Jag tillhör den gruppen löpare som noggrant följer upp alla löppass och grämer mig lite när jag missat att ladda batteriet i träningsklockan så att den råkar dö under löpturen.
Det har ändå skett en förändring i mitt förhållande till träningsklockor och siffror. Idag har jag inga som helst problem att springa ett helt pass utan att titta på klockan under passet. Det är till och med så att jag inte ens noterar kilometer passagerna ibland även om klockan både låter och vibrerar. På så sätt känns det som om jag har ett sundare förhållande till siffrorna nu än jag hade tidigare.
Detta betyder dock inte att lagt sifferfrossan åt sidan. Tvärtom njuter jag mer än tidigare nu när jag har så mycket historik och kan vända och vrida och jämföra pass och perioder här och där. Det är ganska skönt att sätta perspektiv på hur konditionen förbättras och att det tar tid - man behöver inte ha så bråttom. Vinterlöpningen måste ju heller inte gå fort och ska väl helst inte göra det - målet är ju att bygga den där grunden, plattformen som kvalitetspassen ska vila på senare i vår.
Förra våras när jag hade lite av ångest över att träningen havererat, och jag kände att jag måste börja om igen, så kostade jag på mig en ny träningsklocka. Vi kostade på oss. Jag och min hustru. Båda våra träningsklockor började strula, pulsbälten som passerat sin livslängd osv. (Argumenten var många, jag lovar!)
Garmin hade släppt monstret "Fenix 3" som då hade alla funktioner man kunde tänka sig. Bara det att man nu kunde synka med mobiltelefonen och slippa ANT+ synkningar eller USB-sladdar med dator och programvaror osv. En framtid utan problem men massor av möjligheter hägrade...
Faktum är att resan fram till nu avseende Fenix 3 inte har varit helt utan problem. Jag kan tycka att Garmin inte alls hållit den kvalitet i mjukvaran som kan förvänta sig. Samtidigt har de haft en extremt hög utvecklingstakt och klockan jag använder idag är funktionellt inte i närheten av den jag köpte i våras.
Helt nyligen släppte de en större uppdatering av klockan, men också av pulsbältet. Pulsbältet som följer med Fenix 3 innehåller accelerometer och mäter kadens, vertikal oscillation, markkontakttid. Tillsammans med distanstansmätning så räknas steglängden ut och man kan då räkna ut hur effektivt steget är - steglängd i relation till hur mycket man studsar upp och ner. Med senaste uppdateringen så började pulsbältet också mäta skillnaden mellan höger och vänster ben. Man får alltså en indikation på hur välbalanserat steget är.
Efter kvällenslöptur så kan jag konstatera att jag nog behöver följa upp det här med balansen mellan höger och vänster ben. Jag har alltid känt att jag har olika "stuns" i fotnedsättningen jämfört mellan höger och vänster. Inför mitt första maraton 2012 så drog jag på mig en skada på vänster hälsena och jag har alltid tyckt att vänster vad/fot jobbar mer stumt.
Det har ändå skett en förändring i mitt förhållande till träningsklockor och siffror. Idag har jag inga som helst problem att springa ett helt pass utan att titta på klockan under passet. Det är till och med så att jag inte ens noterar kilometer passagerna ibland även om klockan både låter och vibrerar. På så sätt känns det som om jag har ett sundare förhållande till siffrorna nu än jag hade tidigare.
Detta betyder dock inte att lagt sifferfrossan åt sidan. Tvärtom njuter jag mer än tidigare nu när jag har så mycket historik och kan vända och vrida och jämföra pass och perioder här och där. Det är ganska skönt att sätta perspektiv på hur konditionen förbättras och att det tar tid - man behöver inte ha så bråttom. Vinterlöpningen måste ju heller inte gå fort och ska väl helst inte göra det - målet är ju att bygga den där grunden, plattformen som kvalitetspassen ska vila på senare i vår.
Förra våras när jag hade lite av ångest över att träningen havererat, och jag kände att jag måste börja om igen, så kostade jag på mig en ny träningsklocka. Vi kostade på oss. Jag och min hustru. Båda våra träningsklockor började strula, pulsbälten som passerat sin livslängd osv. (Argumenten var många, jag lovar!)
Garmin hade släppt monstret "Fenix 3" som då hade alla funktioner man kunde tänka sig. Bara det att man nu kunde synka med mobiltelefonen och slippa ANT+ synkningar eller USB-sladdar med dator och programvaror osv. En framtid utan problem men massor av möjligheter hägrade...
Faktum är att resan fram till nu avseende Fenix 3 inte har varit helt utan problem. Jag kan tycka att Garmin inte alls hållit den kvalitet i mjukvaran som kan förvänta sig. Samtidigt har de haft en extremt hög utvecklingstakt och klockan jag använder idag är funktionellt inte i närheten av den jag köpte i våras.
Helt nyligen släppte de en större uppdatering av klockan, men också av pulsbältet. Pulsbältet som följer med Fenix 3 innehåller accelerometer och mäter kadens, vertikal oscillation, markkontakttid. Tillsammans med distanstansmätning så räknas steglängden ut och man kan då räkna ut hur effektivt steget är - steglängd i relation till hur mycket man studsar upp och ner. Med senaste uppdateringen så började pulsbältet också mäta skillnaden mellan höger och vänster ben. Man får alltså en indikation på hur välbalanserat steget är.
Efter kvällenslöptur så kan jag konstatera att jag nog behöver följa upp det här med balansen mellan höger och vänster ben. Jag har alltid känt att jag har olika "stuns" i fotnedsättningen jämfört mellan höger och vänster. Inför mitt första maraton 2012 så drog jag på mig en skada på vänster hälsena och jag har alltid tyckt att vänster vad/fot jobbar mer stumt.
 |
| Vänster uppe, höger nere - prickarna ska helst vara runt mittlinjen. |
Resultatet enligt Garmins nya löpdynamikmätning visar på en längre tid för isättning av höger fot jämfört med vänster. Genomsnittliga fördelningen är 48,8% L / 51,2% R och det ligger precis på gränsen för att inte vara "fel". Lite som att ligga precis under gränsen för fetma på BMI, bara lite överviktig?! ;-)
Nä, det där ska jag följa upp lite mera på under kommande löppass och se om det är något jag måste ändra på. Det där var inget typiskt löppass - jag provade att köra ett "Lactate Threshold"-test (också en ny grej i klockan). Så de första 10 minutrarna var lätt uppvärmning i 5.50-6.00 tempo följt av stegrande tempo i två 4 minuters sträckor. Därefter fortsatte jag bara i 5-tempo. Svaret på det testet var att min mjölksyratröskel ligger vid 4.56 min/km och 172 i puls. Jag tar det med mer än en nypa salt för mitt VO2max ska enligt klockan vara 47 med en förutsagd tävlingstid med 46 minuter på milen ... 22:11 på 5K ... in my dreams!!! :-)
Jag tänker inte dra några förhastade slutsatser från diagrammet ovan även om jag känner att det stämmer med den där känslan jag har haft. Om kommande löppass visar på liknande utfall så finns ju en trend som jag kanske ska se om jag kan göra något åt.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar