Äntligen fredag och helgledigt!
Det har varit en galen vecka och om du läst tidigare inlägg så förstår du säkert att det varit alldeles för mycket på jobbet igen. Nu har det gått två månader sedan jag började min nya tjänst och jag kämpar på med att försöka hitta en fungerande struktur på arbetsuppgifterna.
Ändå drunknade jag i början av veckan i alla upptänkliga aktiviteter och göromål. Samtidigt är jag kanske inte riktigt ärlig om jag skriver att jag drunkar för jag väljer nog egentligen alldeles själv att djupdyka.
Min vardag präglas av att försöka hålla mailboxen i schack, driva utvecklingsaktiviteter framåt samtidigt som jag förmodas spendera heldagar i möten och gärna två på samma gång om andra fick bestämma. Jag får liksom inte till balansen just nu och det beror på flera saker, mest på att jag inte lärt mig prioritera rätt än.
Tidsbristen gör att mailboxen blir nedprioriterad och jag blir sittande med att städa rent i den på kvällarna för att vara redo för nästa dag - vilket får som resultat att all löpning uteblir.
I torsdags efter lunch var jag iväg på föräldrasamtal i skolan med äldsta sonen och efter det arbetade jag hemma. Vid fyratiden så kände jag emellertid att kroppen liksom skrek att den behövde komma ut så jag lyssnade och tog mig ut på en milrunda. Sedan spenderade jag hela kvällen med kursarbete. :-)
Mitt i allt detta har jag varit handledare åt en praktikant och nu var det hans tredje och sista vecka så idag var det avtackning med tårta och presenter. En fantastiskt duktig kille som går andra året på gymnasiet. Som tur var så har han varit väldigt självgående och tagit egna initiativ. Det var mycket bra då jag känner att jag varit lite frånvarande. Nu har jag å andra sidan ett gäng konsulter som funnits till hands att hjälpa honom med arbetsuppgifter när inte jag funnits tillhands. Plus att hela avdelningen där jag jobbar naturligtvis också ställt upp. Så han har inte varit alldeles ensam och utelämnad även om jag känt mig lite ofullkomlig i min roll.
Det har varit en galen vecka och om du läst tidigare inlägg så förstår du säkert att det varit alldeles för mycket på jobbet igen. Nu har det gått två månader sedan jag började min nya tjänst och jag kämpar på med att försöka hitta en fungerande struktur på arbetsuppgifterna.
Ändå drunknade jag i början av veckan i alla upptänkliga aktiviteter och göromål. Samtidigt är jag kanske inte riktigt ärlig om jag skriver att jag drunkar för jag väljer nog egentligen alldeles själv att djupdyka.
Min vardag präglas av att försöka hålla mailboxen i schack, driva utvecklingsaktiviteter framåt samtidigt som jag förmodas spendera heldagar i möten och gärna två på samma gång om andra fick bestämma. Jag får liksom inte till balansen just nu och det beror på flera saker, mest på att jag inte lärt mig prioritera rätt än.
Tidsbristen gör att mailboxen blir nedprioriterad och jag blir sittande med att städa rent i den på kvällarna för att vara redo för nästa dag - vilket får som resultat att all löpning uteblir.
I torsdags efter lunch var jag iväg på föräldrasamtal i skolan med äldsta sonen och efter det arbetade jag hemma. Vid fyratiden så kände jag emellertid att kroppen liksom skrek att den behövde komma ut så jag lyssnade och tog mig ut på en milrunda. Sedan spenderade jag hela kvällen med kursarbete. :-)
Mitt i allt detta har jag varit handledare åt en praktikant och nu var det hans tredje och sista vecka så idag var det avtackning med tårta och presenter. En fantastiskt duktig kille som går andra året på gymnasiet. Som tur var så har han varit väldigt självgående och tagit egna initiativ. Det var mycket bra då jag känner att jag varit lite frånvarande. Nu har jag å andra sidan ett gäng konsulter som funnits till hands att hjälpa honom med arbetsuppgifter när inte jag funnits tillhands. Plus att hela avdelningen där jag jobbar naturligtvis också ställt upp. Så han har inte varit alldeles ensam och utelämnad även om jag känt mig lite ofullkomlig i min roll.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar