Att få njuta av löpning

Mitt tänkta träningsschema sprack innan det ens var skapat.... hmm... då kanske det inte räknas? Jag gjorde i alla fall inte alls som jag tänkt det, jag for glatt ut på ett riktigt udda-nummer-pass: 13,67 km på 1 timme 11 minuter, ett medeltempo på 5:13 min/km.

Inga fina gyllene snitt i de siffrorna... tror jag i alla fall.
(Har inte gjort min matematiska analys av siffrorna ännu.)

Men det var en vacker kväll och en alldeles nödvändig löptur för att få ordning på kroppen. Tidigt i morse när jag satte mig på tåget så förbannade jag återigen tidsomställningen, den första förbannelsen för dagen kom när klockan ringde 4.00 - det är bara såå fel såå nära inpå sommartidomställningen - hela kroppen vet ju att klockan är tre på natten alldeles oavsett vad det står för siffror på väckaklockan! Jag fick i alla fall se en vacker soluppgång där jag satt och tittade ut genom fönstret på tåget.

Just det... en vacker kväll var det. Jag är på kundbesök igen nere i fina Alingsås. Detta är några av de vyer som passerade mig under mitt pass ikväll, det blev några stopp för att dokumentera dessa. Så skönt att bara få springa fritt, lite som det känns, utan krav på sig själv.

Nolhagaparken - det finns vårblommor där på bilden (jag lovar!)

Tog inga bilder inne i centrum, inte för att det ser trist ut där (tvärtom!), men det blev bara inte så. Kanske behövde jag helt enkelt fler pauser på den senare delen av rundan? :-)

In på [jeshken]-rundan. Gärdsken är ett vattendrag som rinner ut i Mjörn.
(Tror det är ungefär så man säger det)

Det lätta diset på bilden är utslutande imma på linsen från min ångande kropp

Gärdsken. på vägen tillbaka

Den bäck som rinner från Gärdsken genom Alingsås över till Mjörn.

Sämre omgivningar kan man definitivt springa genom. Just nu är jag dock lite orolig om jag överansträngt hälsenan. Det känns inte alls så egentligen, men det blev ett lite tuffare pass än jag hade tänkt mig.

Morgondagen får visa om den lätta smärtan i senan tänkte bli sämre eller inte.

Friande dom, godkänd i besiktningen

Efter mitt besök hos naprapaten känns det mycket bättre. Jag fick en friande dom med avseende på gårdagens längre pass. Allt ser bra ut i kroppen, bara att fortsätta med excentrisk träning och jogga så länge det inte smärtar för mycket i hälsenan. Godkänt i besiktningen med andra ord ... ja, med anmärkning om "skadat bromsrör" förstås. Märkligt nog ingen tvåa... återbesiktning inte nödvändigt.

Det var väl ungefär som jag trodde i och för sig. Jag fick dock order om att öka den excentriska träningen progressivt nu med mera vikt, om jag ska kunna fixa Stockholm Marathon alltså. Bara att sätta barnen på axlarna och göra tvåhäv! :-)

Fylla en vattendunk, stoppa i ryggan, och fara ut och promenera raskt i skogen var också ett hett tips. Allt som kan stärka upp foten, hälsenan och vaden utan att överbelasta är ok. Just detta att överbelasta verkar vara förbehållet snabb framfotalöpning. Är det verkligen så mycket tuffare för hälsenan med dessa fotnedslag?

Jag fick förstås springa snabbt på framfoten också så länge det inte smärtar - det vill säga att smärtan ska inte överstiga 2-3 på den kända 10-gradiga skalan. Nu tror jag förvisso att jag ska fokusera på att träna ett mjukt och ekonomiskt häl-löpsteg istället för det verkar ju ändå vara det som nästan alla maratonlöpare faller tillbaka på förr eller senare. Så varför fokusera alls på att springa fort och komma upp på framfot med löpsteg för att göra snabba miltider alls nu?

Även om jag sätter i hälen mera i fotnedslagen så kan jag springa i ganska skapligt tempo. Ökar jag tempo kommer jag oundvikligen upp mera på framfoten, så är det väl för alla eller?

Gårdagens lugna lunka-gå-lunka pass har gett lite lätt träningsvärk idag vilket är skönt - då gjorde det nytta! Känner att jag skulle kunna klämma in ett par sådana pass i veckan utan att slita ut mig.

