Äntligen fredag! Nu är det inte bara helgledig... det börja lukta semester!
Solsken ute och solsken i sinnet, idag var jag hemma i normaltid från jobbet och det innebar spring-glada ben. Det gick undan idag så pass fort i början att det satte sig lite i benen att det kändes riktigt tungt mitt i passet. Jag hade gärna sprungit både en och två mil ikväll, men det fick bli en svensk kompromiss någonstans mellan 5 och 10 km: 7.5 km i 4.30 tempo. 30 minuter kan man alltid avvara även om både grillen och glaset med rosé står och väntar. :-)
Kändes riktigt bra idag då jag lyckades klämma in en kilometer i 3.50 idag. Det var faktiskt varken medvind, solsken i ryggen eller utförsbacke heller. Det var bara riktigt skön harmoni i löpsteg och andning ... fram till sista 200 metrarna som var en riktig plåga. Fast jag pressade inte upp pulsen i mer än 178 på den kilometern vilket får mig att tro att begränsningen inte sitter i flåset just nu utan i muskelstyrka, energi ... antal mitokondrier per kubikcentimeter muskelmassa. :)
Märkligt nog så har mina hälsenor varit märkbart välmående efter barfota-passet häromdagen. Under dagens pass hade jag inga känningar alls. Nu efteråt är det lite annorlunda. Tror den där snabba kilometer satte sina spår. Jag är nämligen märkbart stel i vader och hälsena. Ömheten är väl inte allvarlig, men jag hör vad kroppen säger.
En av er bloggläsare önskade lite mer bilder, jag får väl försöka bättra mig då. :-)
Jag springer mest utan att ha telefonen med just nu så det blir ju inte så mycket bilder kring löpningen. Faktiskt är jag ganska dålig på att ta kort överhuvudtaget. Kanske en anledning till att jag heller inte använder Instagram. Kanske är det ett sätt att komma igång med fotograferandet?
En liten påminnelse om att vi verkligen njuta av sommaren kan jag i alla fall bjuda på.
Nog är det mycket härligare att ligga på rygg och njuta av grönskan just nu?
Efter sill-lunch och med magen full av jordgubbstårta så lade jag mig på rygg en stund där i parken vid Carl Larsson gården i midsommras. Då tog jag ett kort för det kändes bara så skönt och dessutom bjuder ju den svenska sommaren på så fantastiskt många nyanser av grönt.
Trevlig fredagskväll!
Solsken ute och solsken i sinnet, idag var jag hemma i normaltid från jobbet och det innebar spring-glada ben. Det gick undan idag så pass fort i början att det satte sig lite i benen att det kändes riktigt tungt mitt i passet. Jag hade gärna sprungit både en och två mil ikväll, men det fick bli en svensk kompromiss någonstans mellan 5 och 10 km: 7.5 km i 4.30 tempo. 30 minuter kan man alltid avvara även om både grillen och glaset med rosé står och väntar. :-)
Kändes riktigt bra idag då jag lyckades klämma in en kilometer i 3.50 idag. Det var faktiskt varken medvind, solsken i ryggen eller utförsbacke heller. Det var bara riktigt skön harmoni i löpsteg och andning ... fram till sista 200 metrarna som var en riktig plåga. Fast jag pressade inte upp pulsen i mer än 178 på den kilometern vilket får mig att tro att begränsningen inte sitter i flåset just nu utan i muskelstyrka, energi ... antal mitokondrier per kubikcentimeter muskelmassa. :)
Märkligt nog så har mina hälsenor varit märkbart välmående efter barfota-passet häromdagen. Under dagens pass hade jag inga känningar alls. Nu efteråt är det lite annorlunda. Tror den där snabba kilometer satte sina spår. Jag är nämligen märkbart stel i vader och hälsena. Ömheten är väl inte allvarlig, men jag hör vad kroppen säger.
En av er bloggläsare önskade lite mer bilder, jag får väl försöka bättra mig då. :-)
Jag springer mest utan att ha telefonen med just nu så det blir ju inte så mycket bilder kring löpningen. Faktiskt är jag ganska dålig på att ta kort överhuvudtaget. Kanske en anledning till att jag heller inte använder Instagram. Kanske är det ett sätt att komma igång med fotograferandet?
En liten påminnelse om att vi verkligen njuta av sommaren kan jag i alla fall bjuda på.
 |
| Bister vinterlöpning i Januari. |
 |
| En av trädkronorna i parken utanför Carl Larsson gården |
Trevlig fredagskväll!
Den där vinterlöpningsbilden känns som 2 liv sen man själv upplevde det...!
SvaraRaderaJa, och vi kan väl hoppas att det tar 2 liv till innan vi behöver uppleva det igen! :-D
Radera