Det har varit några hektiska dagar på jobbet som krävt sina andningspauser. Ja, alltså så där så man måste räkna till 10 och andas ett tag djupt med magen för att inte blodtrycket ska stiga och liksom pysa ur öronen. Att andra runt om sedan undrar vad som gått fel och man står där och funderar för sig själv vad som gått rätt överhuvudtaget?! Kan liksom bara skratta åt hela sorgligheten, var ska det sluta?
Det projektstrul jag dragits med denna vecka är liksom bara toppen på ett isberg och jag har velat kasta in handduken mer än en gång tidigare. Faktiskt verkar allt gå emot oss i detta projekt så jag börjar ändå bli ganska härdad nu efter ett par år (major försening!). Ändå är det jobbigt att komma hem och inse att livlinan - löpning - inte är tillgänglig. Ibland är vila bajs! Det tar ut sin rätt på humöret och energinivåerna.
Därför var det med ett stort mått av befrielse och lättnad jag gav mig ut på kvällens löprunda. Mycket uppdämd frustration som skulle ut. Jag var ändå lite orolig över slitaget från 15km rundan i söndags och de här två vilodagarna var nog verkligen behövliga. Ikväll kändes det dock bra, inga nämnvärda känningar i fötter och vader. Lite stelt och så men det släppte ganska snabbt. Bestämde mig också för att utöka grundpasset från 5 till 7,5 km nu och klockade in ett tempo under 5.10 min/km.
Så när man tagit de där andetagen är det bara att vända sig om och likt pingvinerna från Madagaskar ... bara le och vinka grabbar ... le och vinka!
Det projektstrul jag dragits med denna vecka är liksom bara toppen på ett isberg och jag har velat kasta in handduken mer än en gång tidigare. Faktiskt verkar allt gå emot oss i detta projekt så jag börjar ändå bli ganska härdad nu efter ett par år (major försening!). Ändå är det jobbigt att komma hem och inse att livlinan - löpning - inte är tillgänglig. Ibland är vila bajs! Det tar ut sin rätt på humöret och energinivåerna.
Därför var det med ett stort mått av befrielse och lättnad jag gav mig ut på kvällens löprunda. Mycket uppdämd frustration som skulle ut. Jag var ändå lite orolig över slitaget från 15km rundan i söndags och de här två vilodagarna var nog verkligen behövliga. Ikväll kändes det dock bra, inga nämnvärda känningar i fötter och vader. Lite stelt och så men det släppte ganska snabbt. Bestämde mig också för att utöka grundpasset från 5 till 7,5 km nu och klockade in ett tempo under 5.10 min/km.
Nu känns allt bra igen. Nya tag imorgon!
Hakuna Matata
0 kommentarer:
Skicka en kommentar