Nog fungerar väl ändå mental träning, rehabpass 3 avklarat. Tog mig hem lite tidigare från jobbet idag då jag ändå jobbat så pass många timmar denna vecka. Solen sken när jag kom hem och hela jag var på något sätt inställd på att röra på mig.
Sprayade näsan med Otrivin och drog ett djupt rossligt andetag med Bricanyl - tänkte att nu får det bära eller brista ... all-in, på med Kinvara också. Så trots tveksam status på kroppen blev det 15 minuters uppvärmning på crosstrainer följt av fyra minuters rehablöpning och nedvarvning i 10 minuter på crosstrainern igen.
Det kändes helt underbart att få flyga fram över asfalten en stund. Höll inte igen alls, tänkte att om hälsenan ska brista får den göra det! Som tur var gjorde den inte det, faktum är att det kändes bättre än senast. Inte så att det inte kändes alls, men det störde inte. Nu kändes det som om hälsenan fungerade rent mekaniskt, så kändes det inte senast när jag var tvungen att ändra på löpsteget för att ta mig runt.
Det gick så bra att jag hann runt ganska precis 1 km på dryga fyra minuter och tjugo sekunder. Det var säkert helt fel att springa i det tempot, men det kändes så rätt.
Nu återstår att se om jag ska straffas med att bli riktigt sjuk och/eller om hälsenan säger blää. Så här 3 timmar senare känns allt fortfarande bara bra, men det gör det ju alltid på fredagkvällar efter ett glas rött. :-)
Morgonens deppinlägg känns avlägset, vad snabbt det kan vända.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar