Barfota och sol

Det är ju verkligen skönt att vara ledig. Extra skönt nu när våren spricker ut snabbt i grönska - bäst att hänga med för det går väl över snabbare än att man hinner bli mätt på detta.

Imorse lämnade jag av äldsta sonen på scouterna. De åker gemensam buss till Malingsbo/Kloten där vårlägret hålls i Skräddartorp tors-lör. Som vanligt kommer det väl hem en skitig och glad kille. Det där med att komma ihåg att byta kläder verkar vara svårt. :)

Här hemma har det fejats. Vi kör lite klassisk arbetsfördelning idag - hustrun putsar fönster och byter gardiner och jag sköter om trädgården med gödsling av gräsmatta och ogräsplock bl a.

Satt en stund i eftermiddagssolen och njöt. Riktigt varmt och skönt var det. Nästan så att jag nickade till lite där i solstolen. Ryckte upp mig bytte om och tog på mina Merrell Trail Gloves. Lite glad "barfota" löpning i spåret hemma för att å utlopp för en del uppdämd energi.

Nu dags att planera kvällens grillning.

Välbehövlig vila

Sitter och tittar i träningskalendern/dagboken och ser att jag tränat mycket senaste dagarna. Sett på veckobasis är det ganska ordinärt, men under den senaste 7-dagarsperioden har jag bara haft 1 vilodag. Det är ovanligt för att vara jag. Totalt sett har det blivit drygt 61 km också vilket jag tror är rekord för mig.

Jag har inte sprungit något riktigt långt pass under den perioden. Längst är 1/5 då jag sprang 17 km i terräng och snabbaste var i måndags då jag sprang 12km i 4.37 tempo.

Det känns ändå bra i kroppen ... inte FÖR bra, så jag oroar mig inte direkt över att det ska vända plötsligt med skador. Kroppen är lite sliten, men helt ok. Tid för vila. Så idag är det vilodag. Passade på att premiärcykla till jobbet så jag fick göra av med lite överskottsenergi i alla fall.

Annars behöver jag vila ändå tror jag. Tänker nog vara ledig klämfredagen. Jag sover något grymt mycket nu och är ändå lite konstigt trött. Vet inte om det är helgen som sitter i, pollen eller kanske tankarna på svågern och hans cancer.

Nu kommer i alla fall lite behövlig ledighet och förhoppningsvis bjuder dagarna på lite bra löpning också. Träningstiden inför Stockholm maraton börjar rinna ut och det är snart dags att trappa ner och börja stirra på väderprognoserna. :-)

Uteblivet långpass

Det blev inget långpass igår (söndags) för mig. Kanske var det lite optimistiskt att planera för det när man är på 40-årsfest dagen innan. Jag är inte den som blir restriktiv inför tävling - jag dricker glatt vin på fest och tar konsekvenserna av det träningsmässigt ... även om det är nära tävling.

Brukar fundera på det där ibland då jag faktiskt gjort de flesta riktigt långa långpass lite "dagen-efter" mer bra resultat. Hur hade det gått om jag varit sund och nykter dagen innan? Nu är jag ju inte helt ohejdad i konsumtionen så helt utslagen är jag inte efter en fest och jag brukar tänka på att dricka mycket vatten. Men som alltid när alkoholen går in så går omdömet ut ... :-)

Igår var jag inte dålig men i alla fall grymt seg i kroppen och jag var inte ensam. Även hustrun var tveksam till att springa. Vi kom i alla fall ut på en milrunda tillsammans i makligt tempo. Hon lyckades dessutom trampa snett och stuka foten efter 4 km. Det är riktigt dåligt underlag på den sträckan i vårt spår och jag har själv kommit undan vrickade fötter med blotta förskräckelsen och genom omöjliga balansövningar och snabba fotknixar. Det gick i alla fall bra att fortsätta jogga efteråt och foten verkar inte bli sämre av att användas, men hon är lite svullen om foten.

Idag tog jag mig ut igen i alla fall. Inte så att kroppen släpade mig ut - det var tvärt om. Väl ute och efter en kilometer så hade kroppen vaknat till och det blev ett ganska snabbt fartlekspass på 12 km. Ett snitt på 4.38 min/km. Fick till tre skapligt snabba kilometer med snitt på 4.15, 4.10 och 4.14.

Ruggigt skönt väder ute också med strålande solsken!

Ja. just ja! I lördags passade jag på att springa in på löplabbet i Uppsala ... men det berättar jag mer om senare.

Tankar om intervaller 2

Sitter på bussen till Uppsala nu och tänkte passa på att skriva ett inlägg om intervaller igen. Igår när jag sprang mitt milpass så tänkte jag lite på detta med intervallträning igen.

Det är lite över ett år sedan skrev jag ett inlägg med lite tankar om intervaller. Jag har fortfarande inte funnit den där inspirationen för att springa intervaller i någon större utsträckning. Det har blivit några backintervallpass, men det är också det enda. Just backintervallpass tycker jag nog fyller en bra funktion med styrketräning på samma gång som man får träna syreupptagningen, mjölksyrapumpen och härda pannbenet lite. Det blir dock inte så ofta.

Att springa intervall på en raksträcka 400-1000 meter fram och tillbaka känns bara inte tilltalande eller särskilt värdeskapande för mig.

Det jag hade i huvudet igår när jag sprang var ett litet resonerande med mig själv och varför inte jag springer intervaller. Det är ju inte för att jag inte kan. Dessutom talar ju alla träningsprogram om hur viktigt det är att lägga in intervallpass i sin veckoträning. Jag är ganska duktigt på att ifrågasätta mig själv och kan liksom inte bara acceptera "ursäkten" att jag inte springer intervall "bara för att jag inte tycker om det". Hade jag accepterat det så hade jag inte sprungit överhuvudtaget för jag tyckte inte om att springa tidigare heller.

Man kan alltid förändra sig - det gäller liksom bara att vända och vrida på sina åsikter emellanåt för att komma fram till att ens åsikt ändrats. :-)

Vad är det då jag kommit fram till kanske du undrar (om du orkat läsa så här långt)?

Efter mycket resonerande med mig själv så tror jag att jag kommit fram till att fortsätta med att inte springa intervaller en stund till. Det är inte för att jag inte tycker om det utan för att jag fortfarande tycker att det är lite för fyrkantigt och mekaniskt på något sätt. Jag springer ju för att det är roligt och njuter av förflytta mig genom omgivningen. Det är inte den sköna känslan av att svettas och känna resultatet av träning med träningsvärk som kvitto som driver mig.

Så länge jag utvecklas med mitt eget obefintliga träningsupplägg, som mest går ut på att springa som jag känner för dagen, så kommer jag att fortsätta med det. Jag lägger in min egen form av svettdrypande och tunga "intervaller" som en del av min vanliga löpning. Det blir spontana fartlekar, inte sådan där uppstyrd planerad fartlek. Jag tycker inte att jag har så svårt för att pressa mig under löpning och flytta mig ur komfortzonen en stund.

Jag tror helt enkelt att jag gillar friheten i löpning och vill inte känna mig inlåst av fasta intervallsträckor, 30 s gåvila eller dåligt samvete för ett planerat intervallpass som inte blev av. Det räcker gott med att se till att få tillräckligt med långpass inför maraton. I övrigt vill jag vara fri!

Min slutsats just nu är alltså att jag inte springer intervaller för att jag vill vara fri, jag vill röra mig fritt genom omgivningen. Kanske lite av samma anledning som gör att jag accepterar kylan på vintern och undviker löpbandet på gymmet.

Kalaskväll

För en stund sedan ramlade tre glada killar in genom dörren för att fira yngsta sonen. Det är film-pizza-kalas-kväll här. :-)

Först blev det att hälsa på marsvinen och sedan ut på altan för att spela pingis med det lilla pingisbord vi har uppställt där. Under tiden hämtade jag pizza. Nu har de laddat tallrikarna med pizza och snackar för fullt.

Riktigt skönt med fredag - dessa två dagar har varit sega på något vis. Har känt mig trött, nästan så där så att jag tänker att det kanske ändå är lättare att jobba en hel vecka än att ha ledigt en dag sådär mitt i.

