Jag var hos naprapaten idag för andra gången sedan jag fastnade i mitt löparberoende. Den första gången var 2012 inför Stockholm Maraton när min vänstra hälsena gav upp. Rådet då var stenhård excentrisk träning med tåhäv. Ryggsäck med fyllda vattendunkar och låååångsamma tåhäv. Ett annat råd var att gå ut i skogen och vandra med tung ryggsäck och jogga längs stigar eller i obanad terräng för att träna fötterna och lederna. Dessa två andra råd tog jag aldrig till mig.
Den gången, med hjälp av bra rehab råd från bl a bureborn, så kom jag snabbt igång med min träning igen och kunde springa mitt första Maraton på för mig fantastiska 3.53.
Idag hade jag tid bokad hos naprapaten dels för att jag är jäkligt stel i kroppen dels för att jag aldrig blivit helt bra i vänster hälsena. Besvären kommer och går och jag kör lite extra excentrisk träning och håller efter. Men som sagt återkommer besvären. Då är det lika bra att rådfråga expertisen ... och få det där svaret man väntar sig.
Detta besök bjöd på plågsam massage av vänster vad och ner längs hälsenan. Några sköna knäckningar och tillrättaläggande av kotor. Och sedan råd om hälsenan förstås.... jag måste träna styrka! "Du måste in på gym och köra hårda tunga träningspass excentriska tåhäv med vikter och annan styrketräning anpassad för löpare. Jag föreslår också att du springer längs stigar i skogen och längs mountainbikespår. Nämnde jag förra gången att du även med fördel kan vandra i skogen med tung ryggsäck?".
Jag visste ju nästan innan vad jag skulle få höra. Men det var också det jag ville höra - att det inte var något annat som verkade vara dåligt. Om inte dessa träningsinsatser skulle hjälpa så fanns ju också alternativet med att prova stötvågsbehandling, men först träning.
Så nu väntar inventering av potentiella gym för mig. När jag tänkter mig själv på gym är det lite som att försöka blanda vatten och olja. Jag upplever inte att jag liksom befinner mig i rätt medium när jag är på gym. Får försöka ändra på den bilden av mig och själv och hitta något ställe där jag kan känna mig lite hemma.
Annars tog jag mig iväg ikväll iväg på lite av en feel-good löpning. Sprang iväg för att mjuka upp kroppen lite och fann mig själv behagligt lunka i 5.20 tempo i en vindstilla sensommar kväll mitt i solnedgången. Luften så där härligt kvällsfrisk och samtidigt fick jag känna den sköna växlingen mellan varma och svala luft fickor efter vägen. Jag sprang bara som det föll mig in och när jag var hemma hade jag sprungit drygt 11 km - bra mycket mer än vad som kanske är lämpligt dagen efter en miltävling?!
Jag känner mig heller aldrig hemma på gym och vet inte riktigt vad jag ska göra när jag är där. Löpning i skogen däremot har jag kommit att uppskatta alltmer som ett komplement till asfaltslöpningen, det stärker fötter och ben och löpsteget blir väldigt annorlunda mot monoton asfaltsnötning!
SvaraRaderaKnalla omkring i skogen med tung ryggsäck? Första gången jag hör det rådet, men det låter ju faktiskt lite logiskt - naturliga tåhävningar och vadmuskelträning typ.
SvaraRaderaGym kan vara hur trist som helst - men också skitkul! Kanske finns ett F&S i din närhet som erbjuder TMI (träna med instruktör)? Styrka i liten grupp, hög intensitet, varierad träning, bra inspiration för de pass man sedan kör ensam. Massa bra helt enkelt! Och efteråt kompletterar man med de specifika övningar man behöver- som tåhäv för oss med risiga senor.
Håller med Staffan apropå gym, känner mig i riktigt hemma där. Men skulle i och för sig, behöva sträka upp ryggen med bättre muskler. Då jag har en tendens att slita ut den.
SvaraRaderaTack för era kommentarer! Jag har ännu inte kommit till gymmet. Såg min möjlighet på hotellet i Zürich, men tid och ork har inte funnits.
SvaraRaderaDen fokuserade terrängträningen med backintervaller tror jag har varit till mycket hjälp i styrketräning och hälsenan har varit bättre senaste tiden.