Med hopp om en bättre värld - Gott Nytt År!

Jag kan inte låta bli att beröras av det jag läser i Expressen idag, det liksom knyter sig i magen:

Barn halshuggna - Unicef slår larm 

Vi har sedan länge varit Världsföräldrar och jag brukar bläddra igenom Unicefs blogg när det kommer nyhetsbrev från dem. Jag känner dock att jag tyvärr är så upptagen av allt i min egen vardag och oftast så avtrubbad från alla hemskheter i världen att jag knappt tar in det jag läser.

Redan i mitten av december skrev Unicef om barnens utsatthet i krisen i Centralafrikanska republiken. Då reflekterade jag inte så mycket över det - en katastrof bland katastrofer. Det drunkade i allt annat som naturkatastrofen på Filipinerna.

En rubrik from "Barn halshuggna" fångar verkligen min uppmärksamhet och understryker verkligen hur hemskt det är med krig och konflikter av detta slag. Hur lågt mänskligt värde kan vara och vilka monster vi människor kan bli.

Jag brukar aldrig avge några nyårslöften, men jag önskar gärna en bättre värld....

...så med hopp om en bättre värld ...

Gott Nytt År!

Det kommande året

Jag har gått och funderat lite på det där med vad jag ska ha för mål med det kommande året. Eftersom jag vet att jag kommer ha mycket resande framför mig en tid till så begränsar det mig en del. Jag vill inte sätta upp tränings- och tävlingsmål som jag inte känner att jag kan hålla.

Ett tävlingsmål efter året resultat skulle kunna ha varit att springa Stockholm Maraton på 3.20 eller kanske försöka nå 41 minuter på 10 km till Premiärmilen i vår. Nu tänkte jag dock egentligen inte alls sätta upp några tävlingsmål eller anmäla mig. Möjligen tänkte jag springa Mälarenergi Stadslopp och Blodomloppet här hemma i Västerås mest för saken skull.

Fick dock ett samtal från hustrun en kväll i mitten av december när jag låg på hotellrummet och tittade på nyheterna på tv4play. Hon sa typ "det måste vara något fel på mig, jag tror att jag vill springa Stockholm halvmaraton". Hon satte ju upp ett tufft mål för sig själv i år med att springa Lidingöloppet 15km. Det gick hur bra som helst ... även om det var jobbigt förstås (det ska ju liksom vara det).

Min tanke då var direkt att "Stockholm halvmaraton kan ju vara ett jättebra tävlingsmål, vi anmäler oss båda två!". Vi har dock inte anmält oss ännu, men jag är rätt säker på att jag ska anmäla mig och att vi gör 13 september till en trevlig Stockholmshelg med övernattning på hotell osv.

En halvmaraton i september låter som ett alldeles rimligt och genomförbart tävlingsmål under rådande omständigheter. Jag har aldrig tävlat på halvmaratonsträcka och det känns roligt av den anledningen. Ett träningsmål tidsmässigt kommer att vara 1.40 även om det nog är alldeles för snabbt för mig. Det ligger dock i linje med mina resultat på milen och maraton från detta året.

Ikväll blev det en (känslomässigt) lätt 5 km runda i 4.50 tempo. Träningsprogrammet hade ordinerat vila idag och imorgon. Jag har dock haft vila i 3 heldagar nu och kände mig fräsch i kroppen. Träningseffekten som beräknas nu är nog lite fel känner jag. Passen ligger riktigt högt - jag vet att jag är ganska otränad, men så illa är det inte med återhämtningen tycker jag. Träningsklockan dömde kvällens pass till TE 3.3 och Firstbeat ATHLETE uppgraderade det till TE 4.2 utifrån historiken i de senaste 7 passen. Jag saknar data från 2/11 till 29/11 pga strul med träningsklockan där registrering av RR-data försvann tillsamman med flera träningspass.

Det där programmet brukar vara väldigt hjälpsamt i att hålla kolla på träningsbelastningen, men just nu saknar den ju lite data så jag har överseende. Samtidigt vill jag inte ignorera det helt då jag faktiskt kände mig trött i fotlederna efter förra passet i onsdags. Kände till och med av hälsenan lite ner under hälen.. PF-varning?!

Passar mig nog för att dra igång träningsvolym för snabbt - lugnt och fint nu Andreas!

5, fem, V

Hej Bloggen!

Det var ett tag sedan vi sågs... :-)

Längtan efter ordnad träning och bloggande har växt. Nu när det är julledigt passar jag på att försöka ordna upp mina träningsrutiner igen.

Det känns som om "fem" präglar min löpartillvaro just nu. Jag springer mest 5 km när jag springer. Jag springer i 5-tempo mest hela tiden och jag springer runt på 5 kg extra. Det känns roligt att springa, men det känns så klart lite tungt också. De där 5 kg måste också minska för jag kan knappt få på mina favorit-jeans längre! :(

Så hösten har varit allt annat än  bra för mig. Det har varit för mycket resande och för mycket frånvaro hemma, frånvaro på kontoret och för lite träning, för mycket skräpmat och för långa arbetsdagar.

Obalans kan man sammanfatta det med och resultatet är alltså 5-5-5.

Nåja, jag ska inte gnälla. Hösten har bjudit på mycket bra också och arbetsinnehållet är utmanande och spännande - ibland måste man "investera" lite och prioritera om och jag hoppas att det ger något tillbaka på sikt. :-)

Men nu väntar nya tider har jag bestämt. Hela hösten präglades av ett förhållningssätt att "det är snart slut på resandet". Därför tog jag liksom aldrig riktigt tag i min vardagsrutin. Det är det jag ska ändra på nu, dags att prioritera träning och hälsa igen.

Det ser ut som om resandet till Zürich kommer att fortsätta med någon form av kontinuitet under våren - även om det kanske inte blir varje vecka. 

Tänkte försöka lägga tid på att blogga lite igen också. Några stora träningsmål för 2014 har ännu inte formulerats, men det finns ett litet mål som håller på att formuleras.

Jag har haft riktigt sköna lediga juldagar så här långt och gårdagen blev en lugn vilodag med samvaro, god mat och glada barn.

Idag blev det ett längre löppass på 11 km i strax över 5-tempo. Blött och grått, men skönt och glädjande. 

Hoppas ni alla därute har haft och njutit av en riktigt God Jul! 

Bloggtorka

Bloggtorkan fortsätter. Lika illa är det med träningen, men jag lever i alla fall. Inte mycket till löparblogg längre dessvärre. :-(

Jag tog ut mig rejält på LL och har egentligen inte alls kommit igång sedan dess. Drog på mig en lätt förkylning efteråt och inget sug efter löpning har infunnit sig. Resorna till Zürich fortsätter varje vecka och jag har i alla fall lyckas släpa mig till gymmet på hotellet emellanåt för att springa 5 km på löparband och för att köra lite styrka. Försöker komma ut på helgerna och springa. Det känns fortfarande skönt när jag väl kommer ut, men det finns inget som driver just nu.

Helgen som gick firades stort i Stockholm med två nätter på hotell (!) då jag och hustrun varit gifta i 15 år. Jag lyckade hitta några platser på Rock of Ages, Chinateatern, för fredagkvällen. Johan Rheborg gör ju en helt sjukt bra insats där - mycket underhållande. Lördagen ägnade vi mest åt att bara vara och slöshoppade och strosade i Stockholm lite. Kvällen bjöd på finmiddag - jag hittade ett ställe på Odengatan som vi blev mycket nöjda med, Bar Nombre.

Så jag fick bo på hotell nästan hela veckan med andra ord! Torsdag- och söndagnatt i egen säng och bara att tvätta kläder och packa om kappsäcken. :-)

Lite drygt att resa så här mycket och det är inte slut ännu. Jag har resor planerade till mitten av november som det ser ut just nu. Många av mina åtaganden på kontoret hemmavid blir lidande, men som tur är har jag ett helt fantastiskt gäng hos mina leverantörer som hjälper mig att hålla verksamheten i gång när jag är borta.

Lidingöloppet 2013

Nöjd, riktigt nöjd. 

Det blev revansch i år efter förra årets tunga avslut som då summerades 2.54.41.

Mitt uppsatta mål för i år på 2.30 nåddes och jag sprang i år i mål på 2.28.30.

Redo för start

Jag sprang mitt lopp ganska odramatiskt och lyckades hålla mig till min uppsatta plan att ligga på ett tempo runt 4.50 så mycket som möjligt. Att försöka plocka in lite tid på lättare sträckor med 4.30-4.45 tempo för att kunna ge lite tid på tyngre sträckor.

Jag lyckades "springa" uppför Abborrbacken och det var bara i en av backarna därefter med ca 3 km kvar som jag fick lättkramp i höger lårmuskel på insidan fram ovanför knät. Jag gick ca 10 meter där och slog argt några gånger hårt på muskeln. Drog mig till minnes ett inlägg på maratonbloggen med citatet ”Nej, men vad i helvete. Kramp i vaden, det ska man ju få. Det är ju inget skäl för att bryta. Så länge du inte har kramp i hela kroppen så får du ju för fan inte bryta.”. Jag bet ihop och sprang på - bytte lite löpsteg, försökte sträcka upp hållning och sedan kände jag inte av den där muskeln mer.

Lyckades få till en riktigt skön spurt in mot mål och även om det är ganska fånigt och inte påverkar resultatet nämnvärt så kändes det ändå bra att springa om en massa andra löpare på upploppet. :-)

Måste också erkänna att jag inte var helt nykter när jag anmälde mig till årets Lidingölopp. Vid tillfället ansåg jag tydligen att ett Enervitpaket skulle vara bra. Jag tränar ju annars helt utan vätska och extra energi - med undantag för långpass på 24 km och uppåt. Att tävla och få sportdryck serverat hela vägen brukar räcka gott och ge mig en bra kick. Den där langningen av extra energi vid 10 & 20 km som jag beställde gjorde ändå märkbar skillnad, så pass att jag kan tänka mig att beställa det igen om jag ska springa LL ännu en gång.

Hur har då de sista träningsveckorna sett ut?

KATASTROF är väl kanske att ta i, men ligger nära till hands i beskrivning. Jag har fått till mina nyckelpass med backintervall och långpass i terräng. Men det har varit ett ofrivilligt fokus på vila och inte alls den volym jag tänkt mig.

Det hände, det som inte fick hända. Jobbet tog över och inkräktade på min träningsplan. Jag skulle prioritera träning före arbetet och det gick bra så länge jag jobbade hemma i stan. För 5 veckor sedan blev jag inkastad i ett projekt. Ett projekt med kontor i Zürich. Jag har veckopendlat till Zürich de senaste veckorna och varit tvungen att arbeta långa dagar. Då jag flugit ut måndag eftermiddag och hem på torsdag kväll så har två träningsdagar helt försvunnit. Tisdag och onsdag har varit oerhört svåra att nyttja på plats. Långa arbetsdagar, 10-12 timmar, samt transport till och från kontoret lämnade väldigt lite tid kvar att prioritera om till träning. Det blev mest att äta och sova.

Så jag har genomfört min träning fre-sön och sedan prioriterat familjen. Inte roligt att vara borta från barnen så mycket. Det är också förklaringen till att bloggen fått vara.

Nu är jag i alla fall klar med mina planerade tävlingar för i år. Känner mig oerhört nöjd med årets resultat.

Premiärmilen 43.57
Stockholm Marathon 3.30.36 (2012: 3.53.18)
Mälarenergi Stadslopp 42.13 (2011: 57.46)
Blodomloppet 42.26 (2012: 45.18)
Lidingöloppet 2.28.30 (2012: 2.54.41)

Kanske anmäler jag mig till något millopp under hösten om andan faller på.

Än så länge är inget bokat för nästa år. Har inte bestämt eller formulerat några nya mål - närmast i tanken är ju att pressa ner tiden på milen mot 40 minuter. Frågar dock mig själv om jag orkar ta mig an det målet med träningen det innebär i så fall. Har inte fått något svar än.

Svaret var som jag misstänkte...

Jag var hos naprapaten idag för andra gången sedan jag fastnade i mitt löparberoende. Den första gången var 2012 inför Stockholm Maraton när min vänstra hälsena gav upp. Rådet då var stenhård excentrisk träning med tåhäv. Ryggsäck med fyllda vattendunkar och låååångsamma tåhäv. Ett annat råd var att gå ut i skogen och vandra med tung ryggsäck och jogga längs stigar eller i obanad terräng för att träna fötterna och lederna. Dessa två andra råd tog jag aldrig till mig.

Den gången, med hjälp av bra rehab råd från bl a bureborn, så kom jag snabbt igång med min träning igen och kunde springa mitt första Maraton på för mig fantastiska 3.53.

Idag hade jag tid bokad hos naprapaten dels för att jag är jäkligt stel i kroppen dels för att jag aldrig blivit helt bra i vänster hälsena. Besvären kommer och går och jag kör lite extra excentrisk träning och håller efter. Men som sagt återkommer besvären. Då är det lika bra att rådfråga expertisen ... och få det där svaret man väntar sig.

Detta besök bjöd på plågsam massage av vänster vad och ner längs hälsenan. Några sköna knäckningar och tillrättaläggande av kotor. Och sedan råd om hälsenan förstås.... jag måste träna styrka! "Du måste in på gym och köra hårda tunga träningspass excentriska tåhäv med vikter och annan styrketräning anpassad för löpare. Jag föreslår också att du springer längs stigar i skogen och längs mountainbikespår. Nämnde jag förra gången att du även med fördel kan vandra i skogen med tung ryggsäck?". 

Jag visste ju nästan innan vad jag skulle få höra. Men det var också det jag ville höra - att det inte var något annat som verkade vara dåligt. Om inte dessa träningsinsatser skulle hjälpa så fanns ju också alternativet med att prova stötvågsbehandling, men först träning.

Så nu väntar inventering av potentiella gym för mig. När jag tänkter mig själv på gym är det lite som att försöka blanda vatten och olja. Jag upplever inte att jag liksom befinner mig i rätt medium när jag är på gym. Får försöka ändra på den bilden av mig och själv och hitta något ställe där jag kan känna mig lite hemma. 

Annars tog jag mig iväg ikväll iväg på lite av en feel-good löpning. Sprang iväg för att mjuka upp kroppen lite och fann mig själv behagligt lunka i 5.20 tempo i en vindstilla sensommar kväll mitt i solnedgången. Luften så där härligt kvällsfrisk och samtidigt fick jag känna den sköna växlingen mellan varma och svala luft fickor efter vägen. Jag sprang bara som det föll mig in och när jag var hemma hade jag sprungit drygt 11 km - bra mycket mer än vad som kanske är lämpligt dagen efter en miltävling?!

Blodomloppet, Västerås

Gubben lever minsann!

Det har varit tyst här på bloggen ett tag, men ni som tittat in någon gång ibland har kanske sett till höger att det tränas ändå. Jag har 4 opublicerade ofärdiga inlägg, bland annat det om Frankrike. Har liksom inte blivit att jag kommit hela vägen fram till publicering.

Det känns att jag är tillbaka på jobbet och som vanligt dyker jag helhjärtat ner i det som finns att göra. Ni som följt mig vet väl att jag är lite av arbetsnarkoman och gillar det jag gör. I år blir det lite skillnad dock - jag prioriterar ändå min träning (men tydligen inte bloggande). Jag kör med bestämdhet träning inför Lidingöloppet och det känns som om det går bra. Förra året då jag gjorde premiär på LL så gick det inte så bra. Jag hade just bytt jobb och hann inte med att träna som planerat. Så ska det inte bli i år.

Efter mina 3.30 på Stockholm Maraton så säger McMillan Running Calculator att jag borde klara 30 km på 2.26. Jag har respekt för terrängen på LL och har jag formulerat ett träningsmålet för LL på 2.30, alltså 5 min/km. Träningen går bra - får se om det håller.

Men ikväll var det tävling för mig!

ABB storsatsar på Blodomloppet i år och står för anmälningsavgift och en tröja med texten "På väg mot det hållbara samhället – följ med!". På min avdelning ställde vi upp med två lag. Tydligen var det totalt 136 lag och sammanlagt 680 ABB:are anmälda. Nu springer ju inte alla då man även kan välja att gå 5 km om man vill. I mitt lag var vi 3 som sprang 10 km och 2 som sprang 5 km ... jag hade bästa tiden. :-)

Jag tycker det gick riktigt bra ikväll även om det inte blev något personbästa. Den officiella sluttiden blev 42.26 och alltså 10 sekunder sämre än mitt personbästa på Mälarenergi Stadslopp 11/6 i år. Det räckte till en 95:e placering i alla fall och det är jag nöjd med.

Jag gick helt enkelt ut alldeles för hårt i år igen! Jag gjorde personbästa på de inledande 5 km med 20.40! :-)

Belöning för insatsen (lite oskarpt)

Sedan kom verkligheten ikapp mig och vid ingången på 7 km precis efter den andra nämnbara backen på banan så hade jag så ont (kramp) i höger sida att jag var tvungen att stanna och försöka stretcha ut. Det hjälpte lite, men jag bet ihop och sprang i mål i alla fall. Den där 7:e kilometern klockades på bedrövliga 4.55 och sedan ökade jag tempot in mot mål med km-tider 4.30. 4.24, 4.08.

Jag ser ändå att uthålligheten (5 km) på det högre tempot är ett gott betyg för min kapacitetsförbättring - jag har Sub42 inom räckhåll.

Som lag får man också picknick-kasse att dela på och det blev ett härligt avslut tillsammans med kollegorna.

Lite backe igen

Gårdagens resdag gick riktigt bra. Det blev en lång resa upp till Sollefteå. Från Sundsvall till Kramfors så var tåget ersatt med buss, men tiderna hölls så jag kom med den anslutande bussen till Sollefteå.

På hemvägen just när jag svängde ut på E4:an igen så blev jag dock inte så lite irriterad en stund när jag plötsligt skådar...

Inte nu igen!

Kör in på en rastplats och kollar kylarvätskenivån. Tråget var praktiskt taget tomt och långt under min-gränsen. Jag ringer verkstaden i Sollefteå igen och får till svar att jag ska köra till Volvo verkstaden i Härnösand - det ska inte vara några problem. :-)

Väl där letas efter läckage men inget hittas. Man konstaterar att det måste ha varit kvarvarande luft i systemet som gått ut och de fyller glatt upp med ny kylarvätska och skickar iväg mig igen. Jag kom hem utan flera varningar så allt verkar vara i sin ordning.

Ikväll blev det backintervall för mig, det var längesedan jag sprang backintervaller. När jag sprang iväg så poppade den där tanken upp i huvudet ... "backintervall". Varför inte? Det blev ett skönt pass i spåret här hemmavid, ett pass som redan känns i benen.

Jag har haft två vilodagar sedan söndagens lätta långpass. Då sprang jag sköna 16 km i 5.10 tempo i härligt sommarväder. Just nu är det verkligen härligt lummigt, frodigt grönt i spåren här hemma.

Däremot har jag besvär med vänster hälsena igen. Tror att det har mest med spänningar att göra, jag är stel. Fick stretcha flera gånger under mitt långpass och det hjälper lite. Sista stretchningen under passet var utförlig och då kände jag nästan inte av hälsenan efteråt.

Men jag blir stel igen och idag kände jag också av hälsenan. Det där stör mig lite för det kommer och går men blir aldrig helt bra.

Resdag

Jag är tillbaka från Frankrike och igår var jag också tillbaka på jobbet. Det blev 12 underbart sköna dagar på Franska Rivieran - ska se om jag får ihop ett litet inlägg om det när bilder är genomgångna. :-)

I början av semestern, på väg norrut, så körde vi ju på en grävling och blev stående på E4:an tidigt på morgonen. Bärgaren lämnade bilen på en semesterstängd verkstad. Efter mycket ringande så lyckades jag få bilen flyttad från den semesterstängda verkstaden i Kramfors till en öppen i Sollefteå.

Förhoppningen var ju att vi bilen skulle hinna bli reparerad så att vi skulle kunna hämta den på vägen hem. Det gick naturligtvis inte, den blev klar dagen efter vi landat i Nice.

Så idag reser jag till Sollefteå för att hämta hem bilen.

Det blir 8 timmar på buss och tåg... och sedan 45 mil i bilen hem. En riktigt lång resdag helt enkelt. Hoppas nu att alla anslutningar och byten ska fungera som planerat.

Fortsatt varmt...

Inte helt oväntat fortsätter franska rivieran att erbjuda sol och värme. Här solas och badas mest hela dagarna. :-)

Igår var vi in till Antibes en sväng och åt middag på en mysig restaurang i gamla stan. Idag tog jag mig an ett milpass på sena eftermiddagen då värmen börjat dala neråt. Tror temperaturen hade gått under de trettio när jag sprungit klart. Gick ut första halvan i ca 4.30 och tog det lättare hem i maraton tempo, 4.50.

Jag springer fram och tillbaka längs kusten, men idag gjorde jag även en avstickare in mot land längs en kanal som tydligen heter Canal la Siagne.

Fortsätter "lata" dagar med sol, bad och löpning. :-)

Varmt!

Passade på att lufta benen lite efter lunch idag. Med 32 grader och gassande sol så blev det ganska varmt. Nådde piren vid Cannes halvvägs och vände tillbaka. Det blev 6 km i 4.35 min/km - ett anständigt träningspass så här mellan baden.

Semesterlunk

Lugnt och skönt här i sommarstugan. Vädret kunde ha varit bättre, men inget "ont" som inte har något gott med sig. Vad är väl skönare än att krypa upp i soffan med en bok när det regnar?

Var iväg med pojkarna i förrgår och fiskade vid en tjärn, Stentjärn, som ligger 5 minuter bort med bilen. Där finns det lite ädelfisk inplanterat, men inget som nappade. Det är faktiskt helt dött i vattnen här omkring, inte en fisk. Inte ens i mjärdarna vi lägger ut få vi fisk. Kollade i Abu Garcias huggkalender och ser att det varit en period med dåligt fiske enligt prognos. Men vi får i alla fall komma ut och njuta lite av naturen.

Skrämde bort några renar som låg och vilade vid tjärnen.

Stentjärn - välordnat med grillplats, toalett, ved m.m.

Även anpassat för handikappade med ramper

Det är riktigt gott om bär i också. Hjortron lyser vackert överallt, hittade flera mogna bär runt tjärnen och det är inte ofta jag plockar mogna hjortron och äter direkt. Även blåbär är det gott om.

Hjortron som väntar på att mogna

Bilstrulet fortsätter. Igår satt jag på telefon med försäkringsbolaget, assistanskåren och Volvoverkstaden i Sollefteå. Bärgaren lämnade bilen på en semesterstängd verkstad i Kramfors. :-(

Idag ska bilen i alla fall flyttas - det krävdes lite övertalade för så gör man inte. Men eftersom de till sist kunde erkänna att det var fel att lämna bilen på semesterstängd verkstad, även om den enligt instruktionerna är närmast, så gick de i alla fall med på att flytta bilen. Så förhoppningsvis kommer den till Volvoverkstaden i Sollefteå under dagen. Men eftersom nästan 3 arbetsdagar då förlöpt så lär det nu inte finnas någon som helst chans finnas att den är klar när vi ska åka hemåt.

Igår tog vi en gemensam (lunkar-)löprunda hela familjen. Även denna gång mötte vi renar på vår runda - de går och betar här i området. Det var mycket stånk och stön från pojkarna som bara slappat senaste veckorna. Men de erkände efteråt att det kändes ganska bra. (De vågade väl inget annat?!)

Idag skänker jag också svågern många tankar. Han ligger för operation idag för nu ta bort högerbenet och bli kvitt den där cancern som återkommit och som jag skrivit om i några inlägg tidigare.

Vi planerar att låna mina föräldrars husbil ett par, tre dagar och åka till Pite havsbad eller Byske. Möjligen svänger vi förbi storforsen i Pite älv också. Det verkar ju bli fint väder nu framöver några dagar.... hoppas att prognoserna håller i sig. Inte för att vi lider så mycket av halvdant väder, men det är skönt med lite sol och värme. Vi får ju i och för sig antagligen en del av den varan när vi flyger till Nice v 30-31.

Hinder på vägen

Jag får väl inleda med att säga att jag äntligen är på plats i Malå i sommarstugan som mina föräldrar har. Att få komma hit och varva ner och njuta av lugnet betyder verkligen mycket för mig. Sommarstugan har funnits med i nästan hela mitt liv då min farmor hade den då hon var i livet.

Resan hit i år gick emellertid inte alls som planerat. Vi kom iväg redan i fredagskväll sent, precis som jag skrev i förra inlägget att vi nog skulle göra. Bilresan startade strax före 23 och det rullade på ganska bra. Efter klockan två på natten stannade vi utefter vägen för att sova en stund. När vi vaknade en timma senare så hade soluppgången börjat och ljuset gjorde det mycket lättare att köra vidare.

Så vid ca halv fem på morgonen med drygt 40 mil körda så kommer en grävling springandes ut på vägen från höger. Det kommer mötande trafik på vägen och jag hinner börja bromsa och tänka "oj, de kommer att köra på den". I samma ögonblick stannar grävlingen mitt emellan körfälten och sedan vänder han tillbaka rakt framför mig och jag kan inget göra. Det är vajerräcken på båda sidor om vägen där jag är och (jag tror att) jag tänker att jag ska ta grävlingen mitt under bilen istället för att få honom under något av hjulen.

Det smällde i alla fall till något otroligt ett par, tre gånger när grävlingen rullade under bilen och han var stendöd där jag såg att han rullade ut bakom bilen och blev liggandes på sidan av vägen. Min morgontrötta hjärna tänker ologiskt (?) nog inte att jag ska stanna på en gång utan att jag kör bort en bit där jag kan ställa mig åt sidan. Efter uppskattningsvis 500-800 meter, innan vajerräcket på höger sida tar slut, så börjar varningslamporna lysa ilsket och bilen börjar gå lite ojämnt. "Kylarvätskenivån låg", "Stanna omedelbart".

Fortsätter (kanske lite dumdristigt) några hundra meter till och kan stanna väl till höger där räcket tagit slut.
Går ut och kikar och ser hur det fortfarande "forsar" grön kylarvätska ur bilen. Kylaren är rejält tillknycklad och plastdetaljerna under stötfångaren sönderslagna. :-(

Ringer Trygg Hansas bärgningsjour, de skickar en bärgare och jag blir också uppmanad att ringa polisen och göra en anmälan. För en grävling? Ja, tydligen nödvändigt vid alla viltolyckor. Jag ringer polisen och han som svarar låter lite förvånad, men kopplar mig vidare. Näste herre säger att det inte är så mycket att göra. Någon anmälan är inte nödvändig då det bara görs vid viltolyckor - dvs älgar, rådjur osv inte för grävlingar och ekorrar t ex. Tack säger jag och lägger på.

Sedan ringer Robin på assistanskåren i Kramfors upp och han kan komma om 40 minuter. Så där sitter jag och hustrun klockan fem på morgonen ute i ingenstans längs E4:an och äter lite av vår medhavda färdkost. Hemgjord brie- och salamismörgås och en kopp kaffe. Det blir en stunds nästan hysterisk skrattattack i bilen på grund av den absurda situationen ... där sitter vi och äter frukost medans lastbilarna stryker förbi med ett par decimeters marginal.

Med bilen bärgad till närmaste verkstad i Kramfors så börjar jakten på en hyrbil. Inte helt lätt tidigt en lördagsmorgon. OKQ8 i Kramfors öppnar 8.00 och när vi åkte förbi där med bärgaren så verkade de bara ha en Toyota Yaris att hyra ut. Vi skulle inte ens rymma hälften av packning från våran Volvo V70. Vi måste ha en större bil. Jag börjar ringa runt, Statoil, Shell, Hertz, Avis, OKQ8 ... Googlar ... Omöjligt. Oftast inget svar, bara "vardagar 8-17, tack och välkommen åter". Till slut får vi i alla fall napp på en V50 på OKQ8 i Sollefteå. Ringer en taxi och åker de 4 milen från Kramfors till Sollefteå.

Under taxiresan lyckas jag komma fram på telefon till Hertz i Sollefteå och de har tydligen en stor bil, men samtalet bryts innan jag får redan på vad för bil det var. Hertz är i alla fall ett bättre alternativ än OKQ8 då jag kan lämna bilen på annan ort om jag behöver. Vi tar taxin till Hertz i Sollefteå och den bilen var tillräckligt rymlig, en Kia Cee'd. Hyra 1 vecka 2600 kr, mycket bättre än en V50 för 850 kr om dagen som ju dessutom måste tillbaka till Sollefteå.

In i hyrbilen och tillbaka till Kramfors, lasta över all packning. Klockan hade blivit 10 och vi kunde äntligen åka vidare mot slutdestinationen. Framme i Malå och sommarstugan ca 2 timmar tidigare än om vi valt att åka lördagmorgon istället för natten. :-)

Med två-tre timmars sömn fredag-lördag så sov jag väldigt gott i natt. Jag vaknade kl 11 efter drygt 12 timmar sammanhängande ostörd sömn. Efter lite lätt frukost gav jag mig iväg på löptur - välbehövligt.

Det blev 12,5 km i 4.30-tempo. Jag lyckades skrämma upp sammanlagt fyra renar under min löprunda idag. Undrar om det är den knallgula finishertröjan från förra årets SM som skrämmer dem ... eller om det kanske är frustandet från min stundtals ansträngda andning? :-)

Efter avslutad löprunda så var det bara att slänga sig i ån för tvagning av kropp och träningskläder. Friskt och uppiggande.

Idag är det lite svalare än igår - 18 grader och mulet samt en del blåst. Igår fick vi njuta av välkomnande sol och värme samt praktiskt taget vindstilla. Det stora pluset är att det är alldeles myggfritt här. Jag har sett två myggor och den ena av dem tog jag livet av.

Imorgon väntar samtal försäkringsbolaget för skadeanmälan och verkstan för att få en uppskattning om när bilen kan vara körklar igen.

Nu dax för lite yatzy ...

Framme till sist

Äntligen har jag lyckats nå fram till den där efterlängtade semestern. Lite grann hänger det över mig att jag har beredskap under de två första veckorna av mina fyra veckors semester. Hoppas att allt på jobbet ska förlöpa utan incidenter så jag slipper fälla upp datorn och jobba.

Imorgon bitti, lördag morgon, så bär det av norrut. Vi lämnar nog Västerås vid 6-tiden och räknar med att vara framme i Malå vid 17. Det bli väl som vanligt en andra frukost vid Hagsta Krog norr om Gävle och sedan lunch på Max vid Rondellen i Ö-vik.

Sedan är det bara jaga upp mot Umeå, men vid Nordmaling svänger vi antagligen in på väg 353 och åker genom pepparkaksbyn Nyåker och sedan är vi i Västerås igen. Det ligger ett Västerås utanför Bjurholm i Västerbotten också. :-)

Men sedan är man i Lycksele och då är det inte långt till stugan. Det var ju till Lycksele pojkarna flög i tisdags. Väl framme bör väl trippmätaren stå på 82-84 mil cirkus. Tror att man hamnar typ i Legoland om man åker 80 mil söder ut från Västerås. :-)

Det har blivit sparsamt med löpträning känns det som. Hoppas det kan bli lite ändring på det nu under semestern.

