2012-06-10

Frukost ute

Märker att mina inlägg inte alltid är så löpnings- och träningsinriktade ... och så får det väl vara. Skriver mest vad som faller mig in för stunden och då blir det en blandning.

Sommarfesten i fredags slutade som vanlig en bit in på lördagen, strax efter kl 3. Ett visst sömnbehov infann sig under lördagen. Jag sov bort flera timmar i soffan igår, somnade tidigt på kvällen och vaknade sent i morse. Brukar ha lite dåligt samvete när jag bränner en dag till ingenting så där, men inte denna gång. Det känns behövligt helt enkelt.

Tror sömnbehovet inte enkilt har med den sena timmen i fredags att göra, har märkt att jag har varit "annorlunda" trött hela veckan och det har nog också med återhämtning att göra. Kanske har det med en begynnande infektion att göra också - det har börjat sticka i halsen och jag känner att något illasinnat har slagit rot där nere i svalget.

Nåväl, lördagen passerade och nu är det sköna söndag och frukost ute ... jag sov lite för länge för att lyckas fånga den där morgonsolen som fortfarande syntes när jag klev ur sängen. Tog på mig solskenströjan från Stockholm Marathon för att kompensera och njöt ändå av att sitta ute på framsidan av huset och äta frukost.


Några stora gråa moln började glida in över himlen och några små regndroppar singlade ner, fast inte värre än att de dunstade bort snabbare än det tillkom nya.

Någonstans från en bakre tankeprocess som pågår i min hjärna bubblar det upp små tankefragment till mitt medvetande. Jag kommer att ha långledigt i sommar - hela sju veckors semester och jag kommer ägna en hel del tid åt träning inför Lidingöloppet. De här små tankefragmenten som nu bubblar upp säger saker som "backintervaller" och "2 timmar och 30 minuter". Vet inte riktigt varifrån dessa kom och även om de känns främmande för mig så verkar de nu ha etsats in som ett faktum. Märkligt hur hjärnan fungerar (i alla fall min!).

Det kommer att bli mycket terränglöpning framöver och jag sneglar lite på att skaffa mig ett par nya lite mer minimalistiska skor avsedda för terräng. Ska ta mig iväg och prova Merrell Barefoot Run Trail Glove. Fick rekommendation av naprapaten att springa med denna typ av skor för att bygga upp lite mer fotmuskulatur. Även om ett par VFF var första tanken så har jag insett att om jag ska springa i mer obanad terräng (såsom Vasa Stafetten?) så är det fördelaktigt att ha en platta under framfoten som skydd mot vassa stenar och det har Merrell skon.

Nu är det dags att ta tag i gräsmattan igen. Ska även prova att smörja de där gnisslande fjädrarna på studsmattan ... är rädd att grannarna snart kommer och klagar för det låter så illa att det hörs ända in i huset.

6 kommentarer:

  1. Hej!
    Det låter som att du går och myser :-). Tröjan är rolig att gå omkring i. Den får mycket uppmärksamhet från andra och det är kul :-).

    2:30 på Lidingöloppet klarar du. Tuff men helt klart en rimlig målsättning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Andreas - en mysgubbe" ... jo, det kanske är jag det just nu. Myser och njuter av SM och den knallgula tröjan. :-)

      Visst känns det som en tuff målsättning, men jag tror ju precis som du att det är rimligt om jag bara får vara hel och frisk. Lite utmaning ska man väl ändå ge sig.

      Radera
  2. En löparblogg ska såklart handla om annat än löpning också! Det blir mycket roligare då.
    2:30 är tufft - men klart genomförbart!
    Du skriver väl ett inlägg och recenserar Merell?, jag är nyfiken på dem nämligen. Fast på VasaStaffeten behövs inga regelrätta terränggående skor. Leden är rätt snäll för det mest. Vilken sträcka ska du springa?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag skriver som sagt vad som faller mig in och nu blev det ju en del om löpning ändå denna gång. :-)

      Ska definitivt göra ett inlägg om skorna om de faller mig i smaken.

      Så du har sprungit Vasa Stafetten, eller? Just nu står jag skriven på längsta sträckan, Evertsberg-Oxberg. Det ser ut att vara ganska mycket utför. Vet inte vilken sträcka som är tuffast dock.

      Radera
  3. Har sprungit två gånger. Första gången Risberg till Evertsberg - rätt lättlöpt men de har gjort om banan sen dess. Andra gången sista sträckan - superkul att få gå i mål under den klassiska devisen.
    Everstberg-Oxberg innehåller visserligen den fruktade Lundbäcksbacken, men undrar om inte sträcka två på myrarna är rätt tuff. Och så ska man inte underskatta den korta sträckan upp till Risberg, som många lag väljer att sätta nyblrjare på för den är ju så kort. Inte helt klokt. Myrlöpning uppför. Tro´t eller ej.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det var intressant, vi får väl fundera på det där lite. Nu siktar vi väl inte på prestera direkt utan ser det mer som en rolig aktivitet tillsammans. :-)

      Radera