Det gick riktigt bra, över förväntan till och med! Den upplevelsen delar jag inte med alla vet jag.
Jag valde ju att springa i motionsklassen i år då man ändrat gränsen för tävlingsklassen. Förra året anmälde jag mig i tävlingsklass för då var gränsen 45 minuter, men i år var den 42 minuter. Att jag skulle klippa milen på 42 minuter är helt uteslutet. Men förra året blev det inget lopp då jag kämpade med rehab av hälsenan.
Men idag kom jag under de 45 minuter som jag hoppades på! Den officiella tiden blev 43.57 ... Sub44 och placering topp 100 med 98:e plats! :-)
Förra året siktade jag på Sub45 när jag sprang Blodomloppet i Västerås och jag bommade med 18 sekunder den gången. Att nu få klämma Sub45 med god marginal och dessutom pressa några ynka sekunder under 44 minuter känns som lite av revansch!
I väntan på att motionsklassen skulle få starta så stod jag och tittade på tävlingsklassen och imponeras verkligen av hur de springer i täten, löpstegen och farten.
Stod och spanade efter andra bloggare och lyckades bara hitta Staffan bland alla löpare. Hejade och hoppades kunna peppa honom lite, men efter 7 km när han passerade så hann han säga hur tungt det kändes. Hoppas du kan skaka av dig den tunga känslan från idag Staffan och hitta den där rätta, lätta känslan igen!
På väg från klädinlämningen till min start så fick jag syn på Lennart i målfållan och hann också ta några ord med honom. Budskapet här var likaså att det varit tungt i spåret. Jag förklarade min känsla av osäkerhet inför loppet då jag känt av både min trilskande hälsena på vänsterbenet och även knät de senaste dagarna. Men kungjorde också att om det kändes bra så skulle jag kliva på och sikta på Sub45.
Så med fortsatt sparsamma förväntningar inför loppet så joggade jag bort till starten. Uppvärmning och väntan på startskott. Hamnade inte särskilt långt fram tyckte jag och det kändes som det tog tid innan jag kom fram till startlinjen efter startskottet, men enligt racetimer så tog det bara 14 sekunder. :-)
En lätt panik började infinna sig då jag tittade på folkmassan framför mig och sedan på klockan, 5.40-5.30. Aj, aj... hur ska jag kunna ta in detta? Springer inte folk snabbare i motionsklassen? Jag tog rygg på några andra stressade löpare och kutade ömsom längs kanten på cykelbanan och ömsom ute i terrängen vid sidan av för att komma fram och förbi dem som hindrade min framfart.
En hel minut (en evighet) förlöpte innan jag lyckades komma upp i 4.30 tempo och dessutom kunde öka lite. Jag hade satt min "Virtual Partner" i klockan på 4.25 tempo så jag hade något att jaga. Lite stressande att ligga efter och samtidigt försöka sansa sig och hålla ett jämnt tempo för att ta ut sig (som på Blodomloppet!). Men jag kom ikapp och höll undan!
Redan strax efter 1 km passeringen tändes hoppet och känslan att detta nog var rätt tillfället. Inga känningar i kroppen, andning kontrollerad och tempot sänkt till 4.20-4.25. Insåg att jag sprungit på rätt snabbt en bit för att jobba ikapp starten. :-)
Därefter följde ett riktigt kontrollerat lopp för att vara jag. Försökte konstant ligga på 4.20-4.25. Ökade ibland upp till 4.15 men kände då hur andningsfrekvensen ökade och att jag byggde mjölksyra så jag bromsade tillbaka till 4.20-4.25.
Det var ändå tufft i backen efter 3 km och upp mot 8 km passering. Hade en rejält temposänkning där vid 8 km, såg 4.50 tempo i klockan och kände benen stumna - tänkte att nu kommer väggen mot mig. Jag höll ut och tänkte på att andas fokuserat och trampa på - det hjälpte och jag tog rygg på några löpare som jag haft omkring mig under senare halvan av loppet.
