5, fem, V

Hej Bloggen!

Det var ett tag sedan vi sågs... :-)

Längtan efter ordnad träning och bloggande har växt. Nu när det är julledigt passar jag på att försöka ordna upp mina träningsrutiner igen.

Det känns som om "fem" präglar min löpartillvaro just nu. Jag springer mest 5 km när jag springer. Jag springer i 5-tempo mest hela tiden och jag springer runt på 5 kg extra. Det känns roligt att springa, men det känns så klart lite tungt också. De där 5 kg måste också minska för jag kan knappt få på mina favorit-jeans längre! :(

Så hösten har varit allt annat än  bra för mig. Det har varit för mycket resande och för mycket frånvaro hemma, frånvaro på kontoret och för lite träning, för mycket skräpmat och för långa arbetsdagar.

Obalans kan man sammanfatta det med och resultatet är alltså 5-5-5.

Nåja, jag ska inte gnälla. Hösten har bjudit på mycket bra också och arbetsinnehållet är utmanande och spännande - ibland måste man "investera" lite och prioritera om och jag hoppas att det ger något tillbaka på sikt. :-)

Men nu väntar nya tider har jag bestämt. Hela hösten präglades av ett förhållningssätt att "det är snart slut på resandet". Därför tog jag liksom aldrig riktigt tag i min vardagsrutin. Det är det jag ska ändra på nu, dags att prioritera träning och hälsa igen.

Det ser ut som om resandet till Zürich kommer att fortsätta med någon form av kontinuitet under våren - även om det kanske inte blir varje vecka. 

Tänkte försöka lägga tid på att blogga lite igen också. Några stora träningsmål för 2014 har ännu inte formulerats, men det finns ett litet mål som håller på att formuleras.

Jag har haft riktigt sköna lediga juldagar så här långt och gårdagen blev en lugn vilodag med samvaro, god mat och glada barn.

Idag blev det ett längre löppass på 11 km i strax över 5-tempo. Blött och grått, men skönt och glädjande. 

Hoppas ni alla därute har haft och njutit av en riktigt God Jul! 

Bloggtorka

Bloggtorkan fortsätter. Lika illa är det med träningen, men jag lever i alla fall. Inte mycket till löparblogg längre dessvärre. :-(

Jag tog ut mig rejält på LL och har egentligen inte alls kommit igång sedan dess. Drog på mig en lätt förkylning efteråt och inget sug efter löpning har infunnit sig. Resorna till Zürich fortsätter varje vecka och jag har i alla fall lyckas släpa mig till gymmet på hotellet emellanåt för att springa 5 km på löparband och för att köra lite styrka. Försöker komma ut på helgerna och springa. Det känns fortfarande skönt när jag väl kommer ut, men det finns inget som driver just nu.

Helgen som gick firades stort i Stockholm med två nätter på hotell (!) då jag och hustrun varit gifta i 15 år. Jag lyckade hitta några platser på Rock of Ages, Chinateatern, för fredagkvällen. Johan Rheborg gör ju en helt sjukt bra insats där - mycket underhållande. Lördagen ägnade vi mest åt att bara vara och slöshoppade och strosade i Stockholm lite. Kvällen bjöd på finmiddag - jag hittade ett ställe på Odengatan som vi blev mycket nöjda med, Bar Nombre.

Så jag fick bo på hotell nästan hela veckan med andra ord! Torsdag- och söndagnatt i egen säng och bara att tvätta kläder och packa om kappsäcken. :-)

Lite drygt att resa så här mycket och det är inte slut ännu. Jag har resor planerade till mitten av november som det ser ut just nu. Många av mina åtaganden på kontoret hemmavid blir lidande, men som tur är har jag ett helt fantastiskt gäng hos mina leverantörer som hjälper mig att hålla verksamheten i gång när jag är borta.

Lidingöloppet 2013

Nöjd, riktigt nöjd. 

Det blev revansch i år efter förra årets tunga avslut som då summerades 2.54.41.

Mitt uppsatta mål för i år på 2.30 nåddes och jag sprang i år i mål på 2.28.30.

Redo för start

Jag sprang mitt lopp ganska odramatiskt och lyckades hålla mig till min uppsatta plan att ligga på ett tempo runt 4.50 så mycket som möjligt. Att försöka plocka in lite tid på lättare sträckor med 4.30-4.45 tempo för att kunna ge lite tid på tyngre sträckor.

Jag lyckades "springa" uppför Abborrbacken och det var bara i en av backarna därefter med ca 3 km kvar som jag fick lättkramp i höger lårmuskel på insidan fram ovanför knät. Jag gick ca 10 meter där och slog argt några gånger hårt på muskeln. Drog mig till minnes ett inlägg på maratonbloggen med citatet ”Nej, men vad i helvete. Kramp i vaden, det ska man ju få. Det är ju inget skäl för att bryta. Så länge du inte har kramp i hela kroppen så får du ju för fan inte bryta.”. Jag bet ihop och sprang på - bytte lite löpsteg, försökte sträcka upp hållning och sedan kände jag inte av den där muskeln mer.

Lyckades få till en riktigt skön spurt in mot mål och även om det är ganska fånigt och inte påverkar resultatet nämnvärt så kändes det ändå bra att springa om en massa andra löpare på upploppet. :-)

Måste också erkänna att jag inte var helt nykter när jag anmälde mig till årets Lidingölopp. Vid tillfället ansåg jag tydligen att ett Enervitpaket skulle vara bra. Jag tränar ju annars helt utan vätska och extra energi - med undantag för långpass på 24 km och uppåt. Att tävla och få sportdryck serverat hela vägen brukar räcka gott och ge mig en bra kick. Den där langningen av extra energi vid 10 & 20 km som jag beställde gjorde ändå märkbar skillnad, så pass att jag kan tänka mig att beställa det igen om jag ska springa LL ännu en gång.

Hur har då de sista träningsveckorna sett ut?

KATASTROF är väl kanske att ta i, men ligger nära till hands i beskrivning. Jag har fått till mina nyckelpass med backintervall och långpass i terräng. Men det har varit ett ofrivilligt fokus på vila och inte alls den volym jag tänkt mig.

Det hände, det som inte fick hända. Jobbet tog över och inkräktade på min träningsplan. Jag skulle prioritera träning före arbetet och det gick bra så länge jag jobbade hemma i stan. För 5 veckor sedan blev jag inkastad i ett projekt. Ett projekt med kontor i Zürich. Jag har veckopendlat till Zürich de senaste veckorna och varit tvungen att arbeta långa dagar. Då jag flugit ut måndag eftermiddag och hem på torsdag kväll så har två träningsdagar helt försvunnit. Tisdag och onsdag har varit oerhört svåra att nyttja på plats. Långa arbetsdagar, 10-12 timmar, samt transport till och från kontoret lämnade väldigt lite tid kvar att prioritera om till träning. Det blev mest att äta och sova.

Så jag har genomfört min träning fre-sön och sedan prioriterat familjen. Inte roligt att vara borta från barnen så mycket. Det är också förklaringen till att bloggen fått vara.

Nu är jag i alla fall klar med mina planerade tävlingar för i år. Känner mig oerhört nöjd med årets resultat.

Premiärmilen 43.57
Stockholm Marathon 3.30.36 (2012: 3.53.18)
Mälarenergi Stadslopp 42.13 (2011: 57.46)
Blodomloppet 42.26 (2012: 45.18)
Lidingöloppet 2.28.30 (2012: 2.54.41)

Kanske anmäler jag mig till något millopp under hösten om andan faller på.

Än så länge är inget bokat för nästa år. Har inte bestämt eller formulerat några nya mål - närmast i tanken är ju att pressa ner tiden på milen mot 40 minuter. Frågar dock mig själv om jag orkar ta mig an det målet med träningen det innebär i så fall. Har inte fått något svar än.

Svaret var som jag misstänkte...

Jag var hos naprapaten idag för andra gången sedan jag fastnade i mitt löparberoende. Den första gången var 2012 inför Stockholm Maraton när min vänstra hälsena gav upp. Rådet då var stenhård excentrisk träning med tåhäv. Ryggsäck med fyllda vattendunkar och låååångsamma tåhäv. Ett annat råd var att gå ut i skogen och vandra med tung ryggsäck och jogga längs stigar eller i obanad terräng för att träna fötterna och lederna. Dessa två andra råd tog jag aldrig till mig.

Den gången, med hjälp av bra rehab råd från bl a bureborn, så kom jag snabbt igång med min träning igen och kunde springa mitt första Maraton på för mig fantastiska 3.53.

Idag hade jag tid bokad hos naprapaten dels för att jag är jäkligt stel i kroppen dels för att jag aldrig blivit helt bra i vänster hälsena. Besvären kommer och går och jag kör lite extra excentrisk träning och håller efter. Men som sagt återkommer besvären. Då är det lika bra att rådfråga expertisen ... och få det där svaret man väntar sig.

Detta besök bjöd på plågsam massage av vänster vad och ner längs hälsenan. Några sköna knäckningar och tillrättaläggande av kotor. Och sedan råd om hälsenan förstås.... jag måste träna styrka! "Du måste in på gym och köra hårda tunga träningspass excentriska tåhäv med vikter och annan styrketräning anpassad för löpare. Jag föreslår också att du springer längs stigar i skogen och längs mountainbikespår. Nämnde jag förra gången att du även med fördel kan vandra i skogen med tung ryggsäck?". 

Jag visste ju nästan innan vad jag skulle få höra. Men det var också det jag ville höra - att det inte var något annat som verkade vara dåligt. Om inte dessa träningsinsatser skulle hjälpa så fanns ju också alternativet med att prova stötvågsbehandling, men först träning.

Så nu väntar inventering av potentiella gym för mig. När jag tänkter mig själv på gym är det lite som att försöka blanda vatten och olja. Jag upplever inte att jag liksom befinner mig i rätt medium när jag är på gym. Får försöka ändra på den bilden av mig och själv och hitta något ställe där jag kan känna mig lite hemma. 

Annars tog jag mig iväg ikväll iväg på lite av en feel-good löpning. Sprang iväg för att mjuka upp kroppen lite och fann mig själv behagligt lunka i 5.20 tempo i en vindstilla sensommar kväll mitt i solnedgången. Luften så där härligt kvällsfrisk och samtidigt fick jag känna den sköna växlingen mellan varma och svala luft fickor efter vägen. Jag sprang bara som det föll mig in och när jag var hemma hade jag sprungit drygt 11 km - bra mycket mer än vad som kanske är lämpligt dagen efter en miltävling?!

Blodomloppet, Västerås

Gubben lever minsann!

Det har varit tyst här på bloggen ett tag, men ni som tittat in någon gång ibland har kanske sett till höger att det tränas ändå. Jag har 4 opublicerade ofärdiga inlägg, bland annat det om Frankrike. Har liksom inte blivit att jag kommit hela vägen fram till publicering.

Det känns att jag är tillbaka på jobbet och som vanligt dyker jag helhjärtat ner i det som finns att göra. Ni som följt mig vet väl att jag är lite av arbetsnarkoman och gillar det jag gör. I år blir det lite skillnad dock - jag prioriterar ändå min träning (men tydligen inte bloggande). Jag kör med bestämdhet träning inför Lidingöloppet och det känns som om det går bra. Förra året då jag gjorde premiär på LL så gick det inte så bra. Jag hade just bytt jobb och hann inte med att träna som planerat. Så ska det inte bli i år.

Efter mina 3.30 på Stockholm Maraton så säger McMillan Running Calculator att jag borde klara 30 km på 2.26. Jag har respekt för terrängen på LL och har jag formulerat ett träningsmålet för LL på 2.30, alltså 5 min/km. Träningen går bra - får se om det håller.

Men ikväll var det tävling för mig!

ABB storsatsar på Blodomloppet i år och står för anmälningsavgift och en tröja med texten "På väg mot det hållbara samhället – följ med!". På min avdelning ställde vi upp med två lag. Tydligen var det totalt 136 lag och sammanlagt 680 ABB:are anmälda. Nu springer ju inte alla då man även kan välja att gå 5 km om man vill. I mitt lag var vi 3 som sprang 10 km och 2 som sprang 5 km ... jag hade bästa tiden. :-)

Jag tycker det gick riktigt bra ikväll även om det inte blev något personbästa. Den officiella sluttiden blev 42.26 och alltså 10 sekunder sämre än mitt personbästa på Mälarenergi Stadslopp 11/6 i år. Det räckte till en 95:e placering i alla fall och det är jag nöjd med.

Jag gick helt enkelt ut alldeles för hårt i år igen! Jag gjorde personbästa på de inledande 5 km med 20.40! :-)

Belöning för insatsen (lite oskarpt)

Sedan kom verkligheten ikapp mig och vid ingången på 7 km precis efter den andra nämnbara backen på banan så hade jag så ont (kramp) i höger sida att jag var tvungen att stanna och försöka stretcha ut. Det hjälpte lite, men jag bet ihop och sprang i mål i alla fall. Den där 7:e kilometern klockades på bedrövliga 4.55 och sedan ökade jag tempot in mot mål med km-tider 4.30. 4.24, 4.08.

Jag ser ändå att uthålligheten (5 km) på det högre tempot är ett gott betyg för min kapacitetsförbättring - jag har Sub42 inom räckhåll.

Som lag får man också picknick-kasse att dela på och det blev ett härligt avslut tillsammans med kollegorna.

Lite backe igen

Gårdagens resdag gick riktigt bra. Det blev en lång resa upp till Sollefteå. Från Sundsvall till Kramfors så var tåget ersatt med buss, men tiderna hölls så jag kom med den anslutande bussen till Sollefteå.

På hemvägen just när jag svängde ut på E4:an igen så blev jag dock inte så lite irriterad en stund när jag plötsligt skådar...

Inte nu igen!

Kör in på en rastplats och kollar kylarvätskenivån. Tråget var praktiskt taget tomt och långt under min-gränsen. Jag ringer verkstaden i Sollefteå igen och får till svar att jag ska köra till Volvo verkstaden i Härnösand - det ska inte vara några problem. :-)

Väl där letas efter läckage men inget hittas. Man konstaterar att det måste ha varit kvarvarande luft i systemet som gått ut och de fyller glatt upp med ny kylarvätska och skickar iväg mig igen. Jag kom hem utan flera varningar så allt verkar vara i sin ordning.

Ikväll blev det backintervall för mig, det var längesedan jag sprang backintervaller. När jag sprang iväg så poppade den där tanken upp i huvudet ... "backintervall". Varför inte? Det blev ett skönt pass i spåret här hemmavid, ett pass som redan känns i benen.

Jag har haft två vilodagar sedan söndagens lätta långpass. Då sprang jag sköna 16 km i 5.10 tempo i härligt sommarväder. Just nu är det verkligen härligt lummigt, frodigt grönt i spåren här hemma.

Däremot har jag besvär med vänster hälsena igen. Tror att det har mest med spänningar att göra, jag är stel. Fick stretcha flera gånger under mitt långpass och det hjälper lite. Sista stretchningen under passet var utförlig och då kände jag nästan inte av hälsenan efteråt.

Men jag blir stel igen och idag kände jag också av hälsenan. Det där stör mig lite för det kommer och går men blir aldrig helt bra.

Resdag

Jag är tillbaka från Frankrike och igår var jag också tillbaka på jobbet. Det blev 12 underbart sköna dagar på Franska Rivieran - ska se om jag får ihop ett litet inlägg om det när bilder är genomgångna. :-)

I början av semestern, på väg norrut, så körde vi ju på en grävling och blev stående på E4:an tidigt på morgonen. Bärgaren lämnade bilen på en semesterstängd verkstad. Efter mycket ringande så lyckades jag få bilen flyttad från den semesterstängda verkstaden i Kramfors till en öppen i Sollefteå.

Förhoppningen var ju att vi bilen skulle hinna bli reparerad så att vi skulle kunna hämta den på vägen hem. Det gick naturligtvis inte, den blev klar dagen efter vi landat i Nice.

Så idag reser jag till Sollefteå för att hämta hem bilen.

Det blir 8 timmar på buss och tåg... och sedan 45 mil i bilen hem. En riktigt lång resdag helt enkelt. Hoppas nu att alla anslutningar och byten ska fungera som planerat.