2012-03-01

Tankar om intervaller

Jag läste ett inlägg om intervallträning på Johns blogg och just det är något jag inte sysslar med.

Inom mig bor en bestämd uppfattning om att intervaller är tråkiga och jobbiga, liksom lite mekaniskt och oinspirerande. Lite hör det kanske ihop med min begränsade träningshistoria och att jag inte ser mig som en tävlingsmänniska. Jag tänker inte i begrepp om tävling ens med mig själv som en del gör verkar göra, dvs att man tar sig an utmaningar för att bevisa för sig själv. Fast det där håller ju kanske på att förändras lite inser jag ju nu i skrivandets stund. :-)

För att hålla på med intervaller så tror jag kanske att man måste vara något av en tävlingsmänniska - antingen en som tävlar mot andra eller en som tävlar bara med sig själv. Jag började springa för att må bättre och nu när jag mår bra så springer jag för att det är så roligt och för att jag kan springa samt att jag känner att jag utvecklas. (Jo, jag ser var intervallerna kommer in...)

Jag gjorde ett stapplande försök till intervaller en gång och jag tror inte att jag kommer prova på det igen på ett bra tag. För mig är fartlekar en sorts intervallträning och det blir lite olika om jag springer i spåret eller längs cykelbanorna.

När jag springer i spåret så är det oftast backarna jag tar sikte på. Jag tar i allt vad jag kan uppför, men aldrig mer än att jag ska kunna fortsätta springa efter backen. Det ska gå att fortsätta jogga medan jag hämtar andan och pumpar undan stumheten i benen.

Längs cykelbanorna blir det i stället att jag får infall att höja tempot när jag vänder in på någon raksträcka. Det blir oftast en form av intervall på 500-800 m.

Utöver det så blir det ju även spontana sprint-ryck lite då och då både i spåret och på cykelbanorna - så där när man känner att benen spritter till av energi. Brukar kännas lite såsom det ser ut när kor släpps på grönbete....



På så sätt lurar jag mig själv att jag inte springer intervaller och det gör jag ju egentligen inte heller?

Bara tanken på att gå ut och ställa mig och nöta samma 800 meters sträcka ett antal gånger ger mig nästan lite ångest. Jag är verkligen grymt imponerad av alla er som kan springa och träna intervaller som ni gör.

Jag inser ju också att om man hela tiden vill förbättra sina tider och sin kapacitet så kommer man ju oundvikligen till den gränsen där man måste börja träna intervaller för att förbättras. Den sorgen glädjen tar jag den dagen då den kommer.


2 kommentarer:

  1. Jag tycker du gör helt rätt med Fartleken och backarna. Vid intervallträning är risken för skdor är jättestor så det är bra att ta det lite försiktigt med det.

    Jag kanske inte är rätt person att säga så men ändå.... :-).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just det där med att man lätt skadar sig vid intervallträning, om man inte är försiktig och vältränad är något jag har läst på flera ställen.

      Du om någon har väl erfarenheten att uttala dig i frågan! :-)

      Radera