Stighandske?

Vet inte riktigt hur man ska översätta Trail Glove om man nu överhuvudtaget bör försöka sig på en översättning.

For iväg på lunchen igår för att titta, klämma på och prova Merrell Trail Glove. Jämförde med VFF Speed och tyckte nog att Merrell-skon passade mina fötter bättre. Min fot är nog så där 5 mm för kort för att tårna ska sitta på ett bra sätt i VFF.

Merrell Trail Glove (Bild lånad från merrell.com)

Det som främst skiljer Trail Glove från VFF (bortsett från att VFF har tår alltså) är att den har en något kraftigare sula, främst under trampdynan. Detta minskar risken för skador från elaka stenar och rötter. Det känns inte som något större hinder för känslan och jag kan stå och vicka/göra tåhäv i skorna utan att känna mig begränsad rörelsemässigt. Detta känns mer som en sko man kan springa i.

Jag tänker som så att om jag vill ha mer barfotakänsla än så här så är det ju bara att ta av sig skorna. Om jag vill ha något skydd för fötterna så vill jag gärna ha det så pass att jag kan slappna av lite när jag springer och slippa stirra mig blind efter vassa stenar och uppstickande rötter. Detta känns som rätt sko för mig.

Gick runt hela eftermiddagen och kvällen i skorna och det känns riktigt bra så här långt. Jo, jag stannade inte bara vid att klämma och känna - jag tog med mig ett par. Nu behöver jag bara bli kvitt med det där skräpet som satt sig i halsen så att jag kan komma ut och testa dem på riktigt. Det här skräpet i halsen som började som stickningar har nu gått över i irritationshosta och nu lite tjockare jox. Usch. Känner mig lite luddig i knoppen emellanåt också. Blä.

Det är dock inget som hindrar mig från att åka ner till Alingsås för ett sista besök hos kunden innan jag avrundar detta uppdrag. Förändringens vindar blåser.

Frukost ute

Märker att mina inlägg inte alltid är så löpnings- och träningsinriktade ... och så får det väl vara. Skriver mest vad som faller mig in för stunden och då blir det en blandning.

Sommarfesten i fredags slutade som vanlig en bit in på lördagen, strax efter kl 3. Ett visst sömnbehov infann sig under lördagen. Jag sov bort flera timmar i soffan igår, somnade tidigt på kvällen och vaknade sent i morse. Brukar ha lite dåligt samvete när jag bränner en dag till ingenting så där, men inte denna gång. Det känns behövligt helt enkelt.

Tror sömnbehovet inte enkilt har med den sena timmen i fredags att göra, har märkt att jag har varit "annorlunda" trött hela veckan och det har nog också med återhämtning att göra. Kanske har det med en begynnande infektion att göra också - det har börjat sticka i halsen och jag känner att något illasinnat har slagit rot där nere i svalget.

Nåväl, lördagen passerade och nu är det sköna söndag och frukost ute ... jag sov lite för länge för att lyckas fånga den där morgonsolen som fortfarande syntes när jag klev ur sängen. Tog på mig solskenströjan från Stockholm Marathon för att kompensera och njöt ändå av att sitta ute på framsidan av huset och äta frukost.

Några stora gråa moln började glida in över himlen och några små regndroppar singlade ner, fast inte värre än att de dunstade bort snabbare än det tillkom nya.

Någonstans från en bakre tankeprocess som pågår i min hjärna bubblar det upp små tankefragment till mitt medvetande. Jag kommer att ha långledigt i sommar - hela sju veckors semester och jag kommer ägna en hel del tid åt träning inför Lidingöloppet. De här små tankefragmenten som nu bubblar upp säger saker som "backintervaller" och "2 timmar och 30 minuter". Vet inte riktigt varifrån dessa kom och även om de känns främmande för mig så verkar de nu ha etsats in som ett faktum. Märkligt hur hjärnan fungerar (i alla fall min!).

Det kommer att bli mycket terränglöpning framöver och jag sneglar lite på att skaffa mig ett par nya lite mer minimalistiska skor avsedda för terräng. Ska ta mig iväg och prova Merrell Barefoot Run Trail Glove. Fick rekommendation av naprapaten att springa med denna typ av skor för att bygga upp lite mer fotmuskulatur. Även om ett par VFF var första tanken så har jag insett att om jag ska springa i mer obanad terräng (såsom Vasa Stafetten?) så är det fördelaktigt att ha en platta under framfoten som skydd mot vassa stenar och det har Merrell skon.

Nu är det dags att ta tag i gräsmattan igen. Ska även prova att smörja de där gnisslande fjädrarna på studsmattan ... är rädd att grannarna snart kommer och klagar för det låter så illa att det hörs ända in i huset.

