Lättjan kommer krypandes

När jag satt och skrev svar till Lennarts kommentar på mitt förra inlägg så började en del tankar snurra kring nyttan av träning.

Jag märker hur snabbt min mentala inställning ändras när jag inte får träna. Att man går och är allmänt irriterad och lite smågrinig över sitt sjuk- eller skadeuppehåll är kanske inte så konstigt.

Men jag har slappheten i färskt minne fortfarande och känner igen tendenserna när man blir stillasittande, när jag inte rör på mig. Det blir lite enklare att låta bli att ta tag i saker, man "kompromissar" med sig själv. "Vad jobbigt, orkar inte, gör det sen..."-attityden kommer krypandes. Jag är övertygad om att det inte har med förkylningen att göra utan handlar om utebliven fysisk aktivitet.

Den där kopplingen mellan fysisk aktivitet och det mentala - en sådan sak som inställning och motivation. Det där är lika spännande som skrämmande.

Jag insåg nu när jag sitter och skriver, att denna lättja som kommer krypandes antagligen var anledning till att den rena tvätten inte blev vikt igår. Just nu ligger ett berg av ren tvätt och väntar på att någon ska ta tag det. Tror att min hustru kan skriva under på att jag sedan jag började träna tar tag i flera sådana vardagssysslor hemma. Inte så att jag tidigare inte gjorde något alls, utan att det sker oftare och mer "på en gång" nu.

Är det just denna effekt som gör att man på något sätt får mer tid när man lägger tid på träning?

Den där tanken att något är "jobbigt" försvinner för mig när jag får komma ut och springa. Jag minns en tanke jag hade för några veckor sedan då jag var ute och sprang en tvåmilsrunda runt staden. Tanken som passerade i skallen var: "Vad är det som är så jobbigt med att åka ner på stan? Jag har ju sprungit hit nu, det var ju inte jobbigt alls.".

Inte så sällan förr, innan jag började med löpningen, kom just den där tanken att "Vad jobbigt att åka ner på stan och handla.". Det låter så befängt när jag tänker på det nu. Hur kan det vara jobbigt att sätta sig i en bil och åka ner på stan? Det är klart om det är mycket folk som man ska trängas med och så... men jag tycker inte ens att det är jobbigt idag.

Löpningen/träningen har gett mig en sådan positiv skillnad i inställning just kring sådana vardagsting.

Att jag ännu inte tar tag i renovering av hallen, lilla duschrummet och sovrummet har inget med lättja att göra ... bara tid och pengar. :-)

Oj vad klockan går! Nu är det dags att packa ihop och ta sig till jobbet. Tur att man kan flexa.