Hmm... undra om vi inte ska packa in det sista i bilen och åka nu ikväll ändå och sova efter vägen ... längtar ju efter barnen ...

Gnällig hälsena och bad

Idag har det inte blivit mycket nytta gjort. Vi har mest slappat här hemma tills vi kände att nu har vi slappat nog. Jag och hustrun drog iväg på ett långpass tillsammans när det egentligen var dags för lunch.

Det blev då ett för mig väldigt lugnt lång pass i ~6.10 tempo över nästan 16 km. Syftet var väl främst att hjälpa hustrun tänja lite på gränserna för de distanser hon springer.

Vädret var rätt ok, det har regnat här hela morgonen, men det slutade under förmiddagen och lagom till vi gav oss iväg så sprack det upp och blev ganska mycket sol genom tunna molnslöjor. Fuktigt i luften och varmt.

Tog med mig telefonen idag för ta lite bilder utmed vägen. :-)

Den här rundan vi sprang idag är riktigt fin på första halvan där vi springer längs Svartån in mot Västerås centrum.

Ett koloniområde passeras med fina trädgårdar och små hus.

Efter att vi kommit hem och stoppat i oss en sen lunch bestämde vi att ta med oss grabbarna och åka och bada.

Det var skapligt skönt i vattnet, lite motstånd att komma i men njutbart när man väl lyckats. :-)

Jag är lite bekymrad över min vänstra hälsena igen dock. Den har varit påtagligt öm sedan i fredags och jag hade lätta känningar i den under hela långpasset idag. Egentligen hade jag tänkt att förlänga dagens långpass, men jag valde att inte göra det. Ömheten är inget som påverkar steget än så länge. Jag ska lägga lite mer fokus på excentriska tåhäv som jag slarvat med senaste tiden. Hoppas att det är lösningen.

Nu lite söndagskväll och dags att ladda för en ny vecka - den sista veckan inför semestern!

TGIF!

Äntligen fredag! Nu är det inte bara helgledig... det börja lukta semester!

Solsken ute och solsken i sinnet, idag var jag hemma i normaltid från jobbet och det innebar spring-glada ben. Det gick undan idag så pass fort i början att det satte sig lite i benen att det kändes riktigt tungt mitt i passet. Jag hade gärna sprungit både en och två mil ikväll, men det fick bli en svensk kompromiss någonstans mellan 5 och 10 km: 7.5 km i 4.30 tempo. 30 minuter kan man alltid avvara även om både grillen och glaset med rosé står och väntar. :-)

Kändes riktigt bra idag då jag lyckades klämma in en kilometer i 3.50 idag. Det var faktiskt varken medvind, solsken i ryggen eller utförsbacke heller. Det var bara riktigt skön harmoni i löpsteg och andning ... fram till sista 200 metrarna som var en riktig plåga. Fast jag pressade inte upp pulsen i mer än 178 på den kilometern vilket får mig att tro att begränsningen inte sitter i flåset just nu utan i muskelstyrka, energi ... antal mitokondrier per kubikcentimeter muskelmassa. :)

Märkligt nog så har mina hälsenor varit märkbart välmående efter barfota-passet häromdagen. Under dagens pass hade jag inga känningar alls. Nu efteråt är det lite annorlunda. Tror den där snabba kilometer satte sina spår. Jag är nämligen märkbart stel i vader och hälsena. Ömheten är väl inte allvarlig, men jag hör vad kroppen säger.

En av er bloggläsare önskade lite mer bilder, jag får väl försöka bättra mig då. :-)

Jag springer mest utan att ha telefonen med just nu så det blir ju inte så mycket bilder kring löpningen. Faktiskt är jag ganska dålig på att ta kort överhuvudtaget. Kanske en anledning till att jag heller inte använder Instagram. Kanske är det ett sätt att komma igång med fotograferandet?

En liten påminnelse om att vi verkligen njuta av sommaren kan jag i alla fall bjuda på.

Bister vinterlöpning i Januari.

Nog är det mycket härligare att ligga på rygg och njuta av grönskan just nu?

En av trädkronorna i parken utanför Carl Larsson gården

Efter sill-lunch och med magen full av jordgubbstårta så lade jag mig på rygg en stund där i parken vid Carl Larsson gården i midsommras. Då tog jag ett kort för det kändes bara så skönt och dessutom bjuder ju den svenska sommaren på så fantastiskt många nyanser av grönt.

Trevlig fredagskväll!

Bokat flyg för barnen

Ännu en arbetsvecka börjar närma sig sitt slut. Jag har en vecka till av arbete framför mig och hittills har jag inte känt att semestern är nära ... inte förrän idag faktiskt. Dagar går i rasande fart, men det blev tid till lite fikarast och skitsnack denna torsdag. Lite känsla av att saker börjar lugna ner sig och att saker faller på plats.

Faktiskt blev det så pass bra med tid över idag att jag hann ringa och boka flyg åt pojkarna. Det är en sådan där att-göra-aktivitet som jag har haft väntandes sedan ett par, tre veckor tillbaka. Jag har bara inte hittat en lugn stund så pass att jag kommit på att jag ska ringa och sedan kunnat tagit mig tiden till det. Förresten, har jag berättat att jag är ganska engagerad i jobbet och dedikerad mina arbetsuppgifter? :-)

Vi har bestämt att sätta barnen på flyget till Lycksele där de hämtas av farmor och farfar så de får tillbringa några dagar med dem ensamma. På lördag om drygt en vecka så åker jag och hustrun upp med bilen till Malå där stugan ligger. Stugan tillhörde min farmor innan hon gick bort och jag har varit den där stugan i princip varje sommar i hela mitt liv. Det är en sådant ställe som får mig att stressa av och är en perfekt start på semestern.

Midnattsmörker?

Nu längtar jag till den där oasen. Lyssna på vindens sus i tallarna, det rytmiska skvalpandet från stilla vågor som slår in mot stranden. Sitta i en eka stilla och slö-fiska lite - meditera.

En vecka kvar och denna är inte helt slut än!

Idag blev det 5 km igen - hellre 5 km än inga alls! Ännu en sådan träningsdag där hunger och sen hemkomst var nära att sätta stopp för min träningsrutin. Jag springer ju ogärna efter middag. Idag snörade jag på mig mina Merrell Trail Gloves och tränade fötterna och vaderna lite. Det blev 5 km "barfota" löpning i spåret och det brukar kännas i fotmuskulaturen dagen efter. :-)

Slukad eller bara semestersuktande?

Just nu känns det som om jobbet tar all energi - jag känner mig lite slukad. Samtidigt vet jag inte om det är så extremt mycket just nu egentligen. Tror mest att längtan (behovet) efter lite semester är stort och den energi man har begränsad. Hmmm... på så vis tar nog jobbet all energi fast inte mer än normalt. :-)

Nåväl, faktum är att jag spenderar ganska många av dygnets timmar med arbete just nu på olika sätt. Det är alltid lika svårt att komma ut och springa efter jobbet när man blivit kvar på kontoret någon timme extra. Kommer jag hem framåt 18.30 så känns det allt annat än motiverande att ge sig ut och springa. Middag är det som lockar - hungern gnager i magen.

Att komma ut och springa efter att jag ätit kvällsmat och eventuellt hunnit parkera arslet i soffan ... det kommer helt enkelt inte på tal. Har jag parkerat i soffan så blir det oftast med laptopen i knä där jag kombinerar lite arbete med ett halvt öga på TVn. Fast så här i bästa sommartider så borde man ju pallra sig ut i sommarljuset och kanske plocka lite ogräs i trädgården. :(

Idag kom jag också hem sent, men eftersom det varit en tung eftermiddag så såg jag ingen annan utväg än att ge mig ut i spåret. För mig finns det inget som rensar skallen så bra som att springa. Känner mig riktigt nöjd med att jag kom ut. Ställde ifrån mig väskan innanför dörren och gick som radiostyrd och plockade ihop träningskläder och bytte om. Man får liksom inte ge sig själv utrymme att tänka i sådana situationer - om man börjar tänka kommer magen definitivt säga "vi är hungriga, Andreas, vi måste äta!", och då faller hela springa-efter-jobbet-konceptet.

Kvällspasset blev kort och inte särskilt långt. Det var dock märkligt tungt. Sprang hemma i spåret och det kändes inte lätt förrän på slutet på vägen hem längs den asfalterade cykelbanan. Tror jag ska springa asfalt nästa pass för att få känna på lite bra känsla i löpningen. Lätt och snabbt - så vill jag känna! :-)

Frånvaro

Tystnad och vila. Inget bloggande och inget springande. Det blev ont om tid veckan som gick. Prioriteringen av tid gick till annat som behövde göras.

Sex dagar utan löpning. Det ger nästan lite panik-känsla i kroppen när jag tänker på det samtidigt som jag vet att jag faktiskt skulle ha kunnat hitta tid att springa om jag verkligen velat. Så varför gjorde jag inte det då?

Efter Stadsloppet och mitt personbästa i förra veckan så sprang jag ett par lätta pass och efter det sista förra fredagen så fick jag en bestämd tanke att jag behövde vila. Det var något med känslan i benen, hälsenan osv som jag valde att tolka som att kroppen ville vila. Med Stockholm marathon och en snabb miltävling tätt inpå så är nog inte en längre vila fel.

När jag så sprang på midsommarafton så kändes det fantastiskt skönt. Midsommar firades i år i svärmors stuga utanför Svärdsjö i Dalarna. Jag fick sällskap med tre damer (bl a min hustru) i en stilla jogg i  fantastiskt väder och vacker omgivning. Mina ben var så där härligt spring-glada som de oftast är när de får komma ut och röra på sig efter en tids uppehåll. Jag valde att göra lite rusningar och lämnade sällskapet ett par gånger för sedan vända tillbaka och sluta upp igen. Fick på så sätt känna på lite max-tempo också. Valde även att köra några snabba intervaller i backen vid stugan.

Direkt efter löpturen så blev det bad och tvätt i sjön. Ställde i ordning sill-lunch och sedan bar det av till Sundborn där vi fikade jordgubbstårta i parken vid Carl Larsson gården. Damerna lyxade till det med bubbel och jag som chaufför fick nöja mig med kaffe. :)

Majstånden kom på plats, men ett av "stagen" till lövkransen lossnade.

Efter att ha njutit av musiken och fikat i parken så var det så dags att följa tåget med lövkransar till majstången. Vi såg majstången komma på plats, men vi stannade inte kvar och dansade. Barnen har blivit för stora för att tycka att det är roligt. :-)

Nu ska jag försöka få igång veckorutinen med träning igen och börja förbereda mig inför Lidingöloppet.

Mälarenergi Stadslopp (PB!)

Igår bestämde jag och hustrun oss för att vi skulle springa Stadsloppet här i Västerås. Det är bra att träna i att tävla och eftersom hon ska spring LL 15 km så kan det vara bra att få köra någon tävlig innan. Dessutom är ju ett tävlingsresultat en bra indikator på hur man ligger till formmässigt och en hjälp i hur man ska lägga upp träningen för den kommande perioden.

Jag hade lite lösa planer redan tidigare på att springa Stadsloppet, men anmälde mig inte då jag inte visste om jag skulle vara i form efter Stockholm Marathon. Så nu i eftermiddags var jag ner till startområdet och efteranmälde oss båda. Starten ligger 5 minuters promenad från jobbet så det blev en snabb visit fram och åter. :-)

Start 18.45 för 10 km loppet. Full fart med orkester, speakers och Friskis & Svettis som stod för uppvärmningen.

Båda två taggade och redo!

En riktigt härlig kväll med 20 grader, lätt vind på gränsen till obefintlig och strålande sol.

Jag ställde mig ganska långt fram i startfältet och fick som vanligt jobba hårt på att hålla igen på tempot. Gick ut en bra bit under 4 min/km, men lyckades hålla tillbaka och klockade första kilometern på 4:14. Så där rullade det på med 4:17 på de två efterföljande kilometerna. Sedan vid 4 km kommer en ganska rejäl uppförsbacke och det sänkte tempot på den sträckan till 4:31.

Men har man sprungit uppför så får man springa utför! Kilometer 5 klockade jag på 4:06 och sedan var det bara att bita ihop och trampa sig igenom de sista 5 km - 4:17, 4:12, 4:21, 4:14 och sista spurten 4:03.

Nu är kanske inte tempot 100% korrekt då min klocka visade 9,89 km sprunget och banan är kontrollmätt till 10 km. Men sluttiden då? Jo, den officiella bruttotiden blev 42:13 och skiljer sig inte mycket från min egen klocka på 42:10.

