I morgon?

Är det i morgon som jag äntligen ska få komma ut och springa igen?

Bortsett från den där förkylningen så har jobbet åter fyllt tillvaron. Jag spenderade 3 dagar på kurs i Stockholm denna vecka, tisdag-torsdag. Efter förra veckans resa till Indien så har de dagliga arbetsuppgifterna lagt sig på hög. Kursen och Indienresan innebar 8/10 dagars bortfall av normalarbetsdagar. :-)

Nu sitter förkylningen mest kvar i näsan och det är inte så farligt. Jag uppfattar det som att kroppen vill att jag tar mig ut, det är så jag tolkar signalerna.

Jag måste få komma ut och springa nu!!!

 

Vinter och förkylningar

Så är det detta med vintrar och förkylningar. Under dagen har en lätt irritation i näsan vuxit till snuva och nu känner jag mig lite irriterad i svalget och "småluddig" i skallen. :-(

Ingen löpning idag med andra ord. Med facit i hand kan jag konstatera att jag skulle ha passat på och sprungit i morse i så fall när yngsta grabben tränade.

Var på plats på ABB Arena kl 7.30. Kände mig hyfsat pigg då. Valde att titta på grabbens träning då jag varit borta i veckan. Kanske hade lite löpning stärkt kroppen, kanske hade det försämrat.

Nu är valet enkelt i alla fall. Nu får det bli vila.

Hade ju hoppats att lite solsken i Indien hade stärkt immunförsvaret. Å andra sidan har jag väl bombarderats av virus och baciller under resan. Brist på sömn stärker ju direkt heller. Hoppas det går över fort.

Avistning och tidsomställning

Landade bara lite försenad på Arlanda igår efter lunch. Förseningen berodde på att markpersonalen på flygplatsen i München gillar att köra sina vintermaskiner. Nu när de fått lite kyla och det är snöflister i luften så är det en imponerande aktivitet ute på landningsbanan. De kör runt med plogbilar, snöborstar och avisningsmaskiner på ett sätt som man aldrig ser på Arlanda.

Liksom på vägen till Mumbai innan vi lämnade Frankfurt så blev vi fast i avisning denna gång också. Vi lämnade terminalen på utsatt tid och sedan innan vi fick lyfta så skulle de bada planet i avisningsmedel. Jag är ju på inget sätt någon specialist på området, men jag tycker de verkar gå rätt rejält till överdrift. När vi lämnade Arlanda på väg till Frankfurt i söndags så var det SAS som flög på sträckan. Då när vi lämnade Arlanda så gjorde vi det med frost på vingarna - ingen avisning då inte. I tyskland har de till synes inte något sämre väder och de står och nöter på planen med mängder av avisningsmedel i 40-50 minuter. Det känns helt galet.

Jag tror helt enkelt att i huvudsak två saker påverkar tyskarnas "hysteriska" snö och isbekämpning. 1) Nöjet att få använda alla dyra fina maskiner 2) att skapa en känsla av trygghet. :-)

Igår kväll vid 9-tiden lyckades jag inte hålla ögonen öppna längre - tror jag somnade innan huvudet landade på kudden. Som väntat vaknade jag vid 3-tiden på natten, den tid som jag klev upp i Indien. Lyckade somna om till 6-tiden och låg och vände mig en halvtimme sedan var det bara att gå upp. Får se hur länge jag håller mig vaken ikväll. Kan ju ta ett par dagar med tidsomställningen.

Någon träning har det inte blivit sedan de där 5 km på löpbandet. Imorgon ska jag hinna med lite löpning i alla fall. Dagen idag har gått till diverse praktiska göromål som att tvätta kläder, betala räkningar och handla ... samt umgås med familjen i största allmänhet.

Löpband och firande

Som vanligt springer tiden på. Igår morse tog jag mig till gymmet på hotellet och sprang på löpband.

Det var premiär och en riktig övning för mig. Kändes riktigt skumt och riktigt tråkigt. Det finns säkert flera bra aspekter med träning på löpband, men jag tror inte att det är något jag kommer fastna för.

Mitt pass blev lite laborerande med hastigheter och genomsnittstempot blev ganska dåligt. Satte bandet på 2,5% lutning och började lugnt. Efter en stund höjde jag till 5 min/km och sedan till 4.20 ett tag. Efter 4 km så började jag känna antydan till skavsår. :-)

Man ska inte bara sätta igång och springa i "barfota"-skor efter ett långt uppehåll. Uppenbarligen behöver fötterna härdas lite igen. Tror att jag kanske drog åt snörena lite för lite också. Sista kilometern kändes lite sisådär med tanke på begynnande skavsår men jag kunde ju inte sluta innan jag sprungit 5 km.

Soluppgång i Mumbai

I morse tog jag detta kort genom hotellfönstret, lite fukt i luften. Jag har födelsedag idag och blev faktiskt firad av mitt team hos leverantören som jag besöker. De hade ordnat med tårta och grattiskort. Det blev så där härligt genant när de började sjunga. Riktigt roligt! Firade med en middag på hotellet ihop med kollegan ikväll också och nu lite bloggande. :-)

En riktigt bra dag helt enkelt.

