Att få njuta av löpning

Mitt tänkta träningsschema sprack innan det ens var skapat.... hmm... då kanske det inte räknas? Jag gjorde i alla fall inte alls som jag tänkt det, jag for glatt ut på ett riktigt udda-nummer-pass: 13,67 km på 1 timme 11 minuter, ett medeltempo på 5:13 min/km.

Inga fina gyllene snitt i de siffrorna... tror jag i alla fall.
(Har inte gjort min matematiska analys av siffrorna ännu.)

Men det var en vacker kväll och en alldeles nödvändig löptur för att få ordning på kroppen. Tidigt i morse när jag satte mig på tåget så förbannade jag återigen tidsomställningen, den första förbannelsen för dagen kom när klockan ringde 4.00 - det är bara såå fel såå nära inpå sommartidomställningen - hela kroppen vet ju att klockan är tre på natten alldeles oavsett vad det står för siffror på väckaklockan! Jag fick i alla fall se en vacker soluppgång där jag satt och tittade ut genom fönstret på tåget.

Just det... en vacker kväll var det. Jag är på kundbesök igen nere i fina Alingsås. Detta är några av de vyer som passerade mig under mitt pass ikväll, det blev några stopp för att dokumentera dessa. Så skönt att bara få springa fritt, lite som det känns, utan krav på sig själv.

Nolhagaparken - det finns vårblommor där på bilden (jag lovar!)

Tog inga bilder inne i centrum, inte för att det ser trist ut där (tvärtom!), men det blev bara inte så. Kanske behövde jag helt enkelt fler pauser på den senare delen av rundan? :-)

In på [jeshken]-rundan. Gärdsken är ett vattendrag som rinner ut i Mjörn.
(Tror det är ungefär så man säger det)

Det lätta diset på bilden är utslutande imma på linsen från min ångande kropp

Gärdsken. på vägen tillbaka

Den bäck som rinner från Gärdsken genom Alingsås över till Mjörn.

Sämre omgivningar kan man definitivt springa genom. Just nu är jag dock lite orolig om jag överansträngt hälsenan. Det känns inte alls så egentligen, men det blev ett lite tuffare pass än jag hade tänkt mig.

Morgondagen får visa om den lätta smärtan i senan tänkte bli sämre eller inte.