut magknip (igen!?) och lyckades tydligen inte riktigt pausa klockan heller så det blev ett rejält långsamt tempo där under med en avstickare i bushen. :-)

Söndagslunk

Det känns som om helgen blev ganska lång. Lördagen ägnades åt en del nödvändigt fixande som att få på vinterhjul på ena bilen och plocka ner barnens studsmatta.

Vi har varit en familjemedlem kort under helgen också - äldsta sonen har varit på scoutläger i Söderbärke där de bott på Västeråsgården. Jag har just varit och hämtat honom och nu ligger han i blöt i badkaret. Det där med hygienen verkar inte vara det som kommer högst upp på att-göra-listan när småscouter är på läger.

Det blev en lugn söndagsmil under förmiddagen ihop med hustrun också. Så fantastiskt skönt ute med kall frisk luft och strålande sol. En riktig energikick.

Annars präglas väl tillvaron under helgen mest av arbete med hemuppgifterna i kursen som jag går. Så nu är det dags att hugga in på det igen.

Ett litet "äntligen"

Jag tycker att jag har varit ganska ståndaktig denna vecka avseende min arbetsmoral. Det är ju snabb nedräkning på jobbet nu och idag var egentligen den sista regelrätta arbetsdagen. Idag sken solen lite för bra för att det skulle bli full arbetsdag dock. Imorgon förmiddag blir det ett sista arbetsmöte och sedan är det avtackningslunch. Känns lite som om jag mentalt skjuter upp tanken på att det är slut på denna anställning och dessa 11 år nu - kanske kommer jag bli brutalt medveten om det imorgon.

Pallrade mig i alla fall hem tidigare idag och for ut i spåret. Jag hade siktet inställt på ett milpass. Det var länge sedan sist nu, en hel månad sedan faktiskt, 18 maj. Då sprang jag 11,5 km i blandat tempo med ett snitt på 5.34.

Idag blev det ÄNTLIGEN en snabb milrunda, kanske lite för nära inpå min snabba 5K runda för två dagar sedan. Men eftersom det kändes så bra så trampade jag på i lite samma anda som sist fast med något snäpp lägre tempo. Snittet idag på 10K blev 4.46 min/km med en snittpuls på 178. Klart mycket behagligare och njutbarare än 5K rundan. :-)

Känner att det är roligt att höja tempo nu, samtidigt växer åter en längtan att fara ut på ett lite lugnare långpass. Längtan efter att lunka ut på en 18-22 km runda har växt så pass att min hjärna redan har planera in det till på söndag. Får se hur det blir, men jag tror att jag ska vila benen nu några dagar över midsommarfirandet ... det var den där varningssignalen om när allt känns lite för bra.

Ettårsjubileum

Jag var i Oslo i helgen och glömde därför bort att jag i lördags hade ettårsjubileum!

Den 5 maj förra året sprang jag mitt livs första mil. Jag minns fortfarande känslan av att veta att jag sprungit en hel mil utan uppehåll. Minns att det egentligen inte var så mycket av en fysisk prestation - det var mer en mental kamp. På något sätt förlikade jag mig med tanken på att jag var löpare den dagen.

Under året som gått har utvecklingen gått rasande fort framåt och om jag kikar i träningsdagboken så ser jag att jag under de senaste 365 dagarna i snitt har sprungit 22 km i veckan i 5:26 min/km. Den första milen tog mig 62 minuter att slutföra och under det gångna året att jag kämpat mig ner till 45 minuter på milen.

Hur firades då detta jubileum i Oslo? Jo, på förmiddagen släpade jag och hustrun ut vår norska värdinna på en löprunda. Det blev en stilla jogg upp längs Akers Elven till Maridalen och ner igen. Känns bra att vi fick ihop en mil och därmed satte en ny milstolpe för vår norska värdinna, som annars bara brukar springa 4-5 km någon gång ibland och nu sprudlade av glädje över att ha pressat sig runt en mil. Jag hade dessutom med mig Runner's World och visade artikeln med Grete Weitz. Tror att vi kanske lyckades frälsa en ny löpare. :-)

Annars har jag tagit det lite lugnt och försiktigt med träningen nu för det känns som om jag är lite sliten i fotleder, hälsena och benhinnor. Ska försöka komma ut på ett längre (>15 km) lugnt pass ikväll i Alingsås, men om det inte känns bra så håller jag igen.