Passade på att gå lite tidigare från jobbet idag då det var lite lugnare i kalendern. Det gav mig tid att springa ett snabbt distanspass över en mil innan kalasandet. Riktigt skönt och jag känner mig piggare nu.

Imorgon vankas det 40-års kalas. Jag och hustrun lämnar återigen barnen till morfar och åker till Uppsala och hem på söndag igen. Jag misstänker att denna helg kommer att passera snabbt. 

Väl hemma på söndag blir det nog svårt att fördela tiden. På att-göra-listan står att ställa upp studsmatta, beskära det andra äppelträdet och springa långpass - för att nämna de mest prioriterade. Högst upp på min lista står förstås långpass och jag tror att jag kommer att få det sanktionerat också. :-)

Det gick fortare

Det blev inget lätt distanspass. Jag tog mig upp i 2,5 km spåret här hemma och vidare till intilliggande 15 km spåret i Rocklunda-Rönnby. Totalt 17,5 km blandat terrängspår i 4.57 tempo - alltså mycket fortare och längre än det planerade lätta distanspasset. :-)

Apropå detta med att springa Stockholm Maraton på 3.30, som jag skrev om i föregående inlägg, så kanske det inte är helt omöjligt för mig, men det hänger nog rätt mycket på dagsform och upplägg.

McMillan har ju sina beräkningar för ungefärlig förväntad måltid på olika distanser beroende på tävlingsresultat.

Beräknade sluttider enligt McMillan Running

Mina 43.57 på Premiärmilen ska ju enligt dessa beräkningar räcka till för att kunna nå 3.30 på maraton. Frågan är ju hur väl dessa beräkningar stämmer överens med verkligheten. :-)

Som du kanske förstår har jag ju inte släppt tanken på de där 3.30 även om jag inte tänker slita ihjäl mig för att nå dit.

Här i Västerås bjuder dagen annars på en riktigt fin löparupplevelse med solsken, fågelkvitter och vårblommor. Det kändes riktigt härligt att få komma ut och springa i skogen igen.

Det går undan

Nog går tiden undan?!

Inser att april bara försvann och att det bara återstår några få veckor av träning inför Stockholm Maraton. Lite av träningspanik borde infinna sig, men jag är tar det med ro. I år har jag egentligen inga stora ambitioner annat än att spring lite snabbare än förra året. Mitt lite högt satta träningsmål (3.30) har ju inte varit något riktigt realistiskt tävlingsmål. Förra årets 3.53 kan kanske bli ner mot 3.40 och lite under kanske. Just nu ser jag mest fram emot att få förhoppningsvis få springa och njuta av folkfest och lite bättre väder än förra året.

Sitter och skriver detta inlägg på tåget från Stockholm och har bestämt att jag ska springa ett lätt distanspass senare i eftermiddag. Igår planerade jag och hustrun hastigt om vårt valborgsmässofirande. Svågern fick besked igår om sin cancerbehandling och ville ha sällskap så vi lämnade barnen hos morfar och åkte till huvudstaden. Svågern var märkligt lättad över det tuffa besked han fått. Tydligen kommer man att helt ta bort höger ben och ännu en del av höften för att få bort tumören. Han sörjer inte (inte än) så mycket förlusten av benet utan gläds över att inte behöva gå igenom 6-8 månader av tunga cellgiftsbehandlingar igen. Behandlingen är alltså relativt lätt sett ur hans tidigare erfarenheter och han vill ju bara få bukt med cancern och bli frisk. Ett litet orosmoln finns dock då man upptäckte två små prickar på lungorna också. Om detta är cancer så ska det också vara förhållandevis lätta att behandla, men innebär ju i så fall att en spridning skett som kan innebära fortsatta problem. En ny undersökning ska fastställa om dessa förekomster verkligen är cancer så en liten tids väntan till på definitivt besked.

Mitt eget perspektiv på tillvaron förändras förstås och jag ska verkligen njuta av min löprunda i eftermiddag - den brutala påminnelsen om att det alls inte är någon självklarhet att vara frisk och kunna springa.