Nästa steg ... och nationaldag

En lätt känsla av "jaha, det var det" (tomhet?) infinner sig så här efter SM. Den känslan är i och för sig inte jättestark och den slåss med en känsla av att vilja springa. Faktiskt hade jag spring i benen redan i måndags. Då gick jag ner i hotellets träningsrum och stod på crosstrainer en stund för att bearbeta träningsvärken i låren lite. Fotlederna är lite för slitna för att springa ännu.

Trots min förtjusning i att springa långt så spirar också en ganska stark vilja att få upp farten igen. Jag vill springa lite snabba milrundor nu. Allt fokus på långpass har gjort att jag känner mig långsam i benen.

Den 2 maj var senast jag sprang en lite snabbare milrunda ... snabb kanske är att ta i då det gick i 5-tempo den gången. Jag får nog backa till 17 april då jag sprang en mil på 46:49 vilket är mer av mitt miltempo. Det känns som en evighet sedan.

Fast jag vet ju att farten finns där i benen och att anledningen till att jag hållit igen är att jag inte velat överanstränga min hälsena inför SM.

Nästa stora huvudmål är Lidingöloppet. Innan dess så är det tänkt att jag ska springa Vasa Stafetten 18 augusti med mina kollegor. Upptäckte just att det krockar med Black River Run som jag hade tänkt att springa som träning inför LL. Jag sneglar fortfarande på Runrundan och tänkte då mest springa för att njuta av omgivningen (hoppa att det inte regnar och blåser då!!!) och göra det som en familjeutflykt. Grabbarna kan nog tänka sig springa Lilla Runrundan.

Mest av allt längtar jag nu efter lite solsken och värme, att få jogga runt i spåret i skogen och dra in lukten av skog och höra fåglarnas kvitter ... lägga in lite fartlekar och bara allmänt njuta av tillvaron. :-)

Nationaldagen till ära så hissar jag denna flagga på bloggen idag. Solen och värmen lyser med sin frånvaro och här står hushållssysslor på schemat, städning, röja garaget, klippa gräs (?) och mycket annat som är eftersatt. Tror att det kanske kan bli en lätt 5K jogg med hela familjen idag också.

Ha en skön dag!

Målsättning i år

I höstas när anmälan till Lidingöloppet öppnade så var jag där och anmälde mig. Om jag hade vetat hur min utveckling skulle bli under året som var så hade jag nog anmält mig och sprungit Lidingöloppet redan förra året. Jag sprang uteslutande terräng fram till LL så jag kände mig väl förberedd.

I ett svagt ögonblick och under viss påverkan från arbetskamrater så anmälde jag mig även till Stockholm Marathon, bara några dagar innan anmälningen stängde. Någon gång ska ju vara den första, så varför inte detta år?

Efter min snabba mil förra veckan så kände jag att det vore roligt att springa någon tävling innan Stockholm Marathon så jag anmälde mig till Premiärmilen också. Där uppmanades man att anmäla sig i tävlingsklass om man siktade på att springa under 45 minuter, vilket jag då gjorde.

Nu ser det ju emellertid rätt tveksamt ut om jag kommer att kunna springa Premiärmilen 25/3 överhuvudtaget, särskilt inte ner mot 45 minuter.

Stockholm Marathon ska jag däremot hinna komma i form till och klara av. Något speciellt mål annat än att ta sig runt ska man tydligen inte ha första gången (har man sagt mig). Så får det bli och kommer jag under 4 timmar blir jag glad, kan jag nå ner till 3.45 så har jag också nått något sorts mål/förhoppning jag har.

Det ser ut som om vi får ihop ett lag på jobbet så att jag kan springa VasaStafetten också. Kollegorna har skrivit in mig på längsta sträckan, 15 km. Långt är ju inte alltid jobbigast och denna sträcka är nästan bara utför, ca 180 m fallhöjd. Får se om vi får ihop laget och hur de slutgiltiga sträckorna fördelas. Detta är i alla fall ett ypperligt tillfälle att motivera inköp av ett par riktiga terrängskor!