Vila och sommarfest

Vila ska vara bra, vila it is. Har fått varningar från Lennart om att träna hårt för nära inpå Stockholm Marathon. Har även läst en del på andra bloggar om PF-monstret som lätt tittar fram och biter en i hälarna om man inte håller igen.

Efter onsdagens lätta jogg har jag bara vilat. Imorgon blir det nog också bara vila ... det är sommarfest på jobbet idag och det brukar kunna resultera i viss seghet dagen efter. Men om det känns bra under lördagen så kanske det blir 5k runda med familjen på eftermiddagen.

Det enda jag känner av nu så här efter SM är temperaturregleringen i kroppen. Något i regleringen eller metabolismen är lite rubbad. Jag får lite oprovoserade svettningar ibland - troligen mest relaterat till födoämnes intag.

Tror att det kan vara en kombination med energiuttaget under SM samt att jag bytte från kolhydratreduceradkost till "normalkost" och under maran hinkade socker. Nu har jag strypt igen och försöker komma tillbaka till det som är normalkost för mig ... även om det nu åter vänds upp och ner under sommarfesten igen. Kanske blir en form av reset? :-)

Här i Västerås lyser solen och det är varmt och skönt för omväxlings skull, studenterna firar och skrålar i stan.

Ha en skön fredag!

Nästa steg ... och nationaldag

En lätt känsla av "jaha, det var det" (tomhet?) infinner sig så här efter SM. Den känslan är i och för sig inte jättestark och den slåss med en känsla av att vilja springa. Faktiskt hade jag spring i benen redan i måndags. Då gick jag ner i hotellets träningsrum och stod på crosstrainer en stund för att bearbeta träningsvärken i låren lite. Fotlederna är lite för slitna för att springa ännu.

Trots min förtjusning i att springa långt så spirar också en ganska stark vilja att få upp farten igen. Jag vill springa lite snabba milrundor nu. Allt fokus på långpass har gjort att jag känner mig långsam i benen.

Den 2 maj var senast jag sprang en lite snabbare milrunda ... snabb kanske är att ta i då det gick i 5-tempo den gången. Jag får nog backa till 17 april då jag sprang en mil på 46:49 vilket är mer av mitt miltempo. Det känns som en evighet sedan.

Fast jag vet ju att farten finns där i benen och att anledningen till att jag hållit igen är att jag inte velat överanstränga min hälsena inför SM.

Nästa stora huvudmål är Lidingöloppet. Innan dess så är det tänkt att jag ska springa Vasa Stafetten 18 augusti med mina kollegor. Upptäckte just att det krockar med Black River Run som jag hade tänkt att springa som träning inför LL. Jag sneglar fortfarande på Runrundan och tänkte då mest springa för att njuta av omgivningen (hoppa att det inte regnar och blåser då!!!) och göra det som en familjeutflykt. Grabbarna kan nog tänka sig springa Lilla Runrundan.

Mest av allt längtar jag nu efter lite solsken och värme, att få jogga runt i spåret i skogen och dra in lukten av skog och höra fåglarnas kvitter ... lägga in lite fartlekar och bara allmänt njuta av tillvaron. :-)

Nationaldagen till ära så hissar jag denna flagga på bloggen idag. Solen och värmen lyser med sin frånvaro och här står hushållssysslor på schemat, städning, röja garaget, klippa gräs (?) och mycket annat som är eftersatt. Tror att det kanske kan bli en lätt 5K jogg med hela familjen idag också.

Ha en skön dag!

Pesonliga reflektioner SM

Sitter och reflekterar lite kring helgen och låter tankarna flöda fritt. Allt gick så bra och jag är förvånad, förstår inte riktigt ännu.

Det som slår mig mest är att jag så fullständigt saknar minne av att lida av kylan under själva loppet, annat än att jag hade svårt att böja på fingrarna på Gärdet och längs Djurgården. Minns inte alls Södermälarstrand och Västerbron som plågsamma. Läser på andra bloggar om hur man blev kall under loppet och fick stela lår och svårt att springa och så. Bra med selektivt minne ibland?

Att man frös något så förtvivlat efter målgång kan jag däremot skriva under på. Ett tag precis innan jag fick kaffe tänkte jag ge upp och bara sätta mig ner på Östermalms IP. Jag skakade så fruktansvärt och kunde liksom inte förstå hur jag skulle kunna ta mig längst bort till väskförvaringen - ville bara ge upp och krypa ihop. Lite kaffe förändrade allt för en stund. Jag tycker om kaffe.