Vid vändningen mot målrakan så hade jag lyckats trampa undan stumheten i benen, och fått upp tempot i utförsbacken, och kunde till och med uppbringa lite ny kraft och lyckades klämma mig förbi några löpare inför målgång. Den där sista spurten gjorde nog mina 3 sekunder under 44 min och ett par, tre placeringar. :-)
Riktigt skönt. Det som känns bäst är att kroppen verkar hålla - allt sitter i konditionen, i syresättningen. Har inga onda känningar i hälsena eller knä under loppet eller nu efter. Allt som känns är lite allmän och berättigad trötthet i leder och muskler.
Om gränsen ligger kvar på 42 minuter kommande år så får det bli tävlingsklass då. Ser att min tid hade räckt till en 467:e plats bland de 643 löparna i tävlingsklassen.
Jag valde ju att springa i motionsklassen i år då man ändrat gränsen för tävlingsklassen. Förra året anmälde jag mig i tävlingsklass för då var gränsen 45 minuter, men i år var den 42 minuter. Att jag skulle klippa milen på 42 minuter är helt uteslutet. Men förra året blev det inget lopp då jag kämpade med rehab av hälsenan.
Men idag kom jag under de 45 minuter som jag hoppades på! Den officiella tiden blev 43.57 ... Sub44 och placering topp 100 med 98:e plats! :-)
Förra året siktade jag på Sub45 när jag sprang Blodomloppet i Västerås och jag bommade med 18 sekunder den gången. Att nu få klämma Sub45 med god marginal och dessutom pressa några ynka sekunder under 44 minuter känns som lite av revansch!
I väntan på att motionsklassen skulle få starta så stod jag och tittade på tävlingsklassen och imponeras verkligen av hur de springer i täten, löpstegen och farten.
Stod och spanade efter andra bloggare och lyckades bara hitta Staffan bland alla löpare. Hejade och hoppades kunna peppa honom lite, men efter 7 km när han passerade så hann han säga hur tungt det kändes. Hoppas du kan skaka av dig den tunga känslan från idag Staffan och hitta den där rätta, lätta känslan igen!
På väg från klädinlämningen till min start så fick jag syn på Lennart i målfållan och hann också ta några ord med honom. Budskapet här var likaså att det varit tungt i spåret. Jag förklarade min känsla av osäkerhet inför loppet då jag känt av både min trilskande hälsena på vänsterbenet och även knät de senaste dagarna. Men kungjorde också att om det kändes bra så skulle jag kliva på och sikta på Sub45.
Så med fortsatt sparsamma förväntningar inför loppet så joggade jag bort till starten. Uppvärmning och väntan på startskott. Hamnade inte särskilt långt fram tyckte jag och det kändes som det tog tid innan jag kom fram till startlinjen efter startskottet, men enligt racetimer så tog det bara 14 sekunder. :-)
En lätt panik började infinna sig då jag tittade på folkmassan framför mig och sedan på klockan, 5.40-5.30. Aj, aj... hur ska jag kunna ta in detta? Springer inte folk snabbare i motionsklassen? Jag tog rygg på några andra stressade löpare och kutade ömsom längs kanten på cykelbanan och ömsom ute i terrängen vid sidan av för att komma fram och förbi dem som hindrade min framfart.
En hel minut (en evighet) förlöpte innan jag lyckades komma upp i 4.30 tempo och dessutom kunde öka lite. Jag hade satt min "Virtual Partner" i klockan på 4.25 tempo så jag hade något att jaga. Lite stressande att ligga efter och samtidigt försöka sansa sig och hålla ett jämnt tempo för att ta ut sig (som på Blodomloppet!). Men jag kom ikapp och höll undan!
Redan strax efter 1 km passeringen tändes hoppet och känslan att detta nog var rätt tillfället. Inga känningar i kroppen, andning kontrollerad och tempot sänkt till 4.20-4.25. Insåg att jag sprungit på rätt snabbt en bit för att jobba ikapp starten. :-)
Därefter följde ett riktigt kontrollerat lopp för att vara jag. Försökte konstant ligga på 4.20-4.25. Ökade ibland upp till 4.15 men kände då hur andningsfrekvensen ökade och att jag byggde mjölksyra så jag bromsade tillbaka till 4.20-4.25.
