Vilodag

Idag blev det dubbel vila och ändå arbete.

Jag började dagen med att snooza bort 40 minuter av morgonrutinen. Det blev en hastig genombläddring av tidningen och sedan iväg till jobbet som vanligt. Lite mer normalt arbetstempo just nu så jag kan sitta ner på lunchen och äta utan att samtidigt vara på språng.

Vid 15-tiden slog en riktigt rejäl trötthet in och jag trodde jag skulle somna sittandes i konferensrummet jag befann mig i. Men jag tog mig igenom mötet och kunde åka hem.

Hemma väntade den nya diskmaskinen vi beställt. Så jag högg in på den och kastade ut den gamla. Skönt att göra något "riktigt" arbete som omväxling. Jösses vad tyst den nya maskinen är.

Valde att låta datorn vara helt och hållet ikväll. Vila!

Passade på att städa akvariet också... välbehövligt!

Sedan parkerade jag baken i soffan och alltså ingen träning trots att det var min tanke när jag lämnade kontoret. Vilodag helt enkelt.

Tror min kropp behöver vila. Vila från datorer, vila från träningen och vila som i sömn. Tror det är vad kroppen säger så jag lyssnar på det.
Så nu blir det att släcka och sova.

Pluggpanik

Varför utsätter man sig för sådant som kurser med certifiering?
(för att man inte vet bättre, inte är förståndig nog - behöver bli förnuftigare och bättre vetare)

Har ägnat hela kvällen åt att försöka få ihop ett anständigt utkast på min hemuppgift  där jag ska modellera information och processer för någon känd del av verksamheten på jobbet. Idag ska nämligen en första version in för utvärdering. Ångest och panik då jag helt enkelt inte hunnit arbeta tillräckligt med just denna uppgift.

Det är bara att ta ett djup andetag och andas - världen håller inte på att gå under! (hoppas jag)

Jag lyckades i alla fall ta mig ut på en milrundan när jag kom från jobbet idag och innan jag satte mig med hemuppgiften. Tror det hjälpte mig att bli lite produktiv i alla fall för nu har jag ändå kommit en bit på väg.

Milen ikväll var en hal sådan - det var bitvis riktigt isigt med så kallad svartis. Så där när fukten på asfalten fryser till en nästan osynlig snorhal hinna. Tror jag sprang 20% (mild överdrift:) fler steg än sträckan normalt skulle kräva då det kändes som om jag sprang på stället stundtals. Lite dubbar i skorna hade inte alls varit fel idag.

Hmm... vid 9 km så fick jag dessutom akut magknip (igen!?) och lyckades tydligen inte riktigt pausa klockan heller så det blev ett rejält långsamt tempo där under med en avstickare i bushen. :-)

Söndagslunk

Det känns som om helgen blev ganska lång. Lördagen ägnades åt en del nödvändigt fixande som att få på vinterhjul på ena bilen och plocka ner barnens studsmatta.

Vi har varit en familjemedlem kort under helgen också - äldsta sonen har varit på scoutläger i Söderbärke där de bott på Västeråsgården. Jag har just varit och hämtat honom och nu ligger han i blöt i badkaret. Det där med hygienen verkar inte vara det som kommer högst upp på att-göra-listan när småscouter är på läger.

Det blev en lugn söndagsmil under förmiddagen ihop med hustrun också. Så fantastiskt skönt ute med kall frisk luft och strålande sol. En riktig energikick.

Annars präglas väl tillvaron under helgen mest av arbete med hemuppgifterna i kursen som jag går. Så nu är det dags att hugga in på det igen.

Morgonlöpning, isfläckar och snö!

Idag sitter jag hemma och jobbar ostört (hoppas jag). Har haft den här dagen som ett litet mål den senaste tiden då det varit mycket på jobbet. Passade på att boka in denna lugna fredag som en liten ventil eller ett delmål kanske man kan säga.

Det känns som om jag sprungit intervaller den senaste tiden och varje helg har varit lite av joggvila. Nu har jag gjort några sådana intervaller och behöver en längre ståvila helt enkelt. :-)

En chef jag hade i början av min karriär gav mig som ny tipset att ibland passa på att gå tidigt från jobbet på fredagen och komma sent till jobbet på måndagen. Det gav enligt honom känslan av att få en riktig långhelg utan att ta bort så mycket arbetstid. Det förutsätter ju att man har ett jobb med lite fria arbetstider förstås, vilket jag har. Men det där försöker jag göra ibland och det gör verkligen skillnad.

Så nu ger jag mig tid till återhämtning idag och jag tänker också starta nästa vecka i lugn och ro hemma och inte komma till jobbet förrän strax före lunch på måndag.

Löpning är något som jag planerat in för denna "lediga" dag och när jag vaknade i morse så kände jag att det var lika bra att få det överstökat. Morgonlöpning! Bureborn sådde nog det där fröet i veckan då hon skrev en kommenterade om hur skönt det är att springa på morgonen.

Så nu har jag just sprungit 5 km i nya vinterkylan, provat att trampa över isfläckar och lite snö. Vad snabbt det kan förändras! I söndags sprang jag i korta tights och idag var det långa tights, vantar och buff på skallen.