Ska försöka lägga upp något träningsschema nu med intensifierad excentrisk träning och även mera bålstyrka. Löpningsmässigt blir det flera lååångsamma jogging-långpass (18-30 km) varvat med några enstaka korta snabbpass 3-6 km för att testa hälsenan och känna på pulsen lite. Konditionsträning ska jag försöka hålla till crosstrainern tillsvidare för att inte överanstränga hälsenan.

Tror att ett upplägg åt det hållet den närmsta tiden ska göra nytta inför maran utan att överanstränga hälsenan.

Några synpunkter och tankar kring det?

Olydig igen, men nöjd

Jaha, vad ska jag säga till mitt försvar?
Räcker det med "jag är normalsvenskt dumdristig"?

Det har i alla fall känts relativt bra i hälsenan de senaste dagarna och de två korta rundorna på 3,2 km har inte straffats sig. Planen för idag var att ta en riktigt långpromenad på 3 timmar för att på något sätt träna uthållighet inför Stockholm Marathon.

Men eftersom min kära hustru hade tänkt komma ut och springa milen idag så blev det lite annorlunda. Vi pratade ihop oss om att göra sällskap enligt principen lunka-gå-lunka i stället, det är inte så ofta vi gör sällskap nuförtiden då jag oftast har ett mycket högre tempo. Men idag hade ingen av oss några prestationskrav och att stilla lunka fram tillsammans i den strålande solen var bara trevligt och njutbart.

Ja, även om hon kanske ser lite ansträngd ut här så var även hon riktigt nöjd som synes nedan. Och nöjd ska hon vara för hon flyttade sina gränser både mentalt och fysiskt idag då hon tidigare inte sprungit längre än en timme och en mil.

Hmm.. var sitter knappen...
...någonstans på skärmen på baksidan... där!
... jäkla "smartphones"

Trots den varma sköna solen så var nordanvinden stundtals riktigt kylande, särskilt på de öppna fälten. Buffen på huvudet satt inte i vägen och inte heller jackan, det är ju alltid lättare att knäppa upp och ventilera än att försöka ta på sig något man lämnat hemma.


Ja, det finns inga fel alls i detta pass egentligen ... om det inte vore för den där hälsenan. Det är säkert helt fel att ge sig ut på ett så långt pass så tidigt i rehaben. Facit får jag troligen imorgon lagom tills jag ska träffa naprapaten... han får väl stå för rättning och uppläxningen. :-)

För denna runda så tog jag fram skorna med mycket dämpning och uppbyggnad i hälen och lade in ett par inlägg också. Detta ihop med det lugna tempot hoppas jag ändå ska blidka hälsenan. 

För att stilla siffer-addicts så blev det alltså 18 km på lugna 2 timmar och 11 minuter, ett snitt tempo på 7:15.

Nu måste jag ut i trädgården och göra lite nytta också. Dessutom är det dags att ställa upp studsmattan igen och gungställningen ska plockas bort, den har gjort sitt nu. Förra året avvecklade vi sandlådan.

Sällskap i spåret

Idag fick jag göra äldsta sonen sällskap i spåret (han som fyllde 11 år förra helgen). Han säger att han vill träna löpning nu när bandysäsongen är slut. Så när vi var nere på stan för lite ärenden på förmiddagen passade vi på att köpa ett par löpartights till honom. Allt som kan göra löparupplevelsen bättre är värt sitt pris. :-)

Nu är vi just hemkomna från spåret - vilket helt fantastiskt väder det är idag. Helt underbart att få jogga lätt längs spåret genom skogen. Jag tycker det gick riktigt bra för grabben på hans första runda för säsongen. Det blev 3,2 km utan paus på 21 minuter och han hade håll hela vägen men klagade inte för det.

I bilen när vi for ner på stan så sa han sig sikta på att springa milen på 1 timme inom två månader. Det låter som ett tufft mål sa jag och lovade honom någon form av belöning som kanske en träningsklocka eller liknande om han lyckas springa milen på 1 timme lagom till Stockholm Marathon. Det är inte på något sätt ett omöjligt mål tror jag, men han lär nog få lägga ner lite tid och springa minst ett par löpturer i veckan om han ska nå dit.

Lite stressad börjar jag dock bli då Stockholm Marathon närmar sig med stormsteg. Imorgon tror jag att det får bli lite lågintensiv träning i form av långpromenad igen. Siktar på att göra om förra promenaden och komma ut i minst 3 timmar imorgon. Hoppas att hälsenan accepterar det.

Vobbar

"Vobbar" är ett vedertaget begrepp bland de av mina kollegor som har småbarn. Idag vobbar jag - jag jobbar hemma och tar hand om yngsta sonen som varit sjuk hela veckan.

Liksom förra veckan har jag rest till kund 3 dagar denna vecka och jobbat ganska många timmar så varje arbetad timme denna fredag är lite av bonus kan man säga. Kommer därför inte jobba heldag idag.

Passade istället på att njuta av det helt fantastiska vädret och for ut i spåret här hemma. En 2,5 km slinga som är nästan helt torr nu - underbart att springa på lite mjukare underlag. Med transport till och från spåret så blev det ca 15 minuter och 3,2 km idag (4:42 min/km).

Har tydligen tappat lite av rutinerna då jag var tvungen att stanna två gånger för att knyta skorna, först vänster och sedan höger sko. Jag brukar alltid göra en extra knut med öglorna för att försäkra mig om att de inte går upp under löpning, men inte idag inte. :-)

Utebliven premiärmil får kompenseras med premiärgrill ikväll istället!

Hoppas du får en skön fredag!

Ett rehabpass till

Är ute och reser igen, 3 dagar på plats hos kund. Det är sådär lagom roligt att bo på hotell, så det är lika bra att fylla ut tiden med arbete. Jag har i alla fall med mig träningskläderna om jag skulle få ett ryck att träna, vilket jag fick ikväll. Gick ner till hotellets träningsrum för att köra lite styrka och trampa cykel, men det var lite väl mycket folk i lokalen ikväll.

Som tur är hade jag även packat ner löparkläderna denna gång och for ut på ett kortare pass. Gjorde som senast och sprang 2,5 km på drygt 11 minuter. Jag har lite svårt att hålla igen, viljan att skutta fram var större än den sunda tanken att hålla igen. Första kilometern sprang jag på 4:15, därefter lugnade jag ner mig lite. :-)

Nu är i alla fall tid bokad hos naprapat. På måndag vid lunchtid vet jag förhoppningsvis mer om statusen på hälsenan och mina ben. Under dagens löpning kändes det dock inte speciellt konstigt i vänsterbenet såsom det gjorde senast. Hälsenan ömmar fortfarande till och från, men smärtar i alla fall inte även om jag känt av den lite mer nu de senaste dagarna.

Rehabpass 4

Detta med förkylning börjar kännas som lite av ett normaltillstånd nu, förnuftet säger ju att jag borde ta det lugnt till jag är bättre. Samtidigt känns det som att jag är mer frisk än sjuk - märklig balans och kombination. Om man kan tala om intuition i detta sammanhang så inbillar jag mig att kroppen tycker att det är ok att träna så pass lätt som jag ändå gör.

Efter 10 minuters uppvärmning bar det iväg på rehabpass nummer 4 som hade måltiden 8 minuter. Solen tittade fram och jag fick idén att springa upp till 2,5 km spåret för att kolla läget där. Finns en cykelbana som skär rätt igenom spåret och gör det möjligt att vika av hemåt tidigare.

Spåret var skapligt, enstaka fläckar med is/snö och bara riktigt blött på ett par ställen. Om man ger det en vecka till så är nog underlaget skapligt bra. Löpningen gick bra om man ser till hälsenan, den gjorde sig hörd något i början av löpningen men var tyst större delen av tiden.

Däremot börjar jag fundera på om allt står rätt till i vänster ben i största allmänhet. Det känns som om nedslaget med vänster ben och fot känns så mycket stummare än höger. Svårt att beskriva känslan, kan vara en kombination av rörelser i ben och fot som inte harmonierar - det känns som om fotbladet är stelt och inte fjädrar tillsammans med benet ... eller hur man ska säga. Hälsenan som är dålig ändå?

Jag har upplevt att vänster ben varit annorlunda tidigare också, men då har jag mest tänkt att jag varit svagare i vänster och att det skulle ge sig med tiden. Undra om det kan vara något annat som jäklas och som gett upphov till problemet med hälsenan... å andra sida borde jag ju inte blir bättre i hälsenan nu om inte problemet vore åtgärdat.

Kanske läge att rådfråga och söka hjälp hos expertisen ändå... fast jag vet hur jag är, kanske väntar lite och ser hur det utvecklar sig i stället.

Så här med en vecka kvar till Premiärmilen så kan jag lugnt konstatera att premiären på den milen får vänta.