Idag fick jag sällskap av den yngre sonen. Han spelar fotboll och ser nog fördelarna med att löpträna också. Att prata om löpning med den äldre sonen är lite som att svära i kyrkan.
Det var meningen att vi skulle springa lugnt så att han inte fullständigt tog ut sig och jag tänkte 5.50-6.00 tempo som lämpligt. Det är det tempo vi höll senast vi sprang ihop. Det gick ganska snart snabbare.
Han har ju vuxit en del och fyller 13 år i april. Vi tog oss runt femman på strax under 5.30. Han tyckte benen stumnade till de sista kilometrarna, men spurtade på bra i slutet ändå. I fotbollen blir det ju mest korta ruscher och uthålligheten finns inte riktigt där än.
Jag inser ju att han har en outnyttjad kapacitet som gör att han ganska snart kommer springa bra mycket snabbare än mig om han bara får till lite kontinuerlig träning. Det är just det han planerar nu - han har för avsikt att springa två gånger i veckan de kommande fyra veckorna. Utöver det så har han idrotten i skolan och fotbollsträningar.
För min del så blev dagens löpning förhållandevis lätt. Jag har ju ändå sprungit med mer last söndag och tisdag, men inte så där att det känns slitet i fotleder, vader och hälsenor. Det är lite allmänt stelt och gubben behöver 1-1,5 kilometer för att komma igång. När jag passerar 3 kilometer känns det som om kroppen vaknat till på allvar. Så har det i princip alltid varit för mig och jag vet att jag har lättare att springa med bra tempo på längre distanser än kortare. Någon extremt bra tid på 5k har jag aldrig haft om man jämför med tiderna på milen.
Mest hör det nog ihop med att jag inte tänker på uppvärmning som något separat. Jag försöker börja springa försiktigt den första kilometern, men räknar in det i mitt löppass. Om jag ska springa snabbt på 5K så behöver väl jag först springa ett par kilometer i uppvärmning för att sedan maxa på 5K. Något sådant gör jag aldrig och därför uteblir ju de där snabba 5K-resultaten. Så vad jag säger är nog att jag egentligen inte bryr mig om tiderna på 5K. :-)
Kanske kan jag få lite draghjälp av sonen framöver när han tränat upp sig?! Jag kommer inte att släppa honom med lätthet om/när han börjar springa snabbare än jag - lite dragkamp måste det vara ett tag.
Imorgon ska jag testa att lägga in ett fjärde träningspass för veckan. Jag har sprungit två lätta 5K vändor nu torsdag, lördag och känner att jag återhämtat mig från de snabbare passen i söndags och tisdags. Därför tänkte jag att jag kan ta ett lugnt långpass imorgon - det är in vilja att ta mig iväg som styr utan känslan i kroppen och därför känns det rätt. Enda orosmolnet är antydan till att jag skulle kunna ha något halsont på gång... morgondagen har svaren.
Det var meningen att vi skulle springa lugnt så att han inte fullständigt tog ut sig och jag tänkte 5.50-6.00 tempo som lämpligt. Det är det tempo vi höll senast vi sprang ihop. Det gick ganska snart snabbare.
Han har ju vuxit en del och fyller 13 år i april. Vi tog oss runt femman på strax under 5.30. Han tyckte benen stumnade till de sista kilometrarna, men spurtade på bra i slutet ändå. I fotbollen blir det ju mest korta ruscher och uthålligheten finns inte riktigt där än.
Jag inser ju att han har en outnyttjad kapacitet som gör att han ganska snart kommer springa bra mycket snabbare än mig om han bara får till lite kontinuerlig träning. Det är just det han planerar nu - han har för avsikt att springa två gånger i veckan de kommande fyra veckorna. Utöver det så har han idrotten i skolan och fotbollsträningar.
För min del så blev dagens löpning förhållandevis lätt. Jag har ju ändå sprungit med mer last söndag och tisdag, men inte så där att det känns slitet i fotleder, vader och hälsenor. Det är lite allmänt stelt och gubben behöver 1-1,5 kilometer för att komma igång. När jag passerar 3 kilometer känns det som om kroppen vaknat till på allvar. Så har det i princip alltid varit för mig och jag vet att jag har lättare att springa med bra tempo på längre distanser än kortare. Någon extremt bra tid på 5k har jag aldrig haft om man jämför med tiderna på milen.
Mest hör det nog ihop med att jag inte tänker på uppvärmning som något separat. Jag försöker börja springa försiktigt den första kilometern, men räknar in det i mitt löppass. Om jag ska springa snabbt på 5K så behöver väl jag först springa ett par kilometer i uppvärmning för att sedan maxa på 5K. Något sådant gör jag aldrig och därför uteblir ju de där snabba 5K-resultaten. Så vad jag säger är nog att jag egentligen inte bryr mig om tiderna på 5K. :-)
Kanske kan jag få lite draghjälp av sonen framöver när han tränat upp sig?! Jag kommer inte att släppa honom med lätthet om/när han börjar springa snabbare än jag - lite dragkamp måste det vara ett tag.
Imorgon ska jag testa att lägga in ett fjärde träningspass för veckan. Jag har sprungit två lätta 5K vändor nu torsdag, lördag och känner att jag återhämtat mig från de snabbare passen i söndags och tisdags. Därför tänkte jag att jag kan ta ett lugnt långpass imorgon - det är in vilja att ta mig iväg som styr utan känslan i kroppen och därför känns det rätt. Enda orosmolnet är antydan till att jag skulle kunna ha något halsont på gång... morgondagen har svaren.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar