Två minuter avklarat

Idag kändes det bra i kroppen igen (kanske har förkylningen äntligen gett upp) så jag testar med ett träningspass. Det blev pass nummer två med två minuters löpning denna gång. Sist sprang jag ju egentligen 1.24 så jag hade ju kanske kunnat dubbla det till tre minuter.

Nu tar jag det dock försiktigt för när jag tar löpsteg med framfoten så känns det direkt i hälsenan. Annars känner jag inte av hälsenan alls, varken upp-/nerför trappor, vid excentrisk träning eller raska promenader. Det kanske är helt i sin ordning, men jag byter i alla fall löpsteg nu till mer hälisättning. Då känns det inte i hälsenan. Har tagit fram ett annat par skor också som är mer uppbyggda i hälen och dämpade.

Lite konstigt tycker jag ändå att det är, någon som känner igen detta? Jag försöker förstå vad det är som gör att just dessa framfotsteg tar så hårt. Undrar om det kan ha varit någon liten bristning i hälsenan i just detta läge. Och som med tyngden och belastningen i just framfotslöpsteget ger sig till känna för att det ännu inte läkt helt.

Det var likadant vid förra passet, då gick ju ömmandet över snabbt och kändes inte dagen därpå. På så sätt upplever jag det inte som något större problem just nu men det måste ju ge med sig på sikt. Kanske är det så att denna försiktiga upptrappning av löpningen ska stå för den sista smärtsamma träningen av hälsenan?!

Bäddade i alla fall in dessa två minuters löpning med träning på crosstrainern, inledde med 20 intensiva minuter och avslutade med ett lugnare konstantwattprogram i 40 minuter.

Det är så mycket energi som vill ut ur kroppen hela tiden. Folk måste antingen tro att  jag inte är riktigt klok eller väldigt pissnödig - för jag har väldigt svårt att stå stilla. Gick fram och tillbaka hela tiden längs bandyplanerna under helgen och står jag på samma ställe så står ändå inte still, antingen gör jag tåhäv eller också står jag och liksom småstudsar. :-)