Det är dags för andra kurstillfället så jag är i Sigtuna igen. Förra gången missade jag att packa ner träningskläder. Tanken kom helt enkelt inte upp i skallen av någon anledning. Men denna gång är de med!
Jag packade faktiskt ner träningskläder med tanke att jag kanske skulle träna i gymmet på kursgården. De har någon sorts samarbete så träningsstället i hotellet drivs lite separat, Clarity in Life.
Problemet när man är på kurs så här är att det är rätt ont om fritid så det finns knapp utrymme för att nyttja det där gymmet. Ikväll behövde jag sitta med min grupp och jobba med en av (grupp-) hemuppgifterna vi fått. Som tur var så var det ett par till i gruppen som ville röra på sig innan middagen så det blev en timme fritid innan middagen.
Min tidigare tanke att ta mig in på gymmet och köra lite styrketräning och kanske testa trampa lite löpband försvann rätt fort. Jag passade på att springa ut i Siguna i stället. Med bara 50 minuter till middagen så gav jag mig ut lite utforskning, inte helt optimalt
Jag fick i alla fall se lite solnedgång under turen och frisk luft med längs-stranden-löpning gjorde ju inte ont - klart mycket bättre än att gömma sig inne på ett gym
Men så var det det där med att hitta hem. Jag har för det mesta rätt god känsla för väderstreck och riktning, men god känsla är ju inte detsamma som precision. :-)
Passade på att frågade en kvinna om jag var på väg åt rätt håll och fick svaret "jodå fortsätt bara. Kom i kapp en löpande herre och han sa också att jag var på väg rätt... ta till höger där framme bara! Allt kändes rätt i kroppen och jag fortsatte och efter några minuter kommer den där känslan att "nja, nej, nu börjar det nog gå åt fel håll, tar lite för lång tid och ser alldeles för obekant ut i omgivningarna.".
Som tur är kommer en äldre dam med hund gående längre fram och jag frågar henne om vägen. Mina misstankar var rätt, jag var på fel väg. Men damen i fråga har god lokalkännedom och pekade direkt på en stig upp i skogen ca 5 meter bort och säger åt mig att följa den uppför berget och hålla till höger så ska jag komma i rätt riktning.
Sagt och gjort ... upp i skogen i mörkret, följer stigen och plötsligt kommer jag fram vid en cykelbana jag känner igen från början av min runda! TACK!
Ibland kommer man billigt undan. In på rummet med 17 minuter till middagen. Eftersvettas, duscha, eftersvettas, torka sig, eftersvettas, torka sig igen, klä sig, eftersvettas lite till, ut i kylan och in till middag med fuktig panna. :-)
Hur stressigt det än känns att springa tidspressat så där så är det ju värt så mycket om man ser till all trötthet man springer av sig och den energi man får. Fick en trevlig middag som avslutades med ytterligare en dryg timmes grupparbete och avrundades med ett glasvin och nu lite bloggning.
Dags att stänga ner och sova en stund.
Jag packade faktiskt ner träningskläder med tanke att jag kanske skulle träna i gymmet på kursgården. De har någon sorts samarbete så träningsstället i hotellet drivs lite separat, Clarity in Life.
Problemet när man är på kurs så här är att det är rätt ont om fritid så det finns knapp utrymme för att nyttja det där gymmet. Ikväll behövde jag sitta med min grupp och jobba med en av (grupp-) hemuppgifterna vi fått. Som tur var så var det ett par till i gruppen som ville röra på sig innan middagen så det blev en timme fritid innan middagen.
Min tidigare tanke att ta mig in på gymmet och köra lite styrketräning och kanske testa trampa lite löpband försvann rätt fort. Jag passade på att springa ut i Siguna i stället. Med bara 50 minuter till middagen så gav jag mig ut lite utforskning, inte helt optimalt
Jag fick i alla fall se lite solnedgång under turen och frisk luft med längs-stranden-löpning gjorde ju inte ont - klart mycket bättre än att gömma sig inne på ett gym
Men så var det det där med att hitta hem. Jag har för det mesta rätt god känsla för väderstreck och riktning, men god känsla är ju inte detsamma som precision. :-)
Passade på att frågade en kvinna om jag var på väg åt rätt håll och fick svaret "jodå fortsätt bara. Kom i kapp en löpande herre och han sa också att jag var på väg rätt... ta till höger där framme bara! Allt kändes rätt i kroppen och jag fortsatte och efter några minuter kommer den där känslan att "nja, nej, nu börjar det nog gå åt fel håll, tar lite för lång tid och ser alldeles för obekant ut i omgivningarna.".
Som tur är kommer en äldre dam med hund gående längre fram och jag frågar henne om vägen. Mina misstankar var rätt, jag var på fel väg. Men damen i fråga har god lokalkännedom och pekade direkt på en stig upp i skogen ca 5 meter bort och säger åt mig att följa den uppför berget och hålla till höger så ska jag komma i rätt riktning.
Sagt och gjort ... upp i skogen i mörkret, följer stigen och plötsligt kommer jag fram vid en cykelbana jag känner igen från början av min runda! TACK!
Ibland kommer man billigt undan. In på rummet med 17 minuter till middagen. Eftersvettas, duscha, eftersvettas, torka sig, eftersvettas, torka sig igen, klä sig, eftersvettas lite till, ut i kylan och in till middag med fuktig panna. :-)
Hur stressigt det än känns att springa tidspressat så där så är det ju värt så mycket om man ser till all trötthet man springer av sig och den energi man får. Fick en trevlig middag som avslutades med ytterligare en dryg timmes grupparbete och avrundades med ett glasvin och nu lite bloggning.
Dags att stänga ner och sova en stund.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar