5, fem, V

Hej Bloggen!

Det var ett tag sedan vi sågs... :-)

Längtan efter ordnad träning och bloggande har växt. Nu när det är julledigt passar jag på att försöka ordna upp mina träningsrutiner igen.

Det känns som om "fem" präglar min löpartillvaro just nu. Jag springer mest 5 km när jag springer. Jag springer i 5-tempo mest hela tiden och jag springer runt på 5 kg extra. Det känns roligt att springa, men det känns så klart lite tungt också. De där 5 kg måste också minska för jag kan knappt få på mina favorit-jeans längre! :(

Så hösten har varit allt annat än  bra för mig. Det har varit för mycket resande och för mycket frånvaro hemma, frånvaro på kontoret och för lite träning, för mycket skräpmat och för långa arbetsdagar.

Obalans kan man sammanfatta det med och resultatet är alltså 5-5-5.

Nåja, jag ska inte gnälla. Hösten har bjudit på mycket bra också och arbetsinnehållet är utmanande och spännande - ibland måste man "investera" lite och prioritera om och jag hoppas att det ger något tillbaka på sikt. :-)

Men nu väntar nya tider har jag bestämt. Hela hösten präglades av ett förhållningssätt att "det är snart slut på resandet". Därför tog jag liksom aldrig riktigt tag i min vardagsrutin. Det är det jag ska ändra på nu, dags att prioritera träning och hälsa igen.

Det ser ut som om resandet till Zürich kommer att fortsätta med någon form av kontinuitet under våren - även om det kanske inte blir varje vecka. 

Tänkte försöka lägga tid på att blogga lite igen också. Några stora träningsmål för 2014 har ännu inte formulerats, men det finns ett litet mål som håller på att formuleras.

Jag har haft riktigt sköna lediga juldagar så här långt och gårdagen blev en lugn vilodag med samvaro, god mat och glada barn.

Idag blev det ett längre löppass på 11 km i strax över 5-tempo. Blött och grått, men skönt och glädjande. 

Hoppas ni alla därute har haft och njutit av en riktigt God Jul! 

Bokat flyg för barnen

Ännu en arbetsvecka börjar närma sig sitt slut. Jag har en vecka till av arbete framför mig och hittills har jag inte känt att semestern är nära ... inte förrän idag faktiskt. Dagar går i rasande fart, men det blev tid till lite fikarast och skitsnack denna torsdag. Lite känsla av att saker börjar lugna ner sig och att saker faller på plats.

Faktiskt blev det så pass bra med tid över idag att jag hann ringa och boka flyg åt pojkarna. Det är en sådan där att-göra-aktivitet som jag har haft väntandes sedan ett par, tre veckor tillbaka. Jag har bara inte hittat en lugn stund så pass att jag kommit på att jag ska ringa och sedan kunnat tagit mig tiden till det. Förresten, har jag berättat att jag är ganska engagerad i jobbet och dedikerad mina arbetsuppgifter? :-)

Vi har bestämt att sätta barnen på flyget till Lycksele där de hämtas av farmor och farfar så de får tillbringa några dagar med dem ensamma. På lördag om drygt en vecka så åker jag och hustrun upp med bilen till Malå där stugan ligger. Stugan tillhörde min farmor innan hon gick bort och jag har varit den där stugan i princip varje sommar i hela mitt liv. Det är en sådant ställe som får mig att stressa av och är en perfekt start på semestern.

Midnattsmörker?

Nu längtar jag till den där oasen. Lyssna på vindens sus i tallarna, det rytmiska skvalpandet från stilla vågor som slår in mot stranden. Sitta i en eka stilla och slö-fiska lite - meditera.

En vecka kvar och denna är inte helt slut än!

Idag blev det 5 km igen - hellre 5 km än inga alls! Ännu en sådan träningsdag där hunger och sen hemkomst var nära att sätta stopp för min träningsrutin. Jag springer ju ogärna efter middag. Idag snörade jag på mig mina Merrell Trail Gloves och tränade fötterna och vaderna lite. Det blev 5 km "barfota" löpning i spåret och det brukar kännas i fotmuskulaturen dagen efter. :-)

Slukad eller bara semestersuktande?

Just nu känns det som om jobbet tar all energi - jag känner mig lite slukad. Samtidigt vet jag inte om det är så extremt mycket just nu egentligen. Tror mest att längtan (behovet) efter lite semester är stort och den energi man har begränsad. Hmmm... på så vis tar nog jobbet all energi fast inte mer än normalt. :-)

Nåväl, faktum är att jag spenderar ganska många av dygnets timmar med arbete just nu på olika sätt. Det är alltid lika svårt att komma ut och springa efter jobbet när man blivit kvar på kontoret någon timme extra. Kommer jag hem framåt 18.30 så känns det allt annat än motiverande att ge sig ut och springa. Middag är det som lockar - hungern gnager i magen.

Att komma ut och springa efter att jag ätit kvällsmat och eventuellt hunnit parkera arslet i soffan ... det kommer helt enkelt inte på tal. Har jag parkerat i soffan så blir det oftast med laptopen i knä där jag kombinerar lite arbete med ett halvt öga på TVn. Fast så här i bästa sommartider så borde man ju pallra sig ut i sommarljuset och kanske plocka lite ogräs i trädgården. :(

Idag kom jag också hem sent, men eftersom det varit en tung eftermiddag så såg jag ingen annan utväg än att ge mig ut i spåret. För mig finns det inget som rensar skallen så bra som att springa. Känner mig riktigt nöjd med att jag kom ut. Ställde ifrån mig väskan innanför dörren och gick som radiostyrd och plockade ihop träningskläder och bytte om. Man får liksom inte ge sig själv utrymme att tänka i sådana situationer - om man börjar tänka kommer magen definitivt säga "vi är hungriga, Andreas, vi måste äta!", och då faller hela springa-efter-jobbet-konceptet.