Kanske är det för att detta är mitt första maraton och jag inget har att jämföra med. Mina förväntningar på resultat var rätt lågt ställda och trots att det var bistert väder och stundtals riktigt glest med publik så hade jag bestämt mig för att njuta av hela tillställningen. Inställning kan vara helt avgörande för resultat.

Jag har vid flera tillfällen under träning kommit på mig själv med att småsura då det går tungt och dåligt. Vid ett sådant tillfälle provade jag att tvinga fram ett leende. Om man ler blir man glad. Leendeterapi funkar för mig. Jag har provat det vid flera tillfällen för mig själv. Under lördagen var detta något jag tog fram flera gånger. Ett leende och räta upp ryggen - jag sökte ögonkontakt med någon i publiken och fick tillbaka ett leende, då plötsligt ökade stegfrekvensen och farten med lätthet. Alla mår bra av att le.

En annan tanke jag har är att jag håller en kolhdratreducerad kost till vardags och ofta tränar med låga glykogendepåer och ibland under ketos. Att jag tidigt under loppet började dricka 1/2-1 mugg sportdryck vid kontrollerna gav mig känslan av att springa på raketbränsle. Veckan inför SM så åt jag normalkost och fyllde på med kolhydrater (tokladdade dock inte på något sätt). Känslan av att springa med "obegränsat" av snabb energi skapade en känsla av lätthet. Kan mycket väl vara rent psykologiskt, men det gjorde stor skillnad upplevelsemässigt. All form av energi är nyttig under ett maraton.

Att jag dessutom fick jaga från startgrupp F och ha "förmånen" att få passera många löpare var också något som sporrade. Man tävlar ju främst med sig själv, men att få känna att man har ork och styrka att hela tiden springa om andra ger ju energi. Över 20 löpare/min lite grovt räknat. Framgång föder framgång? :-)

Kanske har jag helt enkelt lyckats få till en bra träning inför SM, med bra vila inför loppet och ett bra fokus. Jag trodde själv som bäst att jag skulle kunna hålla ett snitt på 5.40 och var beredd på en tid över 4 timmar. Samtidigt har tanken på 5.30/5.25 funnits där inne i huvudet. Drivkraften i måluppfyllnad är stark.

Jag tar i alla fall med mig den sköna löpkänslan, att man presterar så mycket mer på tävling och att rätt inställning kan göra hela dagen, att balanserad träning och vila lönar sig.

Le mot världen så ler världen tillbaka mot dig! :-)

Stockholm Marathon Premiär

Efter en lång dag i Stockholm igår som inleddes med SM och avslutades med middag på söder så sitter jag nu efter en natts bristfällig sömn och försöker summera dagen.

Skulle vilja börja med att ge en eloge till alla funktionärer och den publik som stod blöta och hjälpte fram oss löpare i detta bistra väder! Vi som sprang fick ju ändå röra på oss och kunde ju hålla värmen skapligt. Att stå stilla måste ju ha varit rent fruktansvärt.

Tokladdad Andreas

Att man som löpare var kall innan start och som jag, frös in i märgen efter målgång.... ja, jag kan tycka att arrangören kunde ha haft lite värmande alternativ som varma drycker och regnskydd. Vad kostar det att t ex dela ut sopsäckar efter målgång en dag som denna?

Jag fick i alla fall fatt på en mugg av det sista (för stunden?) kaffet som fanns och lyckades ta mig bort och hämta min väska och byta om till torra kläder. Det hjälpte ju en kort stund...inne i omklädestältet, för när jag kom ut igen försvann den lilla värmen ur kroppen lika snabbt igen.

Närmast likt en zombie gick jag genomfrusen och stapplades nerför Sturegatan med hackande tänder och skakande händer. Tog mig bort till baren på Scandic Park och drog två Irish Coffe och tittade på de som fortfarande kämpade. Livet och kroppsvärmen återvände sakta. Där i baren fick jag sitta och vänta i nästan 2 timmar på mina vänner som inte tog sig från Östermalms IP pga kramper och nedkylning.

Joakim

Jonas

Är jag missnöjd och bitter?

ABSOLUT INTE!

Jag hade den mest fantastiska löpning jag kan tänka mig. En helt underbar tillställning som bara svärtades lite av kylan efter målgången. :-)

Loppet överträffade mina egna förväntningar och jag sprang fortare och lättare än jag själv hade trott. Måltiden 3.53 känns mig inte riktigt verklig. Det var en sådan fantastisk känsla att få springa in på Stadion.

Hela loppet gick enligt plan måste jag säga. Alla jag har pratat med har uppmanat mig att ta de lugnt i början. Så jag inledde med att springa lugnt ihop med Joakim då vi hamnade i samma startgrupp, F. Förutsättningarna för att göra annat än att springa lugnt var ju klart begränsade i folkhavet.

Efter 5 km på Söder Mälarstrand kände jag att det var dags att öka tempo då jag hade fått upp värmen, hade bra spring i benen och det började glesas ut något i leden.

Därefter flöt det på rätt obekymrat de första två milen. Jag som aldrig dricker särskilt mycket och aldrig energidryck provade ändå att plocka en halv mugg vid varje kontroll. Med anledning av detta blev det en kort paus för att lätta på trycket vid gärdet.

Väl ute på gärdet kom det för mig värsta partiet. Vid vändning från 20 km ner mot 21,1 så blev det tvär motvind och fullständigt iskallt. Kände hur fingrarna stelnade till och cirkulationen i armarna var dålig. Saktade ner vid kontrollen vid 21,1 och åt lite saltgurka och drack energidryck gåendes. Fick igång maskineriet och kände mig stark uppför alla småbackarna. Kände hur jag passerade folk och det stärkte ju också rätt bra.

En fantastisk känsla när benen jobbar på obekymrat och man lägger andra löpare bakom sig! Verkar som om det var många som hade svårt för backarna på gärdet.

Även om benen funkade bra så var kroppen rätt nedkyld längs hela Djurgården. Jag passade på att ta några extra energikakor med mig vid 29 km och tuggade i mig trots att jag tycker dessa är rätt motbjudande. Tror det gav utdelning senare.

Upp mot slussen kändes det bara bra och det var riktigt skönt att få springa in under tak vid slussen och få lite vindskydd en kort stund. Längs Söder Mälarstrand serverades det soppa. Hade denna varit varm så hade det varit ett stort plus. Nu flöt liksom buljongen på ytan, men jag hällde/tuggade i mig kletet och tänkte att vätska i alla fall var något varmare än min läppar.

Nu hade jag passerat mitt längsta långpass i sträcka och bröt ny mark så att säga. Sådant där kan fastna lite i mina tankar. Som tur var fanns det bra med hejande publik och underhållning upp mot Västerbron och där uppe kom jag ikapp Lennart. Fick chans att springa och snacka en kort stund - det hjälpte till att skingra en del av de där elaka tankar som börjat gro i mitt huvud.


Vid 35 km fick jag någon sjuk nytändning och jag tror jag får tacka Lennart och energikakorna för det. Benen började hamra på och jag ökade på tempot rejält. Återigen fick jag uppleva det där att liksom flyga förbi andra löpare där rätt många nu sprang stelt på stumma ben.

Full fart hela vägen in i mål blev det och ett snitt tempo på 5.32 min/km ... rätt nära mitt mål på 5.30.

Lycka!

Nu väntar jag med spänning på fotografierna som togs utefter loppet. Jag försökte verkligen visa min löparlycka inför fotograferna - hoppas jag fastnat på bild någonstans utefter vägen.

Avslutade med en stadig köttbit till middag på Jimmy's Steakhouse på söder och sedan tåget hem till Västerås vid midnatt.

En lång dag med bistert väder och samtidigt en helt fantastisk upplevelse.

Anmäld! Roligt möte...

Idag har jag varit i Stockholm för att hämta nummerlapp, tidtagningschip och diverse annat småplock som man fick med sig.

Tog bussen från Västerås till Stockholm och hamnade bredvid en äldre herre (född 42). Vi började småprata lite och det visade sig minsann att han också sprang.

Inte var han någon dålig löpare heller och inte sprang han så värst lite. Denne herre har hittills sprungit 226 maraton och i år skulle han ha sprungit sitt 25:e Stockholm Marathon om det inte varit för att han fått ett diskbråck nyligen.

Så otroligt roligt när sådant här händer. Att få sitta och småsnacka över en timme med en riktig maratonveteran! Jo, förra året fixade han SM på 3.39 - RESPEKT!

Då väderprognosen för morgondagen ser riktigt dålig ut så blir det långärmad tröja imorgon. Sätter på mig en vit keps och funderar på att dra på ett par vantar också. Eventuellt drar jag även på denna tröja över den långärmade....

... jo, jag passade på att anmäla mig till nästa år. Det kan finna viss risk att jag inte anmäler mig om jag ska vänta till efter morgondagen. Bäst att jag anmäler mig igen innan jag vet vad det är jag har gett mig in på. Morgondagens lopp är ju ren träning inför 2013! :-)

Då är det bara benen kvar... långa tights eller 3/4-tajts. Jag lutar åt att få låta vaderna luftas, jag är inte den frusna typen. Tror jag kommer packa ner alternativet så att jag kan byta på plats innan start.

Taggad och tokladdad är jag i alla fall!!! Det här ska bli roligt trots det bistra vädret.