Resdag

Jag är tillbaka från Frankrike och igår var jag också tillbaka på jobbet. Det blev 12 underbart sköna dagar på Franska Rivieran - ska se om jag får ihop ett litet inlägg om det när bilder är genomgångna. :-)

I början av semestern, på väg norrut, så körde vi ju på en grävling och blev stående på E4:an tidigt på morgonen. Bärgaren lämnade bilen på en semesterstängd verkstad. Efter mycket ringande så lyckades jag få bilen flyttad från den semesterstängda verkstaden i Kramfors till en öppen i Sollefteå.

Förhoppningen var ju att vi bilen skulle hinna bli reparerad så att vi skulle kunna hämta den på vägen hem. Det gick naturligtvis inte, den blev klar dagen efter vi landat i Nice.

Så idag reser jag till Sollefteå för att hämta hem bilen.

Det blir 8 timmar på buss och tåg... och sedan 45 mil i bilen hem. En riktigt lång resdag helt enkelt. Hoppas nu att alla anslutningar och byten ska fungera som planerat.

Oslo och långpass...

Imorgon flyger jag och makan till Oslo för att hälsa på hennes bror. På helgschemat står naturligtvis också ett långpass. Vet inte riktigt hur och när jag ska lyckas klämma in det eller var jag ska springa.

Har sökt lite på Oslo och kring Sagene där vi ska bo. Det ser ut som om man skulle kunna springa längs Akerselven upp mot Maridalen och runt en bit där och tillbaka. Annars verkar det vara populärt att ta sig till Sognsvann och springa runt där. Får se var jag hamnar någonstans.

Jag tycker det är lite knepigt att ta sig runt så där på nya ställen när man samtidigt vill få till lite kvalitet på passet. Om det bara vore att man ville utforska nya omgivningar så kan man ju lunka runt lite hursomhelst och upptäcka nya ställen och vägar. Nu vill jag inte fundera så mycket på vart jag ska springa utan mer på hur jag springer eller helst inte tänka alls utan bara mala på.

På något sätt hoppas jag att jag ska få till ett par mil i 5.30-5.40 tempo i något löparspår även om det nog vore bra att få känna på lite asfalt också. Tänkte å andra sidan göra ett sista långpass på 32-34 km nästa helg och springa på asfalt då. Därpå får det bli allt kortare sträckor och mer underhållslöpning fram till 2:a juni.

Som vanligt när vi tar oss till Oslo så står det kyla och regn i väderprognoserna. Vad blev det av den kalla ölen i solen på Aker Brygge och den ljuva båtfärden ut på fjorden? Tur att man har något kvar att göra till en annan gång...

Igår blev det ett milpass i spåret medan yngsta sonen hade fotbollsträning. Det gick inte riktigt så lugnt som planerat. Jag gick ut i 5.00-5.10 tempo. Lite seg i benen efter helgen och jag höll igen lite efter 5km. Men sedan lossnade det igen och jag avslutade milen på 50 minuter med 4.43 och 4.02 på det två sista kilometrarna.

Tunga ben

På resande fot igen med träningskläderna i bagaget. Det där med att bo på hotell är helt klart överreklamerat - om man nu inte har familjen med sig förstås.

Det blir lite mycket av inrutade rutiner när jag är bor borta så här. Jag packar väskan enligt samma system, ombyte för en dag (ibland två), träningskläder och necessären. Rutin på resan med en flaska vatten och en smoothie, sedan jobba, jobba, jobba. Till hotellet på kvällen byta om, springa, duscha, äta och kanske jobba lite till, sedan blogga och sova. Vakna, frukostrutin, jobba, jobba, jobba, gå till stationen köpa en flaska vatten och en smoothie, jobba lite mer, hem och sova. Jag är så här pass inrutad i rutiner, ställer till och med upp grejerna på samma ställen på hotellrummet, oftast i samma ordning förstås. Hmm, känns nästan lite tvångsmässigt när jag skriver ner det så här! :-)

Om det inte vore för att man tränar så hade det nog varit tärande, löpning är fantastiskt! På något sätt blir det inte tärande, utan jag slås mest av hur jag bara stänger av själva tanken på fritid. Förvisso är ju kvällen med löpning lite fritid, men den ingår mer i vara-på-resa-rutinen. Jag kanske ska tänka om?

Idag släpade jag mig runt på två tunga ben i 7 km, fötterna/skorna kändes som två tvättsvampar. Men känslan var nog tyngre än det egentligen var. Underbenen protesterade förvisso med att tokspänna så jag blev tvungen att stretcha efter 2 km, men sedan släppte det och hela passet gick i skapliga 5:04 min/km. Det tunga var kanske ändå inte benen utan att hjärtat låg på 90% av max flera gånger och ett snitt på 84%. Där sprack min känsla av att ha bättre kondis än fysisk förmåga! Troligen hör det mest ihop med att jag bara fick knappt 3 timmars sömn under natten. :-(

Jag har testat att ta in de två senaste passen som jag sprungit med nya träningsklockan i programmet Firstbeat ATHLETE. Och det är en tydlig skillnad mellan kvällens pass jämfört med söndagens mil. Nu kräver klockan ungefär 10 pass för att mätningen av träningseffekten (TE) ska bli skapligt rätt och felmarginalen på den senaste mätningen var enligt programmet 10%.
(Håller fortfarande på att lära mig lite om detta program.)

7 km TE 4.8

Om man ska tro graferna så var kvällens runda riktigt bra VO2max-träning.
(Räcker ju gott med att titta på max och medelpuls för att konstatera det iofs)

10 km TE 3.3

Hobbysifferlekar i all ära... det är roligt, men har ju inte så stor betydelse i praktiken. Jag ska dock lyda rådet från programmet och vila nu, absolut inte träna på mer än TE 1-2 för återhämtningens skull.

Nu är det dags för lite välbehövlig sömn - det kanske viktigaste av allt?