Mumbai Marathon

Nej, jag har inte sprungit och ska antagligen inte göra det heller.

Jag möttes av detta i morgontidningen här i Mumbai.

Tydligen gick Mumbai Marathon av stapeln igår och vinnaren blev Jackson Kiprop med tiden 2.09.56. Eftersom temperaturen stadigt verkar ligga på 28-32 grader så kan man utgå ifrån att det var vad som bjöds igår också. :-)

500 meter tempo

Det är alltid lika spännande att resa - man vet aldrig vad som händer. Dagens resa Stockholm - Mumbai via Frankfurt blev så där spännande. Det såg väldigt lovande ut i början då allt gick bra till Arlanda och i säkerhetskontrollerna var det nästan öde. Men därefter vände det. Bäst som man står och väntar på att de ska öppna boarding för planet kl 9.00 till Frankfurt så kommer det där budskapet ... man börjar ana oråd ... "Det är trafikproblem i Frankfurt. Snö och underkylt regn med stora förseningar som följd.". Ajdå. "Boardingen kommer att påbörjas tidigast kl 10.".

Nu är ju inte boarding det samma som starttid och det visade sig att vi inte kom iväg förrän 10.40 från Arlanda. Inflygning mot Frankfurt och landade. Jodå, 20 minuter till nästa flight 13.10, det kan gå! Stillastående.. vad händer? "Kaptenen här. Vi måste vänta på följebil. All radioutrusning slutade fungera när vi gick ner för landning.". Va?

Tog inte mer än ett par minuter så dyker den där följebilen upp och vi får oss en lång sightseeing tur runt hela flygplatsen känns det som. Parkerar sedan mitt ute i ingenstans. Vi ska bussas till terminalen!!!

Får redan på att våran flight är flyttad till 13.15. Fem minuter extra... hoppet tänds!

In i bussarna, bort till terminal och här kommer dagens tempopass - 500 meter terminallöp till gaten. Vi kommer faktiskt fram precis före 13.15 andfådda som få. Tur att man bara reser med handbagage, incheckat bagage hade inte lyckats hänga på i det tempot.

Efter den där löpningen så kom vi med planet, men så klart kommer vi inte iväg på utsatt tid. Planet är fullt, men det är kö för flygen att lämna Frankfurt. Vi lyfter inte förrän 14.40 ungefär, efter en avisningsprocedur som måste ha tagit 50 minuter av väntetiden. Jag har aldrig sett ett flygplan så "skumbadat" i avisningsmedel någon gång. Det lustiga var att efter avisningen så frös det fast en massa is på fönstren som inte var där innan. Märkligt.

Jag ska inte klaga då allt ändå gick bra och jag nu är framme på hotellet. Klockan är redan halv fem på morgonen så jag borde verkligen sova nu.

Ljusnar det kanske...

Att vi går mot den ljusare tiden känns på något sätt tycker jag. Svårt att sätta fingret på det. Kanske är det bara så att det varit lite klarare väder några dagar senaste tiden så att solen på luncherna gör att man upplever tillvaron som ljusare. Hur känner du, är det fortfarande bara vintermörker?

Möjligen är det så att det ljusnat lite på träningsfronten också. Jag tror att jag har fått till lite rutin faktiskt. Det hänger förstås på hur det fortsätter. Jag fick i alla fall till tre pass förra veckan tis, tors & sön. Idag och tisdags sprang jag också. Hoppas att komma ut en sväng på lördag också någon gång mellan packning inför Indien och firandet av svärmor som fyller 65 år. Då har jag fått till tre pass denna vecka också. Träning har i alla fall gett mig mer energi och skapat den där känslan av vilja komma ut och springa igen. *lycka*

Sedan kommer ju utmaningen med att få till träning i Indien kommande vecka. Min målsättning är ändå att  få med mig träningskläder och skor i handbagaget. Utrymmet är avgörande så jag funderar på om det kan räcka med mina Merrell Trail Gloves. De går att klämma ihop rätt friskt så de inte tar så mycket utrymme. Frågan är bara hur det gör sig att springa med dessa på löpband?

Har ni erfarenhet av löpning med minimalistiska skor på löpband? Själv har jag ingen som helst erfarenhet alls av löpband. Jag har ju bara sprungit på löpband en gång i butik då de filmade mitt löpsteg - före och efter de formgjutna inläggen till skorna. Tror att det kommer att blir så i alla fall.

Optimeringen fortsätter... kanske kan man kombinera shorts för löpning och bad? Vet inte hur det ser ut med pooler och bad på hotellet, men det stabila vädret i Mumbai nu med sol och 28-30 grader känns ju inte helt fel i det avseendet. :-)

Tror dessvärre att tiden kommer att vara den trånga sektorn för alla mina planer.