Fina söndag!

Det har varit två jättefina dagar i Västerås - i princip vindstilla och soligt, kan vinterdagar bli bättre?

Igår lyckades jag inte ta tillvara på dagen i någon större utsträckning, kanske inte nyttjade den till fullo idag heller, men idag passade jag i alla fall på att springa 8 kilometer i solskenet och bara njuta.

 Kan himlen vara blåare?

Dagens lågkolhydratkost bjöd på en enkel omelett smaksatt med ingefära och chili som jag lade cheddarost på.

Lunchen bestod av omelettwrap som jag lade tonfiskröra (1 burk tonfisk i olja, 2 dl creme fraîche, 1 vitlöksklyfta, salt & svartpeppar) på och rullade ihop och åt med en sallad på tomat, paprika, rödlök, avokado samt machésalad och spenatblad. Wrappen och röran räcker till två måltider så nu har jag matlådan klar till lunchen imorgon.

Till middag tog jag en halv påse av ICAs frysta svampmix och gjorde en krämig svampsoppa (svamp, grädde + vatten, hackad lök, chili, salt, vitpeppar) som jag mixade nästan slät. Sparade några svampbitar som jag lade i efteråt tillsammans med stekt bacon. 

Jag tycker nästan synd om övriga familjen som väljer att äter som vanligt och går miste om min goda mat. :-)

Fett Frostigt

Härliga vinter!

Ikväll var det bitigt ute, hemma hos mig visade termometern på -16 grader. Det är i min mening helt ok att springa i när det inte blåser. Några grader kallare så börjar det bli på gränsen till vad som är vettigt att springa i (så tycker jag!). Allt eftersom temperaturen sjunker får man anpassa tempo och andhämtning så att man inte drar i sig mer kyla än vad man hanterar.

Det blev 5 kilometer i 5.20-tempo ikväll. När jag loggade passet så blev kvällens anteckning lite av ett rim.

Härligt krispigt ute, springer kort distans. 

Slutar med frost i skägg, mustasch och ögonfrans!

Träningen fortlöper planenligt med 3 pass i veckan. Efter att alla virus gjort sitt i luftrören och tackat för sig så kom min träning igång så smått vecka 48. Jag följde med hustrun ut på några av hennes pass i lugnt tempo och inledde med bara ett pass i veckan för att känna att kroppen var med mig.

v48 1 pass 7,5 km
v49 1 pass 5 km
v50 1 pass 5 km
v51 1 pass 5 km
v52 3 pass 15 km
v53 3 pass 16 km
v1 3 pass 18 km
v2 2 pass 10 km till idag.

Under julhelgen började jag kanske lite hastigt upp till 3 pass och gick från 5 till 15 km i veckan. Jag är dock (uppenbarligen) övertygad om att det är en rimligt start belastning för min kropp och kanske är jag snarare lite feg med att trappa upp träningen. Dessutom fick jag lite av panik när vågen visade över 90 kg efter julafton.

Jag har ju följt min viktkurva uppåt under en längre tid och redan i höstas började mina hälsolarm ringa. Jag skaffade då en ny våg, en Fitbit Aria, som mäter fettprocent också. Jag ger inte mycket för den absoluta mätningen och de värden som ges, men jag ser det som en bra indikation på trenden. Genom att väga sig enligt samma rutin och tidpunkt så borde det ge en indikation på utvecklingen.

Utöver att ta tag i träningen så har jag nu också fokuserat på min kost. När jag gjorde min viktresa nedåt så åt jag i huvudsak kolhydratreducerad kost (går att läsa under "Vaddå resa?" här ovan). Först åt jag enligt GI och sedan mer enligt LCHF. Jag tror inte att jag är bokstavstroende på någon kost och blandar in ideér från Paleo och annat jag kommer över som jag tycker verkar passa min kropp. En annan sak jag är övertygad om är nämligen att allas kroppar är olika och att det finns genetiska skillnader och att vi även kan befinna oss i olika metaboliska lägen där kroppen beter sig olika beroende på vad vi stoppar i oss. Jag upplevde flera olika skeden i hur min kropp hanterade den kost jag åt under min viktresa.

Nu har jag gått in på och äter en ganska strikt nästan kolhydratfri kost. Det tänker jag hålla på med nu under ett par, tre veckor och det är lite samma kost som man rekommenderar initialt för att komma igång både med GI och LCHF. Det är lite av en avgiftningstid där kroppen ställs in på att förbränna mer fet genom att ta bort kolhydraterna. Det fungerar jättebra för mig och jag blir både piggare, gladare och orkar mer.

Just nu är jag glad att jag har den där mätningen med nya vågen för som det ser ut just nu står jag stilla i vikt. Bortsett från ett initialt tapp på 1,5-2 kg då jag tömde glykogendepåerna i kroppen och gick in i ketos.