Friskt och skönt var det i alla fall och frukosten smakar ju fantastisk gott så här efteråt! :-)

Jupiter och hamburgare

Idag när jag kom med tåget från Stockholm så blev det införskaffande av familjemiddag på grillen. 90 grams hamburgare till barnen och 150 grams hamburgare till mamma och pappa. Ibland får man välja det som är enklast i en tidspressad vardag.

Bäst som vi sitter och äter vår kvällsmat hemma vid bordet så kommer jag på att jag ju hade tänkt att springa ikväll. Ouch. Jag tänker att jag kanske kan ställa mig en stund på crosstrainer ... näe usch vad tråkigt. Om jag kanske ska springa ändå? Tittar på termometern ... 5 grader - vill inte. Går och tar på mig träningskläderna - långa tights för första gången på länge. Tänker att om jag bara får gå omkring en stund i träningskläderna så ska rätta känslan infinna sig och dessutom blir ju steget att ta sig ut lite kortare.

Tänk att jag så medvetet kan lura mig själv. Naturligtvis tog jag steget ur i kylan efter 15 minuters vånda.

Den där hamburgaren som bara lagt sig till rätta i knappt 45 minuter skumpade runt och det var inte helt behagligt att springa. Men jag distraherade mig själv med att beskåda den vackra stjärnhimlen. Fantastiskt vad klart det är ikväll. Jupiter ledsagade mig i princip hela vägen. När jag sprang där och tittade på himlen funderade jag på om man inte skulle släcka alla lampor, vilken fantastisk vy man skulle få av himlen då. Aj! Helt plötsligt får jag håll. 8 km sprunget och jag får håll!

Kan inte minnas senast jag hade håll. Inser att jag flugit iväg i tankarna, tappat farten och sjunkit ihop. Sträcker upp mig, rättar till löpsteget, skjuter fram höften, ökar tempot lite och andas kontrollerat med magen. Tar bara ca 3-4 minuter så börjar det släppa. Det är ju mest hamburgarens fel, men det blir ju inte bättre av att man sjunker ihop.

Sitter i soffa nu och är rätt stolt över att jag tog mig ut, men mest sitter jag och njuter av den där behagliga känslan i kroppen. Skrev in detta pass som en "junkmil" mest för att jag inte har några egentliga träningsambitioner annat än att må bra. Milen i 4.44 min/km och en snittpuls på 168 är inte precis att ligga och pressa sig själv - komfortlöpning?

Tränings(o)rutin

Idag bär det av till Stockholm för tredje kurstillfället. Denna gång är det alltså inte Sigtuna som gäller. Två dagar inom gångavstånd från centralen och jag väljer att övernatta.

Normalt skulle jag åka tåg fram och tillbaka då det bara tar knappt en timme. Men eftersom kursen innebär grupparbeten så passar vi i gruppen på att sitta ner tillsammans och jobba ikväll och då blir det sent att komma hem - i princip bara att vända och åka tillbaka. Genom att övernatta får jag också en chans att vila mer och hämta igen mig lite, det känns inte lika stressat som att flänga fram och tillbaka.

Jag börjar ana något av ett mönster i veckorutinen. Det ser ut som om jag har svårt att få till träning mån-ons. Istället blir det två täta pass tors-sön. Egentligen inget fel med det då kroppen också får några dagars vila emellanåt. Men det känns som orutin i träningsschemat (som om jag hade något!).

Läste i förra numret av Runners World om hur man når Sub 40. Första kontrollpunkten var att prova springa någon kilometer i 4-tempo och se hur det känns. Jag har ju legat där och testat det tempot lite under mina milpass och det känns ju alls inte som någon omöjlighet, även om det kommer kräva mycket träning i uthållighet. ;-)

Men sedan behöver man minst 3 pass i veckan och det går ju inte alls just nu. :-)

Nästan kusligt eller?

Idag kom jag äntligen ut på ett efterlängtat långpass. Det har liksom byggts upp en förväntan inombords nu en tid att få komma ut och springa minst två mil. Enda hindret har ju varit det där med att hitta tiden.

Så nu hittade jag, eller gav mig själv, den där tiden och sprang iväg. Välbehövlig genomkörare av systemet på alla nivåer - benmuskler som får jobba, hjärtat får slå och tankarna får flöda fritt genom skallen.

Det är en sådan obeskrivligt skön känsla i kroppen efteråt ... fast det vet väl redan de flesta av er som läser denna blogg?! :-)

Dagens långpass blev 22,4 km i 5 min/km tempo så klockan stannade på 1.52. Det var nästan så att jag funderade på att springa en bit till, jag joggade runt kvarteret ett varv och funderade på det faktiskt.

Västerås Slott rakt fram

Passade på att ta ett par kort utefter dagens sträcka där jag bland annat passerade Västerås Slott och även sprang längs Mälarens strand

Lugnt på Mälaren

Det var lugnt på Mälaren idag och inte bara där, något som nästan kändes lite kusligt idag var att jag inte mötte eller såg några andra löpare ute. Det var massor av folk som promenerade. Att springa längs rätt välbefolkade sträckor under två timmar och (nästan) inte se någon annan löpare känns ju konstigt. Jag skrev ett "nästan" där för se sista 200 m upp till huset hemma så mötte jag faktiskt en granne som just gav sig iväg på tur. :-)

Är det slumpen eller har marjoriteten av löparna flyttat inomhus till löpbandet nu när temperaturen börjar krypa under 10 grader?