5, fem, V

Hej Bloggen!

Det var ett tag sedan vi sågs... :-)

Längtan efter ordnad träning och bloggande har växt. Nu när det är julledigt passar jag på att försöka ordna upp mina träningsrutiner igen.

Det känns som om "fem" präglar min löpartillvaro just nu. Jag springer mest 5 km när jag springer. Jag springer i 5-tempo mest hela tiden och jag springer runt på 5 kg extra. Det känns roligt att springa, men det känns så klart lite tungt också. De där 5 kg måste också minska för jag kan knappt få på mina favorit-jeans längre! :(

Så hösten har varit allt annat än  bra för mig. Det har varit för mycket resande och för mycket frånvaro hemma, frånvaro på kontoret och för lite träning, för mycket skräpmat och för långa arbetsdagar.

Obalans kan man sammanfatta det med och resultatet är alltså 5-5-5.

Nåja, jag ska inte gnälla. Hösten har bjudit på mycket bra också och arbetsinnehållet är utmanande och spännande - ibland måste man "investera" lite och prioritera om och jag hoppas att det ger något tillbaka på sikt. :-)

Men nu väntar nya tider har jag bestämt. Hela hösten präglades av ett förhållningssätt att "det är snart slut på resandet". Därför tog jag liksom aldrig riktigt tag i min vardagsrutin. Det är det jag ska ändra på nu, dags att prioritera träning och hälsa igen.

Det ser ut som om resandet till Zürich kommer att fortsätta med någon form av kontinuitet under våren - även om det kanske inte blir varje vecka. 

Tänkte försöka lägga tid på att blogga lite igen också. Några stora träningsmål för 2014 har ännu inte formulerats, men det finns ett litet mål som håller på att formuleras.

Jag har haft riktigt sköna lediga juldagar så här långt och gårdagen blev en lugn vilodag med samvaro, god mat och glada barn.

Idag blev det ett längre löppass på 11 km i strax över 5-tempo. Blött och grått, men skönt och glädjande. 

Hoppas ni alla därute har haft och njutit av en riktigt God Jul! 

Lydig, men lite omdömeslös?

Det är redan onsdag och jag fattar inte hur snabbt dagarna springer på. Inte nog med att halva arbetsveckan redan passerat - halva maj har ju också försvunnit!!! PANIK!

Jag har ju så mycket som ska bli gjort på jobbet innan sommaren och semestern. Nu känns det som om ledighet och sommar kommer att komma snabbare än jag tycker är passande - även om jag lääängtar efter att lite sommarledighet.

Nu är det halva maj och typ hela juni kvar för mig, men med tanke på hur tiden springer på så har väl snart sommarsemestern passerat också och nästa PANIK infinner sig! Jag kan se mig själv stå oförberett igen inför start på Lindingöloppet och förbanna mig för att jag inte tränat lika bra som inför Stockholm Maraton, igen! :-)

Nej.... nu ska jag inte springa iväg så där. Jag har sprungit tillräckligt ikväll faktiskt.

Efter två dagars lydig helvila efter långpasset så var det dags att springa ikväll. Yngsta sonen hade 1 1/2 timmes fotbollsträning så jag bytte om och passade på springa i spåret. Planerade att springa en lätt mil i 5.30-5.40 tempo för att få lite rörelse i kroppen igen och inte överanstränga mig.

Som många gånger förr så höll inte min plan alls. Benen kändes pigga och glada och jag låg ganska snabbt på 5.00-5.10 tempo. Försökte hålla igen lite vid 5 km men nej då, det rullade på - alltid lika roligt att tävla med andra ovetande personer i spåret och springa om!

Efter 1 mil var jag tillbaka där jag startade, men jag hittade liksom inte bromsen och får iväg som ett skållat troll på en 5:a till och ökade farten, jag attackerade backar och sprang om alla jag kunde se i spåret - som besatt - men det gick ju så lätt! Så de sista två kilometerna klockade jag på 4.20 och 4.10. Sammanfattningsvis blev det 15 km i ett ganska tufft terrängspår med ett snitt på 4.56 min/km.

Nu när jag sansat mig, mättat löparhungern och fått frossa i spring så tänker jag att jag kanske gick ut för hårt på passet ikväll. Kanske jag inte borde har legat på så där hårt?

Tydligen var det redan dags

Som jag skrev igår så har ju inte den där känslan att vilja/behöva springa funnits i kroppen - jag har känt mig lite trött. På något märkligt vis så var kroppen helt inställd på att springa ikväll. Tanken att springa fanns i huvudet, men framför allt så fanns den ju i kroppen. 

När jag har den där känslan då funderar jag inte så mycket på om jag ska ta mig ut eller inte. Det är liksom bara förutbestämt och när jag lämnat jobbet och kliver innanför dörren hemma, så går jag direkt och hämtar träningskläderna och tar på mig dem. 

Lika förutbestämt är det på något vis vilken intensitet jag ska ha i passet. Jag brukar tänka att jag ska ta det lugnt - jag tänkte så ikväll - och ändå hittar benen något eget tempo som känns bra. Ikväll tänkte jag 5.15-5.20 tempo för att bara röra på mig och spara på krutet och känslan till på söndag. Första kilometern klockade jag på 4.43.

