Det gick fortare

Det blev inget lätt distanspass. Jag tog mig upp i 2,5 km spåret här hemma och vidare till intilliggande 15 km spåret i Rocklunda-Rönnby. Totalt 17,5 km blandat terrängspår i 4.57 tempo - alltså mycket fortare och längre än det planerade lätta distanspasset. :-)

Apropå detta med att springa Stockholm Maraton på 3.30, som jag skrev om i föregående inlägg, så kanske det inte är helt omöjligt för mig, men det hänger nog rätt mycket på dagsform och upplägg.

McMillan har ju sina beräkningar för ungefärlig förväntad måltid på olika distanser beroende på tävlingsresultat.

Beräknade sluttider enligt McMillan Running

Mina 43.57 på Premiärmilen ska ju enligt dessa beräkningar räcka till för att kunna nå 3.30 på maraton. Frågan är ju hur väl dessa beräkningar stämmer överens med verkligheten. :-)

Som du kanske förstår har jag ju inte släppt tanken på de där 3.30 även om jag inte tänker slita ihjäl mig för att nå dit.

Här i Västerås bjuder dagen annars på en riktigt fin löparupplevelse med solsken, fågelkvitter och vårblommor. Det kändes riktigt härligt att få komma ut och springa i skogen igen.

Det går undan

Nog går tiden undan?!

Inser att april bara försvann och att det bara återstår några få veckor av träning inför Stockholm Maraton. Lite av träningspanik borde infinna sig, men jag är tar det med ro. I år har jag egentligen inga stora ambitioner annat än att spring lite snabbare än förra året. Mitt lite högt satta träningsmål (3.30) har ju inte varit något riktigt realistiskt tävlingsmål. Förra årets 3.53 kan kanske bli ner mot 3.40 och lite under kanske. Just nu ser jag mest fram emot att få förhoppningsvis få springa och njuta av folkfest och lite bättre väder än förra året.

Sitter och skriver detta inlägg på tåget från Stockholm och har bestämt att jag ska springa ett lätt distanspass senare i eftermiddag. Igår planerade jag och hustrun hastigt om vårt valborgsmässofirande. Svågern fick besked igår om sin cancerbehandling och ville ha sällskap så vi lämnade barnen hos morfar och åkte till huvudstaden. Svågern var märkligt lättad över det tuffa besked han fått. Tydligen kommer man att helt ta bort höger ben och ännu en del av höften för att få bort tumören. Han sörjer inte (inte än) så mycket förlusten av benet utan gläds över att inte behöva gå igenom 6-8 månader av tunga cellgiftsbehandlingar igen. Behandlingen är alltså relativt lätt sett ur hans tidigare erfarenheter och han vill ju bara få bukt med cancern och bli frisk. Ett litet orosmoln finns dock då man upptäckte två små prickar på lungorna också. Om detta är cancer så ska det också vara förhållandevis lätta att behandla, men innebär ju i så fall att en spridning skett som kan innebära fortsatta problem. En ny undersökning ska fastställa om dessa förekomster verkligen är cancer så en liten tids väntan till på definitivt besked.

Mitt eget perspektiv på tillvaron förändras förstås och jag ska verkligen njuta av min löprunda i eftermiddag - den brutala påminnelsen om att det alls inte är någon självklarhet att vara frisk och kunna springa.

Fotarbete

Idag har jag och hustrun gått runt på stan och handlat kläder med äldsta sonen. En av hans födelsedagspresenter var en dag på stan med mamma och pappa för att handla kläder och umgås tillsammans med lunch och fika. Det blev en fin dag. Yngsta sonen var på fotbollscup och hade morfar med sig, så de fick också lite egentid tillsammans.

Det var ett riktigt skönt och fantastiskt fint väder idag. Kände att jag ville komma ut och springa innan det var dags för middag, men lite kort om tid. Valde att prova och springa i spåret hemmavid och tänkte att det nog är blött och geggigt, synd att blöta ner strumporna ... och skorna inför morgondagens långpass. Valde att springa barfota, ja - eller i barfotaskorna, mina Merrell Trail Gloves.