Kvällspasset blev kort och inte särskilt långt. Det var dock märkligt tungt. Sprang hemma i spåret och det kändes inte lätt förrän på slutet på vägen hem längs den asfalterade cykelbanan. Tror jag ska springa asfalt nästa pass för att få känna på lite bra känsla i löpningen. Lätt och snabbt - så vill jag känna! :-)

Nästan kusligt eller?

Idag kom jag äntligen ut på ett efterlängtat långpass. Det har liksom byggts upp en förväntan inombords nu en tid att få komma ut och springa minst två mil. Enda hindret har ju varit det där med att hitta tiden.

Så nu hittade jag, eller gav mig själv, den där tiden och sprang iväg. Välbehövlig genomkörare av systemet på alla nivåer - benmuskler som får jobba, hjärtat får slå och tankarna får flöda fritt genom skallen.

Det är en sådan obeskrivligt skön känsla i kroppen efteråt ... fast det vet väl redan de flesta av er som läser denna blogg?! :-)

Dagens långpass blev 22,4 km i 5 min/km tempo så klockan stannade på 1.52. Det var nästan så att jag funderade på att springa en bit till, jag joggade runt kvarteret ett varv och funderade på det faktiskt.

Västerås Slott rakt fram

Passade på att ta ett par kort utefter dagens sträcka där jag bland annat passerade Västerås Slott och även sprang längs Mälarens strand

Lugnt på Mälaren

Det var lugnt på Mälaren idag och inte bara där, något som nästan kändes lite kusligt idag var att jag inte mötte eller såg några andra löpare ute. Det var massor av folk som promenerade. Att springa längs rätt välbefolkade sträckor under två timmar och (nästan) inte se någon annan löpare känns ju konstigt. Jag skrev ett "nästan" där för se sista 200 m upp till huset hemma så mötte jag faktiskt en granne som just gav sig iväg på tur. :-)

Är det slumpen eller har marjoriteten av löparna flyttat inomhus till löpbandet nu när temperaturen börjar krypa under 10 grader?

Intala sig själv, eller lyssna på kroppen?

I mitt förra inlägg som jag skrev igår på morgonen/förmiddagen, så var jag extremt less på den påtvingade vilan och ville egentligen bara ut och springa.

Tänkte att jag vackert skulle sitta stilla och vänta ut det sista av förkylningen ... men icke då!

Någon gång efter 15 igår började det krypa i kroppen till den grad att jag bara gick av och an hemma med en enda tanke i huvudet - jag vill ut!
(Nej, kom inte dragandes med det där om att promenera nu.)

Tänkte att det ändå inte kändes så illa i kroppen. Pumpade näsan full med allergispray och öppnade luftrören med Bricanyl. Det kanske mest bara är allergin som känns?

Det hjälpte och jag var i princip helt symptomfri efter en stund. Jag tycker nog att jag är väldigt försiktig när det gäller att inte träna med förkylningar i kroppen. Kanske överdrivet försiktigt ibland, eller också är jag inte det. Hmm.

Satte mig och googlade som en tok en stund och läste om allt tyckande om för- och emot träning med någon form av infektion eller förkylningskänning i kroppen. Blev förvånad över att så pass många ändå verkar tycka att man inte behöver vara symptomfri. Viktigaste riktlinjerna ser ju ut att vara: feberfri, ingen förhöjd puls samt inget halsont. Och att man då inleder med lätt träning tills man är helt frisk.

Jag kollade upp vilopulsen och konstaterade att den låg ovanligt lågt för att vara så där på eftermiddagen. Definitivt inte förhöjd på något sätt.

Den sista avgörande läsningen var något om att träning både kan påskynda insjuknandet och tillfrisknandet. Skribenten menade att lätt träning oftast inte gör någon skillnad men att det i inledande skede kan påskynda processen så att man fortare insjuknar och gör processen kortare. Samt att man i slutskedet mycket väl kan snabba på tillfrisknandet med lätt fysisk aktivitet.

Önsketänkande och övertalande av mig själv? Absolut! Jag erkänner!

Det blev i alla fall lugna 5K i sällskap med hustrun och invigning av mina nya Tail Gloves. Regnet hade upphört och solen kikade fram emellanåt. Vilken otrolig frihetskänsla det är att få komma ut och röra på sig efter ett längre uppehåll. Sann lycka! Spralliga ben som bara måste rusa uppför några av backarna.

Jag tror ändå att det var så att jag lyssnade på kroppen. Jo, jag är alldeles övertygad om att den sa till mig att det var dags att springa... så det så.. :-)

Idag känns det bara bra, till och med bättre.

Regn, jag vill ut...

Igår stod jag och hejade på sonen när han spelade fotbollsmatch i ösregnet. Just då kändes inte regnet trevligt alls. Idag när jag kom ur sängen och tittade ut på regnet såg det inte heller så trevligt ut.

Men nu när jag sitter här och skriver så kryper det i kroppen, jag vill verkligen ut i regnet! JAG VILL SPRINGA!

Eftersom jag fortfarande är alldeles för snuvig och rosslig i halsen för att springa så är det bara att vackert sitta här och önska sig ut i regnet.

Undra just om jag varit lika sugen på att ge mig ut och springa i regnet om jag kunde?

Jo, jag rätt säker på att det vore så...