Inför andra kilometern tänkte jag "vad skönt att det går så lätt, nu drar jag i bromsen och sparar på benen". Andra kilometern 4.38.  :-(

Så där höll jag på kilometer för kilometer och det var inte förrän vid  7 km som jag lyckades få ner tempot. Blev jag nöjd då? Nej, då tänkte jag att usch vad tungt det känns! Pallar inte kroppen att springa i det snabbare tempot en hel mil? 

Försökte öka tempot på kilometer 8 och det kändes inte alls övertygande, stort motstånd. Lite mer oro nu att benen inte är med mig. Kommer på att jag liksom springer och håller andan lite. Fokuserar på att andas och syresätta kroppen och ser att kilometertiden går ner lite. Aha! Jag andas för dåligt! 

Lägger kilometer 8 bakom mig och fortsätter att andas fokuserat. Plötsligt ökar farten automatiskt och vips har jag klockat kilometer 9 på 4.19. Lättnad! Jag kan tydligen springa med bra fart om jag bara andas....syresättning av kroppen verkar vara en av förutsättningarna för framgångsrik löpning! :-)

Är det bara jag som tänker så här när jag springer? Vad blev det av min lugna mil ikväll?

Konstaterar att kroppen i alla fall sade åt mig att "nu är det färdigvilat, nu kör vi igen".

Vila sig i form?

De senaste två dagarna har en viss trötthet infunnit sig. Inte så där så att man sovit dåligt eller jobbat för mycket, utan bara mer en vilja eller ett behov i kroppen att bara vila. Har inte känt något behov av att komma ut och springa varken igår eller idag. När jag åkte från jobbet idag tänkte jag att jag skulle springa ikväll, men samtidigt inte. 

Det där att springa var mer en tanke i huvudet bara och inte en bestämdhet i hela kroppen som det brukar vara för mig. Har gått och funderat lite på det här och tror kanske att det bara är så att jag ska vila lite. Jag lyssnar ju oftast på signalerna i kroppen. Inte tror jag det skadar på något sätt att vila nu inför Premiärmilen heller - tvärtom är det säkert bara bra.

Kanske är det någon bacill som bråkar i kroppen ... eller också säger väl kroppen rätt som det är att "nu är det färdigvilat, nu kör vi igen" och då bär det av på en löprunda. :-)

Perspektiv

De senaste månaderna har för mig och bloggen präglats av mitt nya jobb som jag började efter sommaren. Det har varit dåligt med inlägg och upplevelsemässigt riktigt dåligt med träning. Min uppladdning inför Lidingöloppet var inte alls vad jag hade önskat och uppsatta mål missades med bred marginal.

Samtidigt är det bra att få lite distans till saker och ting för att skapa lite perspektiv. Satt på Funbeat idag och lekte lite med de nya rapporterna man kan göra där.

Jag inser att jag både springer mer, längre och något snabbare. Utvecklingen sker ju över tiden på ett sätt som gör att det är svårt att ha en objektiv uppfattning om utvecklingen när man befinner sig mitt i en träningsvecka.

Min träningshistorik är ju ganska tunn då jag började träna för första gången förra året och det gör kanske ändå analysen lite roligare för mig.

Jag ägnar uppenbarligen träning mer tid i år än förra året och det var bara i juli förra året som jag sprang mer under en månad 2011 än jämfört med samma månad 2012. Till och med under det tveksamma september har jag ändå fått ihop mer tid än förra året.

Jag har sprungit längre 2012 för varje jämförbar månad 2011. Kanske onödigt med två diagram som visar lite av samma sak men diagrammet med sträcka här är ju bara löpning, medan träningstid avser all träning även om löpning då utgör typ 99.9% av min träning.

Mitt bästa tempo varje månad på sträckor över 9 km har varit nedåtgående om än förståeligt nog utplanande. Det krävs ju allt mer för att pressa ned tiden per kilometer.

Så jag har väl uppenbarligen fel när jag tycker att jag inte fått tid till träning. Förvisso fick jag inte till de volymer jag hade önskat - bara att jämföra med april & maj inför Stockholm Marathon. Men jag håller i alla fall igång min grundträning på den miniminivå jag satt upp för mig själv, minst två mil eller två tillfällen i veckan, allt för att inte riskera att jag tappar rutinen - det är svårt att komma igång igen... har jag hört.

Hoppas att jag ska kunna hålla igång detta med träningen nu, eller snarare det är alldeles nödvändigt för att orka med allt annat. Det nya jobbet har ju ändå tagit mycket tid och för ett par veckor sedan var jag tvungen att åka iväg på kurs dessutom. Min kollega har blivit kallad på internupppdrag i Zürich resten av året och det betyder att jag får typ dubbelt så mycket att göra som att t ex ta över hans planerade kurs.

Nu har jag lite material att läsa in och hemuppgifter att ta itu med under hösten. Det är 6 kurstillfällen om två dagar vardera ungefär varannan vecka. Detta är inte den typen av kurs som man sitter av tiden på, man måste lägga minst lika mycket fritid för att klara av certifieringen.

Skönt att man inte är sysslolös... vad skulle jag då göra?