Det blev ingen löpning alls i helgen vilket känns konstigt, men samtidigt har inte kroppen sagt att den saknat det heller. Jag brukar lyssna på kroppen så jag utgår ifrån att det var en behövlig vila.
Helgen upptogs av Bandy Cup för äldsta sonen och slit med hemuppgifter i kursen jag går. Den där Bandy Cup:en var lite av en utmaning då det är premiär för 11-manna. Att gå från att spela 7-manna lag till 11-manna i bandy är rätt stor och det var med blodsmak i munnen som de förlusttyngda grabbarna åkte av isen i fredags kväll. Sedan var det förlust i matcherna under lördagen också, inga stora siffror i någon match egentligen. Men så fick de i alla fall vinna sin sista match och då var alla motgångar glömda. :-)
Lite premiär hade även jag idag då jag tog mig ut på lunchlöpning. Jag har lyckats lokalisera en dusch på jobbet som är ledig. Hittade en annan förra veckan, men den duschen var liksom bebodd redan. Det hängde träningskläder, cykelhjälm och mycket annat där. Personen som har dessa grejer verkar ha dem permanent där och det finns inte riktigt utrymme att tränga sig in och jag vill inte gärna kasta ut hans grejer.
Nu har jag hitta en ren, ledig och fin dusch jag kan använda, så idag på lunchen (där jag lyckats boka in ett möte med mig själv i två timmar) så passade jag på att byta om och ge mig iväg på en lunchrunda i solskenet.
Det blåste ju lite småsnålt idag, men inget som störde en nöjd, uppvärmd löpare. Just denna sköna sträcka längs Mälaren inpirerade så där så att det blev den snabbaste kilometern (bortsett från fotopausen då!).
Utmaningen med lunchlöpning är ju att få tid till att varva ner, hinna duscha och äta lunch utan att eftersvettas alltför mycket. Det känns som om det är tajt att hinna med en mil på lunchen inom en två timmars lucka. Nu blev jag förvisso försenad 15 minuter då ett möte drog över tiden och dessutom har jag ju inte optimerat ombytesrutinen. Så det kanske inte är helt omöjligt att hinna. Hade faktiskt ca 20 minuter tillgodo efter lunchen idag så det tog nog inte mer än 1:20 allt som allt idag när jag räknar efter och jag borde alltså kunna hinna med milen med samma rutin på 1:45. :-)
Imorgon är det dags för andra behandlingen och jag känner att kroppen åter dragit på sig lite spänningar i käkarna och nacken. Det känns dock som om balansen i höften och benen är ok.
Helgen upptogs av Bandy Cup för äldsta sonen och slit med hemuppgifter i kursen jag går. Den där Bandy Cup:en var lite av en utmaning då det är premiär för 11-manna. Att gå från att spela 7-manna lag till 11-manna i bandy är rätt stor och det var med blodsmak i munnen som de förlusttyngda grabbarna åkte av isen i fredags kväll. Sedan var det förlust i matcherna under lördagen också, inga stora siffror i någon match egentligen. Men så fick de i alla fall vinna sin sista match och då var alla motgångar glömda. :-)
Lite premiär hade även jag idag då jag tog mig ut på lunchlöpning. Jag har lyckats lokalisera en dusch på jobbet som är ledig. Hittade en annan förra veckan, men den duschen var liksom bebodd redan. Det hängde träningskläder, cykelhjälm och mycket annat där. Personen som har dessa grejer verkar ha dem permanent där och det finns inte riktigt utrymme att tränga sig in och jag vill inte gärna kasta ut hans grejer.
Nu har jag hitta en ren, ledig och fin dusch jag kan använda, så idag på lunchen (där jag lyckats boka in ett möte med mig själv i två timmar) så passade jag på att byta om och ge mig iväg på en lunchrunda i solskenet.
 |
| The road ahead... |
 |
| ...the road behind :-) |
Utmaningen med lunchlöpning är ju att få tid till att varva ner, hinna duscha och äta lunch utan att eftersvettas alltför mycket. Det känns som om det är tajt att hinna med en mil på lunchen inom en två timmars lucka. Nu blev jag förvisso försenad 15 minuter då ett möte drog över tiden och dessutom har jag ju inte optimerat ombytesrutinen. Så det kanske inte är helt omöjligt att hinna. Hade faktiskt ca 20 minuter tillgodo efter lunchen idag så det tog nog inte mer än 1:20 allt som allt idag när jag räknar efter och jag borde alltså kunna hinna med milen med samma rutin på 1:45. :-)
Imorgon är det dags för andra behandlingen och jag känner att kroppen åter dragit på sig lite spänningar i käkarna och nacken. Det känns dock som om balansen i höften och benen är ok.
Den där sträckan i Västerås är fin! Inte för att jag sprungit den så ofta, typ två gånger, men det är verkligen härligt där längs vattnet.
SvaraRaderaNog är det sllt lite meckigt att få till träningen på lunchen, tycker jag. Eller snarare kombinationen träning och lunch, maten alltså. Sleva i mig matlådan vid skrivbordet efteråt gillar jag inte.
Det är en svårt avvägning, men fantastiskt skönt att komma ut. Stressa i sig mat är ju aldrig roligt.
Raderajag lunchtränar ju en del och nog brukar jag hinna en mil eller t o m 12km om jag tar mig lite extra tid men visst blir det allt lite på bekostnad av återhämtningen. Dusch och ombyte får gå fort och lunchätningen likaså. Oftast är det löjligt nog för att jag kanske tror att kollegorna tycker att jag tar så långa luncher när jag tränar fast egentligen tror jag inte de bryr sig alls... :)
SvaraRaderaJag har förstått att du lyckas bra med dessa rutiner. :-)
RaderaVisst funderar man över vad kollegorna ska tänka, men som du skriver tror jag inte att de bryr sig alls.
Det som hindrar mig mest är att luncherna är så strikt inramade av möte och tider att passa - jag måste helt enkelt boka upp min kalender över lunchen och då tar det emot att boka av mer än två timmar.