Det var dock torrt och fint i spåret. Kändes också bra i fötterna och vaderna så jag höll inte igen tempomässigt - sprang på så som jag kände för stunden. Men jag valde att bara springa ett varv 2,5 km.

Nu en stund efteråt märker jag att fötterna och vaderna förstås fått jobba lite extra. Det är nog bara nyttigt, känns inte dåligt på något sätt.

Svågern har, efter röntgen och konstaterat elakartad cancer, varit på biopsi och väntar nu på slutligt besked om typ och kommande behandling.

Snö i spåret och tråkiga besked

Provade på att springa 5 km i Rocklundaspåret idag då det sett skapligt ut. Det visade sig att i skuggpartierna på andra kilometern så låg snön kvar. Här har man pumpat ut konstsnö tidigt i vintras och den snön verkar hålla sig bättre än den naturliga. Det är nämligen bara i själva spåret som det nu ligger 10-15 cm snö kvar - runt om i skogen är det snöfritt. Fick springa en del vid sidan av där det var torrt nog, annars blev det avvägt balanserande på sladdrigt ojämnt snötäcke - fotledsövning.

Som tur var blev det bättre från tredje kilometern och runt. Jag passade på att ta ett extra varv på i 3 km spåret ... det finns en genväg på 5 km spåret som skär bort just det där snöiga partiet. :-)

Fick tråkiga besked idag. Min svåger som just flyttat från Norge till Sverige och som nyligen gifte sig men sin norska, har just fått konstaterat cancer ... igen. För sju år sedan gick han igenom en omfattande behandling i Norge som satte stopp för hans hockeykarriär där. En sådan där cancer, ett osteosarkom, som sitter på benen i kroppen. Den drabbar i huvudsak barn och ungdomar. Han fick operera bort övre delen av lårbenet och mycket av muskulaturen i höft och lår samt genomgå långvarig och kraftig cellgiftsbehandling.

Som alltid när sådant här händer så känns det så orättvist. Det är väl inte rättvist att någon ska få cancer alls, men när det drabbar någon för andra gången och då man efter 7 år just börjat tro att man är frisk...

Öm i fötterna

Jag tog mig ut på ett kortare löppass ikväll. Det har varit två dagars vila sedan jag sprang mitt långpass. Skulle nog ha kunnat springa ett lättare pass redan i måndags eller igår, men det blev inte prioriterat. Dessutom kändes det som om kroppen inte tog skada av lite vila... jag tror jag behövde det.

Igår fick jag dessutom lite efterkänningar i fötterna. Främre trampdynan på båda fötterna har uppenbarligen fått jobba hårt i söndags. Värst är det på vänster fot. Det är en diffus ömhet mitt i trampdynan nästan precis i linje med mittentån. 

Läste lite skrämmande forumtrådar om stressfrakturer med 2 månaders läketid... lätt att skrämma upp sig själv. Som tur är har jag inte långt till självförnekelse och bortförklaringar. Sannolikheten för att få stressfraktur på båda fötterna samtidigt känns lite så där. :-)

Troligare är ju en allmän överansträngning, träningsvärk i muskler jag inte visste att jag hade eller kanske att jag är kort någonstans i angränsande muskler så att det drar lite skevt i lederna i foten. Ägnade tisdagkvällen åt att stretcha och massera fötterna rejält. Idag kändes det mycket bättre.

I övrigt händer det inte så mycket annat i livet just nu än den vardagliga rutinen med arbete, hushållssysslor och barnens aktiviteter. Vi planerar lite filmkvällskalas för yngsta sonen och hans kompisar - det kräver så där lagom mycket planering nuförtiden. Bestämma kväll, film och få iväg inbjudningar. På den aktuella dagen är det ju bara att se till att filmen är hemma och beställa pizza. Kraven minskar. :-)

Långpass och ont i kroppen

Det blev långpass idag som planerat även om det blev lite längre än vad som kanske är bra. Med en ökning på 2-3 km per tillfälle så borde jag ha sprungit 26-27 km idag. Jag valde av någon anledning att ge mig ut på den 3-milsrunda som går runt Västerås och som finns uppmärkt längs cykelbanorna.

