Söndagar och långpass är väl ingen ovanlig kombination i löparvärlden? Jag har nog sprungit de flesta av mina långpass på söndagar. Kanske skulle kolla upp statistiken på det? :-)
Idag tog jag ut svängarna och förlängde mitt vanliga milpass och skrapade ihop 12.4 km - lite utanför planen. Något extremt långpass är det väl inte distansmässigt, men relativt min nuvarande nivå så är det vad jag får klassa som långpass. Jag måste faktiskt backa tillbaka till 16:e november 2014 om jag ska hitta ett längre träningspass. Då sprang jag 16 km i 5.28 tempo.
Dessförinnan var det Stockholm Halvmaraton... det var en sorglig historia. Det är den enda tävling jag sprungit som jag inte varit tränad för. Jag anmälde mig för att göra hustrun sällskap och jag lyckades inte få till min träning. Kolla på pulsen... ett genomsnitt på 182 slag/min!!! Jag tror ni anar smärtan.
På 18:e kilometern i de sega uppförsbackarna på söder fick jag ge upp och gå en stund - när hjärtat klev över 190 slag/min och benen var fulla med mjölksyra så fanns liksom inget annat att göra. Kändes som ett enormt nederlag - jag som alltid haft inställningen att jag aldrig ska behöva stanna och gå, jag kan alltid hålla igång löpningen, sänk tempot eller stå och jogga på platsen om så är, men ge inte upp!!! :-(
Det var en bra lärpenning dock - aldrig mer ska jag springa en tävling där jag inte förberedd.
Dagens långpass var i alla fall en riktigt skön löprunda där jag kom hem och kände att jag inte tagit ut mig fullständigt. En löprunda där jag kände mig fri och bara sprang på så som kändes bra för stunden. Det blev ändå inte det där riktigt långsamma pass jag tänkt mig, så lite för snabbt men vad gör det när det kändes så bra?! :-)
Ska jag lita på mina gadgets och siffror så säger mig återhämtningstiden på 37 timmar och en träningseffekt på 4.0 att det här ändå var ett ganska välbalanserat pass.
Idag tog jag ut svängarna och förlängde mitt vanliga milpass och skrapade ihop 12.4 km - lite utanför planen. Något extremt långpass är det väl inte distansmässigt, men relativt min nuvarande nivå så är det vad jag får klassa som långpass. Jag måste faktiskt backa tillbaka till 16:e november 2014 om jag ska hitta ett längre träningspass. Då sprang jag 16 km i 5.28 tempo.
På 18:e kilometern i de sega uppförsbackarna på söder fick jag ge upp och gå en stund - när hjärtat klev över 190 slag/min och benen var fulla med mjölksyra så fanns liksom inget annat att göra. Kändes som ett enormt nederlag - jag som alltid haft inställningen att jag aldrig ska behöva stanna och gå, jag kan alltid hålla igång löpningen, sänk tempot eller stå och jogga på platsen om så är, men ge inte upp!!! :-(
Det var en bra lärpenning dock - aldrig mer ska jag springa en tävling där jag inte förberedd.
Dagens långpass var i alla fall en riktigt skön löprunda där jag kom hem och kände att jag inte tagit ut mig fullständigt. En löprunda där jag kände mig fri och bara sprang på så som kändes bra för stunden. Det blev ändå inte det där riktigt långsamma pass jag tänkt mig, så lite för snabbt men vad gör det när det kändes så bra?! :-)
Ska jag lita på mina gadgets och siffror så säger mig återhämtningstiden på 37 timmar och en träningseffekt på 4.0 att det här ändå var ett ganska välbalanserat pass.
Så här på alla hjärtans dag önskar jag er en kärleksfull söndag!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar