Som jag skrev igår så har ju inte den där känslan att vilja/behöva springa funnits i kroppen - jag har känt mig lite trött. På något märkligt vis så var kroppen helt inställd på att springa ikväll. Tanken att springa fanns i huvudet, men framför allt så fanns den ju i kroppen.
När jag har den där känslan då funderar jag inte så mycket på om jag ska ta mig ut eller inte. Det är liksom bara förutbestämt och när jag lämnat jobbet och kliver innanför dörren hemma, så går jag direkt och hämtar träningskläderna och tar på mig dem.
Lika förutbestämt är det på något vis vilken intensitet jag ska ha i passet. Jag brukar tänka att jag ska ta det lugnt - jag tänkte så ikväll - och ändå hittar benen något eget tempo som känns bra. Ikväll tänkte jag 5.15-5.20 tempo för att bara röra på mig och spara på krutet och känslan till på söndag. Första kilometern klockade jag på 4.43.
Inför andra kilometern tänkte jag "vad skönt att det går så lätt, nu drar jag i bromsen och sparar på benen". Andra kilometern 4.38. :-(
Så där höll jag på kilometer för kilometer och det var inte förrän vid 7 km som jag lyckades få ner tempot. Blev jag nöjd då? Nej, då tänkte jag att usch vad tungt det känns! Pallar inte kroppen att springa i det snabbare tempot en hel mil?
Försökte öka tempot på kilometer 8 och det kändes inte alls övertygande, stort motstånd. Lite mer oro nu att benen inte är med mig. Kommer på att jag liksom springer och håller andan lite. Fokuserar på att andas och syresätta kroppen och ser att kilometertiden går ner lite. Aha! Jag andas för dåligt!
Lägger kilometer 8 bakom mig och fortsätter att andas fokuserat. Plötsligt ökar farten automatiskt och vips har jag klockat kilometer 9 på 4.19. Lättnad! Jag kan tydligen springa med bra fart om jag bara andas....syresättning av kroppen verkar vara en av förutsättningarna för framgångsrik löpning! :-)
Är det bara jag som tänker så här när jag springer? Vad blev det av min lugna mil ikväll?
Konstaterar att kroppen i alla fall sade åt mig att "nu är det färdigvilat, nu kör vi igen".
Va? Måste man andas? Aha! Då är det säkert därför alla mina pass numer går i 6-tempo. Och därför jag är så blå i ansiktet. :-)
SvaraRaderaSkönt med ett styrkebesked inför premiärmilen!
Jag tror att andningen är nyckeln, men berätta inte för någon annan - det blir vår hemlighet. Vad förvånande alla smurfar ska bli när vi springer om dem i spåret! :-)
RaderaKänns riktigt skönt faktiskt.
... men vad blev tiden på milen, eller snittiden på rundan?
SvaraRaderaSes vi på Premiärmilen på söndag?
Sifferfrossa? :-)
RaderaJag landade en bit under 48 min, 4.42 i snitt. Så det känns bra inför söndagen. Hoppas verkligen att vi ses där!
Jag kommer att vara på plats ganska tidigt för att hämta ut nummerlapp.