Blodomloppet Västerås 2014

Frånvaro, tystnad.

Motivationsdipp och arbetsfokus.

Men jag kämpar på och försöker få rätsida på träning och motivation. Bloggen är inte död - inte i mitt sinne. Den är väldigt lite uppdaterad, inte alls uppdaterad på lång tid nu. Jag har några inlägg som ligger opublicerade, oavslutade.

Tror att jag inte har någon anledning att skriva om jag liksom inte har någon anledning att skriva... om ni förstår hur jag menar. När träningen faller i total misär och resultaten uteblir, då finns inte så mycket att skriva på en löparblogg.

Idag har jag dock något att skriva. Jag har tävlat igen! Det var något fantastiskt roligt! Jag insåg inte detta förrän jag stod i startfållan idag, jag kände inte glädjen förrän adrenalinet började genomsyra kroppen helt sådär efter 500 meter...kanske lite tidigare än så. Tror kanske att hornen i pannan växte ut samtidigt som startskottet gick.

Någon fantastisk prestation var det inte i jämförelse med förra årets tävlingsresultat, men sett ur sista årets träning så var det helt enormt.

Jag gick till start i Blodomloppet som del i det lag på jobbet som skulle springa 10 km. Tänkte att jag kunde ta detta som ett träningspass och satte upp det tuffa målet på 50 minuter. Det är liksom där jag ligger kapacitetsmässigt just nu...trodde jag.

Det rullade på riktigt bra idag och jag fokuserade på att ha hålla ett bra harmoniskt rörelsemönster där steg, andning och hållning liksom skulle hänga ihop. Jag fann det märkligt lätt att ligga runt de 4.40.

Intervall Tid Distans Medeltempo Sammanfattning 46:35.6 10,00 4:40 1 4:42.2 1,00 4:42 2 4:27.3 1,00 4:27 3 4:35.5 1,00 4:35 4 4:37.0 1,00 4:37 5 4:44.6 1,00 4:45 6 4:43.0 1,00 4:43 7 4:57.0 1,00 4:57 8 4:47.0 1,00 4:47 9 4:43.6 1,00 4:44 10 4:18.4 1,00 4:19

Kändes lite magiskt att få spurta in i mål, att riktigt få trycka ifrån i stegen. Jag kände mig stark när jag gick i mål. Direkt efter målgång kände jag mig slut, så slut att jag trodde magen skulle vända på sig.

Det är svårt att hålla igen när man tävlar....

Det är jätteroligt att tävla...

Tror jag hitta lite träningsmotivation igen.

Schweiz, tåg och löpning

Min tänkta ambition under julhelgen att åter börja fylla bloggen med inlägg gick ju i stöpet så fort jag kom tillbaka till jobbet.

Tror att det mest hänger på att jag helst inte vill ta upp datorn på kvällarna och på dagarna hinner jag helt enkelt inte med att klämma in bloggandet.

Min ambition att komma igång med löpningen igen har å andra sida lyckats riktigt bra. Nya rutiner på plats under mina resor. Har tagit för vana att fara ut och springa på måndagskvällen när jag landat i Zürich. Jag äter en sallad på planet. hoppar över gemensamma middagen med reskamraterna och springer istället. De har en liten kiosk på hotellet där jag plockar en yoghurt när jag sprungit klart.

Sedan får jag in ett träningspass antingen på tisdag eller onsdag kväll igen. På så vis får jag ändå till två löppass under arbetsveckan och sedan hinner jag oftast med ett pass på helgen också.

Än så länge springer jag mest kortare träningspass 5-10 km i varierande omfattning. Men det är gott så.

Schweizarna älskar uppenbarligen detta med allmänna färdmedel och tåg i synnerhet. Tidtabeller är heliga och allt fungerar fantastiskt bra. Bara en sådan sak att klockorna på stationerna och i tågen har sekundvisare är en indikation på att detta med tid är på allvar.

Det händer att tågen är sena och finns det ingen information blir Schweizarna påtagligt irriterade. Dock finns det oftast information och man förklarar utförligt anledning till förseningen och ber även så mycket om ursäkt. Tror att SJ har lite att lära, när man berättar att 5 min inte klassas som försening i Sverige tittar de på en som om de inte förstod... vilket de förstås inte heller gör. Antingen är ett tåg i tid eller också är det försenat - det finns liksom inget alternativ där emellan.

På senare tid har jag dock råkat ut för tågförseningar i störande omfattning. Min försening är dock garanten för att resenärerna inte ska bli försenade. Vad menar jag nu?

Tågförsening

Jo, min vanliga löprunda här i Zürich går över en tågpassage med bommar. Av någon anledning lyckas jag ständigt fastna framför dessa bommar väntandes på tåg som ska passera. Ibland passerar två, tre tåg innan bommarna går upp. Antingen har jag en förskräckligt dålig tajming eller också är det helt enkelt Schweizarnas förkärlek för tåg och den täthet med vilken tågen passerar.

Ikväll fick jag åter stanna en kort stund för ett godståg. Det blev en kortare runda på knappt 6 km i 4.44 min/km.

Lugnt, ledigt, grått och blött

Har precis kommit hem från en 10 km runda i det gråa, blöta, trista vädret som bjuds. Det känns riktigt bistert med 3 grader och lätt dimma/regnstänk i luften. Löpningen känns å andra sidan bra och det är lika glädjande och roligt som det ska vara.

Så känner jag verkligen  - det är inte jobbigt att springa, möjligen kan det ju ta emot lite att ta sig ut i vädret och så kan det ju får vara så länge man orkar ta det där steget och kliva utanför dörren. Väl ute känns ju allt mycket bättre. Framför allt så känns det ju så fantastiskt mycket bättre att få komma in igen!  :-)

Nyåret blev festligt och sent, gårdagen lugn, slö och pizza-berikad. 

Idag och imorgon försöker jag hålla mig borta från jobbet. Har gjort några småinsatser på morgonen idag, men jag gör bara sådant absolut nödvändigt operationellt. 

Imorgon har träningscoachen ordinerat 25 min träning med TE 1.5 som mål. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna löpträna i 25 minuter och hålla mig så lågt som TE 1.5 där pulsen bör ligga på 115-130 slag/min. En rask promenad kanske det får bli? På lördag ska det följas upp med ett träningspass på 60 minuter TE 2.1 (125-140 slag/min).  Tror att jag lägger in två väldigt lätta löppass på 5 och 10 km vardera och försöker hålla 6 min/km. Det kommer antagligen ge mycket högre TE, men kroppen håller nog för det.