Den där återkommande tidsbristen

Just nu har jag hamnat i ett läge med tidsbrist igen. Det var kurs denna vecka igen ons-tors och då blir arbetsbördan större de tre dagar som återstår. Även om jag naturligtvis får lägga mycket av arbetet åt sidan så blir det ändå ett flertal saker över som måste hanteras.

Dessutom har hela veckan präglats av barnens aktiviteter och det har varit så pass mycket att jag ännu inte fått till något eget träningspass sedan i måndags. Nu har jag suttit och slitit med hemuppgifter i kursen hela dagen. Det är inlämning av detta arbete på måndag.

Imorgon bär det av till Uppsala med äldsta grabben då han har serie/poolspel i Bandyn där. I princip försvinner ju hela dagen. Just nu funderar jag på om jag ska prioritera morgonsömn eller ge mig ut och springa på söndagsmorgonen. Kanske kan man packa med sig träningskläder och springa en vända i Uppsala, dusch borde det ju finnas att låna i bandyhallen.

Samtidigt slås jag av att jag inte har något rastlöst spring i kroppen. Jag känner mig bra, det är lite förvånande - men eftersom tanken på löpning nu väckts så tror jag att ett begynnande behov av att komma ut är i antågande.

Hoppas det är bra med dig! Nu ska jag sätta på kaffe och jobba vidare med kursuppgifterna!

Pluggpanik

Varför utsätter man sig för sådant som kurser med certifiering?
(för att man inte vet bättre, inte är förståndig nog - behöver bli förnuftigare och bättre vetare)

Har ägnat hela kvällen åt att försöka få ihop ett anständigt utkast på min hemuppgift  där jag ska modellera information och processer för någon känd del av verksamheten på jobbet. Idag ska nämligen en första version in för utvärdering. Ångest och panik då jag helt enkelt inte hunnit arbeta tillräckligt med just denna uppgift.

Det är bara att ta ett djup andetag och andas - världen håller inte på att gå under! (hoppas jag)

Jag lyckades i alla fall ta mig ut på en milrundan när jag kom från jobbet idag och innan jag satte mig med hemuppgiften. Tror det hjälpte mig att bli lite produktiv i alla fall för nu har jag ändå kommit en bit på väg.

Milen ikväll var en hal sådan - det var bitvis riktigt isigt med så kallad svartis. Så där när fukten på asfalten fryser till en nästan osynlig snorhal hinna. Tror jag sprang 20% (mild överdrift:) fler steg än sträckan normalt skulle kräva då det kändes som om jag sprang på stället stundtals. Lite dubbar i skorna hade inte alls varit fel idag.

Hmm... vid 9 km så fick jag dessutom akut magknip (igen!?) och lyckades tydligen inte riktigt pausa klockan heller så det blev ett rejält långsamt tempo där under med en avstickare i bushen. :-)