Planlöst...

Det känns som om min träning präglas av planlöshet. Hälsenans form styr hela träningstillvaron och jag håller mig mest till långintensiva pass just nu. Den enda egentliga plan som finns i huvudet är att försöka hålla mig hel så att jag kan springa någon form av långpass på helgerna.

Inget fel i lågintensiva pass, men de blir ju inte så där jättelånga heller. Ändå är jag inte direkt missnöjd utan konstaterar att jag kommer upp i dryga 3 mil i veckan och det känns ändå inte så illa ... med tanke på att hälsenan inte känns felfri.

Samtidigt är det ju så att den är mycket bättre och att jag denna vecka faktiskt känner mig mindre bekymrad över den.

Ikväll sprang jag ett riktigt lugnt pass ihop med äldsta sonen och fick njuta av vårvärme - LYCKA! Det var fler som njöt av solen - vi passerade tre kopparödlor på vår runda i spåret.

Soldyrkare

Jag avlutade med att hamra lite asfalt också 3 km i 4.20-4.25 tempo. Det kändes förvånansvärt lätt och okomplicerat även om de sista 500 metrarna blev lite flåsiga.