Regn och ovilja att ta sig ut ... det kan räcka långt. Jag hade verkligen ingen lust att ge mig ut i regnet idag. Samtidigt ville ju kroppen verkligen röra på sig.
Tänkte att jag undviker skogen och alla geggiga vattenpölar, blöta hängande grenar och störande träddropp (sådant som kan vara underbart ibland, men inte idag!). Tog mig istället iväg på min asfaltsmil som jag brukar springa. Var lite crazy idag och premiärsprang den åt andra hållet. :-)
Det var ganska glada och lätta ben som pinnade på, det gick undan. En sköna känsla av att glida fram, liksom sväva fram genom regnet. Tittar på klockan och ser att jag just passerat första kilometern på 4.21, jag som inte ens känner mig andfådd. Njuter av löpningen, regnet mot ansiktet och klockar den andra kilometern på 4.14 .. vad är detta? Något fel på Garmin?
Två snabba kilometer och pulsen har inte gått i taket! Lycka! Jag pinnar på och möter första sträckan med lite mer uppförslut, 4.28 på den kilometern. Nästa 4.12 och nu börjar pulsen öka, det börjar kännas lite jobbigt.
Har passerat 5 kilometer och spungit under 4.30-tempo. Börjar lukta en Sub45 runda känner jag, eller kanske bättre? Storhetsvansinnet sätter in. Det är tungt nu, pulsen runt 180-strecket, jag trampar på. Känner lite håll och ett lätt illamående, trampar på ... jag ska banne mig inte ge vika.
Klockar 4.21, 4.28, 4.20, 4.24. Sista kilometern...jag vill lägga mig ner och spy, det gör ont. Men rackarns vad glad jag är, det här kan gå vägen. Bit ihop. 4.32. Stop. Andas, andas, andas, snegla på klockan...
43.57 ... jag gjorde det!!! Sub 44!!!
Är det regnigt och man inte vill springa så är det kanske bäst att få det överstökat så snabbt som möjligt? ;-)
Oj vad bra! Grattis! Snart är du en sub40 löpare :-). Nu måste du springa lopp snart igen!
SvaraRaderaFör övrigt brukar jag också prestera bra i regn. Det får inte regna för mycket men jag förbättrar mig när det regnar lite :-).
Återigen Grattis!
Tack! Regn är nog inte så illa, mitt SM gick ju bra i regnet också. :-)
SvaraRaderaNästa lopp är Vasa Stafetten 18/8 och sedan blir det en mil på Blodomloppet här i Västerås 29/8. Därefter är det laddning inför LL.
Wow, bravo! Suveränt starkt att kunna pressa kroppen så på egen hand!
SvaraRaderaVisst är det väl för härligt, att kroppen plötsligt levererar en dag när man minst anar det. Jag skulle sannerligen behöva en sån dag just nu...
Vilken resa du gör!
SvaraRaderaTack Bureborn! Jag vet inte vad som for i mig egentligen. Ser mig mer som lite av en bekvämlöpare som sällan tar mig ur komfortzonen. Men igår blev det någon lyckad snedtändning, kanske får revidera synen på mig själv (igen). :-)
SvaraRaderaMathias - ja, det hela känns fortfarande lite surrealstiskt för mig stundtals. Det är ändå bara ett och ett halvt år sedan jag började med löpning och nu känns ju sub40 ändå inte som en fullständig omöjlighet.