Att lyssna på coachen

Har varit iväg och fått behandling igen. Förra veckan när jag var iväg och rätade ut kroppen så bokade jag en ny tid för uppföljning. Har väntat lite för länge med att gå iväg så det var mer spänningar och knutor att göra upp med än vad som gick att ta vid ett tillfälle. Dessutom har min kropp i alla fall  benägenhet att gå tillbaka till (det felaktiga) ursprungsläget som var innan behandling och då behöver man justera ett par gånger för att komma rätt igen. :-)

Så här andra dagen efter Premiärmilen så känns kroppen fortfarande bra. Ingen träningsvärk om än lite trötthet i fotlederna. Mest känner jag av något som aldrig gör väsen av sig annars ... de där tre tårna i mitten på foten, högerfoten. Stortån slår man ju i rejält ibland och även lilltån får ju sina sköna smällar så där så att det knastrar och yppas några svordomar, men dessa tre tårna håller sig ju bara snällt på plats. De får gärna höras lite nu, inget större besvär faktiskt. :-)

Träningsbelastning långt över målet,
men målet är på väg mot resultatet

Tittade lite på vad träningscoachen i Firstbeat ATHLETE säger idag och tydligen ville den uppgradera mig från aktivitetsklass 7 till 7.5 - jag tackade nej. Vi brukar faktiskt inte vara så överens jag och coachen. Oftast tycker jag att coachen envisas med att klassa mina insatser som alldeles för tuffa och över min kapacitet, dessutom säger coachen oftast att jag tränar för sällan. Jag ska alltså träna mer, men lättare - coachen har säkert rätt.

Överens om vila....idag i alla fall...

Just idag är jag faktiskt ändå överens med coachen - coachen har nämligen ordinerat vila i tre dagar. Jag hade tanken att jag skulle ta mig runt på en lättare 5 km runda ikväll, men innerst inne vet jag att jag borde låta bli. Det känns bättre att vila nu när coachen faktiskt säger åt mig att göra så. Dessutom vill coachen att jag ska vila imorgon också.... kommer jag att lyssna på det?