Så här på andra dagen efter Lidingöloppet så ställde jag mig på crosstrainern för att trampa igång benen lite försiktigt och för att rensa skallen lite. När jag stod där och trampade och vevade på den normalt ack så tråkiga crosstrainern så infann sig ett lugn i kroppen och en behaglig glädje över att stå där och träna. Det har varit brist på inspiration till träning under en tid och nu är det precis som om det lossnade.
Jag trodde det mest var allt arbete, men kan det vara så att nu när alla krav på träning och prestation inför tävlingar är borta så kommer det tillbaka en skön glädje över att bara röra på sig? Att jag duckat träningsmässigt inför kraven och fokuserat på jobbet istället?
Jag drog mig just till minnes den där tillfredsställelsen och lyckan över att springa som jag kände under grundträningen i vintras. Känslan av lycka över att bara komma ut och springa kravlöst mitt i kalla vintern med allt vad det innebär. Den där vinterperioden som jag inte trodde jag skulle uppskatta.
Känner nästan att jag längtar till den här kommande lågsäsongsperioden för löpare nu!
Hoppas att jag kan hålla kvar vid den här känslan och viljan att komma ut och röra på mig i vinter. :-)
Jag trodde det mest var allt arbete, men kan det vara så att nu när alla krav på träning och prestation inför tävlingar är borta så kommer det tillbaka en skön glädje över att bara röra på sig? Att jag duckat träningsmässigt inför kraven och fokuserat på jobbet istället?
Jag drog mig just till minnes den där tillfredsställelsen och lyckan över att springa som jag kände under grundträningen i vintras. Känslan av lycka över att bara komma ut och springa kravlöst mitt i kalla vintern med allt vad det innebär. Den där vinterperioden som jag inte trodde jag skulle uppskatta.
Känner nästan att jag längtar till den här kommande lågsäsongsperioden för löpare nu!
Hoppas att jag kan hålla kvar vid den här känslan och viljan att komma ut och röra på mig i vinter. :-)