Sammanlagt blev det strax över 32 km i 5.10-5.15 tempo som planerat. Borde kanske ha sprungit lite lugnare på den distansen, men det kändes bra i kroppen. Som förra helgen var det bara vaderna och hälsenorna på båda benen som blir lite trötta och gnäller. Löpsteget fungerar i alla fall och efter förra passet så var vader och hälsenor tysta redan morgonen efter.

Ont i kroppen då? Jo, jag är stel och det krävdes en del stretchning innan jag sprang iväg idag. Igår var det städdag i vår samfällighet - sopning och krattning hittar otränade muskler. Efter städningen i samfälligheten så tuktade jag vårt ena äppelträd rejält. Egentligen ska man nog inte beskära äppelträd så hårt vid den här tiden på året, men nu är det gjort. Att såga, kapa, klippa grenar är också ovana rörelser.

Resultatet av städ- och trädgårdsarbetet var ömhet i kroppen. Långpasset sätter inte alls samma spår. :-)

Nu kommer dock en sådan där grym trötthet i kroppen. Långvarig löpning och tömda energidepåer brukar sätta sina spår i kroppen ändå. Vila, vila säger kroppen.

Hammocken ser väldigt inbjudande ut där i solskenet...

Helg!!!

Efter veckan som varit så är det riktigt skönt att det är helg nu. Även om jag har beredskap denna helg så känns de äntligen som att jag verkligen är ledig. Utöver den vardagliga arbetslasten så har jag de senaste veckorna även jobbat med en större offertförfrågan och igår skickade jag äntligen iväg den. Känns verkligen befriande även om mycket arbete återstår med urvalsprocesser och avtalsförhandlingar. :-)

I torsdags sprang jag en ganska oplanerad runda, behövde mest komma ut och röra på mig. Det gick tungt fast det inte alls var jobbigt, eller hur ska man skriva? Ganska långsam löpning och ändå riktigt tunga och motsträviga ben. Efter 7,5 km när tempot gick 5.20-5.30 så stannade jag i alla fall och stretchade. Det gjorde all skillnad i världen. Efter det kunde jag lätt hålla 4.30-4.40 tempo utan att det var tungt.

Lärdomen av detta är att det kan vara bra att stretcha ibland! :-)

Imorgon väntar ett planerat träningspass - ett långpass. Denna gång siktar jag på att springa lite långsammare än förra helgen. 5.00-5.10 kan nog vara ett rimligt tempo och jag springer gärna i 5.20 också om jag kan hålla igen så pass.

Igår laddade jag ner en uppdatering av ett av de program som jag registrerar mina träningspass i. Det är Firstbeat som släppt en ny version av sitt program ATHLETE där man nu ska kunna se hur pass vältränad man är. Programmet analyserar pulsdata så kallat RR-data från träningsklockan (stöds i vissa träningsklockor).

Firstbeat har utvecklat någon sorts analysmetod och kan beräkna VO2max (maximal oxygen consumption) och motsvarande MET (maximal aerobic performance capacity). Vet inte om det är någon större skillnad på innebörden i dessa, men de går att räkna om mellan dem i alla fall.

Till saken hör att man nu kan få en uppföljning av detta i programmet med lite grafer och utveckling över tiden. Om jag inte redan visste det själv, så kan jag nu se att jag utvecklats under året som var. :-)

Mitt beräknade METmax ligger nu över 16 vilket placerar mig i kategorin "Excellent".

Betydelsen av detta är egentligen noll och intet för jag vet ju redan vilken kapacitet jag har som löpare utifrån mina tempon och distanser. Det känns ändå riktigt bra att se att man är i skiktet "Excellent" ... så pass bra att jag unnade mig två vaniljbullar till kaffet alldeles nyss (och några kakor).