Det var ändå tufft i backen efter 3 km och upp mot 8 km passering. Hade en rejält temposänkning där vid 8 km, såg 4.50 tempo i klockan och kände benen stumna - tänkte att nu kommer väggen mot mig. Jag höll ut och tänkte på att andas fokuserat och trampa på - det hjälpte och jag tog rygg på några löpare som jag haft omkring mig under senare halvan av loppet.
Vid vändningen mot målrakan så hade jag lyckats trampa undan stumheten i benen, och fått upp tempot i utförsbacken, och kunde till och med uppbringa lite ny kraft och lyckades klämma mig förbi några löpare inför målgång. Den där sista spurten gjorde nog mina 3 sekunder under 44 min och ett par, tre placeringar. :-)
Riktigt skönt. Det som känns bäst är att kroppen verkar hålla - allt sitter i konditionen, i syresättningen. Har inga onda känningar i hälsena eller knä under loppet eller nu efter. Allt som känns är lite allmän och berättigad trötthet i leder och muskler.
Om gränsen ligger kvar på 42 minuter kommande år så får det bli tävlingsklass då. Ser att min tid hade räckt till en 467:e plats bland de 643 löparna i tävlingsklassen.
Stort grattis, inte illa att klara sitt mål med över minuten!
SvaraRaderaDet irriterar mig lite att jag inte kommenterade ditt förra inlägg, jag trodde nämligen att du skulle klara under 45 lekande lätt och även att du hade stor chans att komma under 44. Där missade jag en chans att framstå som ett orakel :)
Tack! Hade du skrivit något så hade jag väl känt press och bommat helt! :-)
RaderaKan du inte vara ett sådant där tyst orakel nästa år också om jag ska sikta på Sub43? Kanske kan klämma Sub42 på samma sätt då! :-)
Vad roligt att du kom under 44 minuter. Grattis!!! Det är mycket roligare och säga att "jag springer milen på 43 minuter" än "Jag springer milen på 44:01" :-).
SvaraRaderaKul och se dig också. Vi träffas alltid vid lite speciella tillfällen. Sist var det på väg uppför Västerbron på Sthlm Marathon. Hoppas vi ses innan ett lopp snart då det finns lite mer tid :-).
Tack, visst känns det roligt! Tror nog att jag kommer hålla mig till 44 min ändå. :-)
RaderaDet kanske blir tillfälle inför årets Stockholm Marathon? Jag kommer att ta ledig fredagen och åka upp till Stockholm och bo kvar över helgen. Kanske kan bli någon pastaparty-träff eller så.
Så det var du som hejade, stort tack för pepp båda varven!! Ja, jag är riktigt besviken så här i efterhand, har sprungit halvmara med högre puls än idag, hittar liksom inte femte växeln...samtidigt har jag känt så här länge och har försökt analysera utan framgång! Stort grattis till ditt eget lopp!
SvaraRaderaTack, det gick ju oväntat bra för mig. :)
RaderaDet räckte ju uppenbarligen inte riktigt med mina hejarop. Kanske var de bara mer frustrerande när det var så förbaskat tungt för dig? :-(
Det är inte helt lätt att låta bli att analysera, men man ska nog inte gräva ner sig för mycket i en enstaka avvikelse.
Grattis! Så himla snyggt av dig att få till en sub 44-tid!
SvaraRaderaDet kan verkligen vara frustrerande att hamna lite långt bak i starten, allra helst om man tvingas till en ryckig start och riskerar att dra på sig mjölksyra bara för att man irriterat studsar omkring ute i gräset. Men du klarade det ju fint!
Smart att använda Virtaul Partner! Har aldrig fattat vad jag ska ha henne/honom till. Om jag någongång tävlar igen så tror jag att jag ska testa.
Tack, det börjar kännas riktigt bra nu när jag landat lite. :-)
RaderaStarten verkar vara lite av utmaningen i alla tävlingar - kanske något man tränar sig i att hantera på ett bra sätt med tiden.
Den där Molgam i klockan kan ju vara stressande, men samtidigt är det en bra hjälp om man vet att man måste hålla sig under/på ett visst tempo för att nå måltid.
Jag använde Molgam på Stockholm Marathon förra året också. Då sprang han i 5.30 tempo och jag lyckades ju nästan springa ikapp med mina 5.32 i snitt.