Ettårsjubileum

Jag var i Oslo i helgen och glömde därför bort att jag i lördags hade ettårsjubileum!

Den 5 maj förra året sprang jag mitt livs första mil. Jag minns fortfarande känslan av att veta att jag sprungit en hel mil utan uppehåll. Minns att det egentligen inte var så mycket av en fysisk prestation - det var mer en mental kamp. På något sätt förlikade jag mig med tanken på att jag var löpare den dagen.

Under året som gått har utvecklingen gått rasande fort framåt och om jag kikar i träningsdagboken så ser jag att jag under de senaste 365 dagarna i snitt har sprungit 22 km i veckan i 5:26 min/km. Den första milen tog mig 62 minuter att slutföra och under det gångna året att jag kämpat mig ner till 45 minuter på milen.

Hur firades då detta jubileum i Oslo? Jo, på förmiddagen släpade jag och hustrun ut vår norska värdinna på en löprunda. Det blev en stilla jogg upp längs Akers Elven till Maridalen och ner igen. Känns bra att vi fick ihop en mil och därmed satte en ny milstolpe för vår norska värdinna, som annars bara brukar springa 4-5 km någon gång ibland och nu sprudlade av glädje över att ha pressat sig runt en mil. Jag hade dessutom med mig Runner's World och visade artikeln med Grete Weitz. Tror att vi kanske lyckades frälsa en ny löpare. :-)

Annars har jag tagit det lite lugnt och försiktigt med träningen nu för det känns som om jag är lite sliten i fotleder, hälsena och benhinnor. Ska försöka komma ut på ett längre (>15 km) lugnt pass ikväll i Alingsås, men om det inte känns bra så håller jag igen.