Mätningen av fettprocent gick bananas dagarna efter julafton. Jag vet tror jag förstår vad kroppen gjorde med all fet mat och allt sockergott jag stoppade i mig, man kan väl säga att ladorna fylldes på duktigt.

Koständringen inledde jag efter nyår lite successivt under några dagar. Det intressanta är att fettprocent kurvan så tydligt börjat gå ner under nu de senaste dagarna. Hoppas det håller i sig. :-)

Vikten? 

Ok, det är inte roligt och den varierar lite mer ...

Det är inte så viktigt för mig vilken specifik vikt jag har, men jag vet att jag känner mig bra i kroppen när min vikt ligger på 80-82 kg så just nu har jag 82 kg som mitt viktmässiga mål.

Från Natt till Dag

Som jag skrev i mitt inlägg "Nya tag" så har jag dragits med en lång period av stress i arbetet. Jag bestämde mig för att kliva av det projekt jag jobbat i under lång tid och har på så vis vidtagit åtgärder för att ändra på det akuta i min situation. Efter mycket övervägande så valde jag att inte sjukskriva mig. Inte heller tar jag ledigt nu under julhelgen. 

Jag känner att stressen var så tydligt kopplat till det projekt jag jobbat i under så lång tid och att det inte främst handlar om den typ av stress som kommer från för mycket arbete, utan om att jobba i fel miljö eller kanske med fel förutsättningar, i strid med sina egna värderingar och mål. Nu när jag lämnat projektet så var det som att lägga ifrån sig en jättestor ryggsäck och lättnaden var omedelbar - som att gå från Natt till Dag, även om återhämtningen kommer att ta sin tid.

Min inställning att inte ta ledigt eller välja sjukskrivning är att jag tror det är bra att jobba om förutsättningarna är rätt. Det arbete jag har att utföra under julhelgen är dessutom relativt lätt och handlar mer om att få lägga saker sådana saker som inte blivit gjorda tidigare till handlingarna. Så det känns befriande att få städa undan en del och dessutom känna att jag kan jobba utan den där gnagande känslan inombords. Lära mig att jobba utan stress.

Jag har dessutom möjligheten att sitta hemma och jobba så det blir lugna morgnar med möjlighet till lunch och fika ihop med familjen. En viss närvaro hemma även om man är på jobbet. :-)

Idag gick jag också från Natt till Dag i löpningen. En annan fördel när man jobbar hemma är att det är väldigt lätt att ta sig ut och springa mitt på dagen. Det passade jag på att göra idag. Jag förlängde lunchen lite och njöt av dagsljuset.

Att springa i vintermörkret tycker jag ju är härligt, men det är absolut inget fel på att springa i det solsken som bjöds idag! Underbart!

Lite riktig vinterlöpning!

Riktigt skön känsla att springa ikväll! 

Det var längesedan man fick springa i riktig vinterkyla. ☺ Det har ju inte blivit så mycket vinterlöpning sedan vintern 2012/2013 då jag sprang riktigt mycket grundträning inför Stockholm Maraton.

Jag tycker ändå om att springa på vintern när det är snö och minusgrader. Jag gillar den för mig meditativa växlingen mellan mörker och ljus där gatlyktorna lyser upp snön, se sin skugga komma och försvinna. Höra knarrandet under sulorna. Det blir också ett så härligt dovt ljud ute när snön kommer, lite som att springa i en dröm...på ett positivt sätt.

Lika drömlikt som det är så är det också så påtagligt närvarande. Jag känner kylan bita i kinderna, känner den kalla luften hela vägen ner i lungorna. Dimman i luften vid utandning,  knarrandet under skorna. Jag är där till fullo.

Det ger mersmak!

Längtan lågsäsong

Så här på andra dagen efter Lidingöloppet så ställde jag mig på crosstrainern för att trampa igång benen lite försiktigt och för att rensa skallen lite. När jag stod där och trampade och vevade på den normalt ack så tråkiga crosstrainern så infann sig ett lugn i kroppen och en behaglig glädje över att stå där och träna. Det har varit brist på inspiration till träning under en tid och nu är det precis som om det lossnade.

Jag trodde det mest var allt arbete, men kan det vara så att nu när alla krav på träning och prestation inför tävlingar är borta så kommer det tillbaka en skön glädje över att bara röra på sig? Att jag duckat träningsmässigt inför kraven och fokuserat på jobbet istället?

Jag drog mig just till minnes den där tillfredsställelsen och lyckan över att springa som jag kände under grundträningen i vintras. Känslan av lycka över att bara komma ut och springa kravlöst mitt i kalla vintern med allt vad det innebär. Den där vinterperioden som jag inte trodde jag skulle uppskatta.

Känner nästan att jag längtar till den här kommande lågsäsongsperioden för löpare nu!

Hoppas att jag kan hålla kvar vid den här känslan och viljan att komma ut och röra på mig i vinter. :-)