Gemensamma mål

Ikväll slog jag följe med hustrun på en lugn 5 km runda. Min försiktiga inställning till ökningen av träningsvolym - den lite lätt överdrivna rädslan att hamna i förra vårens problem - gjorde att jag tog det lugnt efter söndagens långpass. Måndagen passerade utan någon som helst känning i kroppen. Idag när jag vaknade kände jag en viss trötthet runt fotlederna och då främst i vänster.

Kvällens runda gav inte signal om att något var dåligt ställt. Tvärtom känns det lite bättre nu efter att ha joggat en sväng.

Fokus för kvällen blev istället att försiktigt och liksom i smyg trycka upp hustruns tempo lite - bara så där 5-10 s/km jämfört med var hon brukar ligga. Hon har nämligen inspirerats lite och anmält sig till Lidingöloppet 15 km. Så det blir lite av gemensamma träningsmål här hemma nu.

Hennes mål är väl inte uttalat annat än att ta sig runt 15 km, men jag vet ju att hon vill komma under 6 min/km och jag tror hon ska klara av 5.50 min/km om hon går in för det. Just nu klockar milen lite över timmen. Jag lycklades ändå flytta henne lite ur komfortzonen ikväll och de sista två kilometrarna klarades under 6 min/km. Tungt att komma igång med löpning så här innan vintern släppt sitt grepp.

Fick till och med lite accept på min insats - "det är inte helt dumt att springa med dig ändå". :-)