Riktigt skönt att få prestera ett personbästa så där en solig och fin tisdagskväll. Men jag tog ut mig rejält och var tvungen att lägga mig ner på marken efter målgången och försöka syresätta kroppen och andas kontrollerat. Magen var extremt nära att vända ut och in - en känsla jag inte fått uppleva tidigare efter tävling.

Faktum är att kvällens lycka blev dubbel - hustrun slog till med personbästa hon också med tiden 55:52!

Som vanligt här på hemmaplan så vann Anders Österlund med tiden 31:52.

Efteranalys

Den gångna veckan blev det inget bloggande och inte mycket löpande heller (som planerat efter SM). Jobbet tog upp mycket tid och energi, och trots att nationaldagen var ledig så blev det inte mycket tid över. Vila har präglat tillvaron.

Jag har tänkt mycket och ändå ingenting - hur det nu går ihop sig. Det har inte varit någon struktur på mina löpartankar - mest en massa lösryckta fragmentariska tankar om ditten och datten.

Nu under helgen tror jag dock att jag börjat hitta lite struktur. Jag konstaterar att årets maraton inte blev helt som planerat, men ändå över förväntan på något sätt. I mitt inlägg om upplägg inför SM så skissade jag på en negativ split som förra året.

Första halvan klockades på 1.44.01 och mitt uppsatta mål var 1.45.37. Jag sprang alltså 1 minut och 36 sekunder snabbare än planerat. Det låter kanske inte mycket, men det är ändå 4-5 sekunder snabbare per kilometer och det är nog lite snabbare än jag borde ha sprungit.

Att jag sedan fortsatte springa snabbt för att hålla jämnt tempo med tidhållarna på de första kilometerna på andra halvan gjorde nog att jag inte hade de krafter jag ville ha på kilometer 28-35.

Andra halvan av loppet blev 1.46.35 och alltså 2 minuter och 34 sekunder långsammare än första halvan. Jag vet inte alls hur det hade sett ut om jag sprungit långsammare i inledningen men jag inbillar mig att det skulle ha gjort skillnad.

Trots detta så höll jag ju ändå ett genomsnittstempo som ger mig en tid 36 sekunder över 3.30 och jag är verkligen fantastiskt nöjd med det. Jag hade varit nöjd med en tid på 3.40 också. 3.45 hade gjort mig besviken, men detta resultat var verkligen min drömtid inför årets lopp.

Nu ägnar jag mycket tid åt att fundera på vad en lämplig tid på Lidingöloppet är, vilka ambitioner ska jag ha där? Klarar jag 2.25 i terrängloppet? Det är 4.50 tempo i snitt och motsvarar en mil på 44.30 enligt McMillan. Lite snabbare än mitt personbästa jag sprang på Premiärmilen (43.57). Kanske räcker det att sikta på 2.30?

Nästa år då? Ska jag springa Stockholm Marathon? Kanske jag ska orka sikta på 3.20 eller 3.15? Är det ens möjligt för mig att ta mig från 3.30 till 3.15 på ett år? Vad krävs av mig då?

Många frågor och få svar just nu.

Igår sprang jag en onödigt snabb mil. Mycket snabbare än jag hade tänkt. Klockan stannade på 45.42 och jag kände att jag kanske inte borde ha sprungit så snabbt så nära inpå SM. Ni vet ju kanske själva hur det är när benen bara vill springa och det är svårt att hålla igen. Idag sprang jag samma mil ihop med hustrun på 57.42. Det var ett mycket mer passande tempo.

På tisdag kväll är det Mälarenergi Stadslopp här i Västerås och jag har bestämt mig för att göra en anmälan på plats och springa. Några ambitioner på resultat har jag inte och jag är lite rädd för att dra på mig onödiga skador genom att överanstränga mig. Allt känns ju bra men jag har ju läst hur förrädiskt det är att springa hårt nära inpå ett maraton.

Mitt SM 2013

Det har gått en vecka sedan jag åkte till Stockholm för att springa årets maraton. Jag har låtit intrycken sjunka in, analyserna fått snurra i huvudet. Jag har vilat och börjat återuppta löpningen så smått med ett lätt 5 km pass i förrgår.

I år har jag inte känt samma svacka som jag vill minnas att jag hade förra året. Det var en urladdning i år också, men jag var förberedd på det och tog den efterföljande tomheten med ro. Jag funderar fortfarande på om jag ska anmäla mig till 2014? Vilket mål ska jag då ha i så fall? Orkar jag lägga upp träning för att sänka mig tidsmässigt? 3.20? 3.15?

Nog om det som ska bli! Nu till det som skedde. :-)

Ett härligt fredagsväder mötte mig när jag kom till Stockholm. Jag inledde med att köpa nya skor på Runners Store och knallade sedan bort till expo på Östermalms IP som jag skrev om här.

Kvällen avslutades med middag på "Primo Ciao Ciao" på Hantverkargatan med övriga familjen och svågern. Kanske blev det något glas vin för mycket och någon timme senare än optimalt, men det var en sådan skön kväll.

Inledde lördagen med hotellfrukost och grundade med 3 kokta ägg, bacon, paprika, tomater, yoghurt och kaffe och kaffe och en kaffe till. Ganska normal frukost för mig bortsett från det extra ägget. :-)

Efter frukost bytte jag om till tävlingskläderna och packade ombyte i rygga tillsammans med vaselin, kirurgtejp och mycket annat. Inser att jag missat att ta med mig överdragskläder. Hmm.. prognoserna har ju visat på torrt och fint väder.

På gott humör inför starten

Nåväl, hela familjen förberedd och iväg mot Stadion! Härligt med lite familjestöd på plats. Jag kände mig riktigt taggad och förväntansfull men samtidigt med ett oroväckande stort inre lugnt.

Familjestöd på plats i år!

Jag spenderade ingen längre tid på IP. Lämnade in ryggan, köade till bajamajorna. Sedan satte jag mig bredvid ingången till startgrupp D och stretchade lite lätt - 30 minuter till start - känner mig lite uttråkad/pirrig/rastlös och går bort till start i stället. Väntan.

Yngsta sonens bildcollage - drömmen om 3.30? :-)

Snackar om lite oväsentliga allmänna saker med en kille bredvid. Det kommer förbi en belgare (tror jag) och pratar lite knepig engelska. Han är tydligt irriterad och jag förstår att han sprungit på 3.36 tidigare och helst vill stå i startgrupp C. Jag sprang ju på 3.53 så jag förstår honom. Tidhållarna bredvid oss längst fram i grupp D har tiden 3.45 på sina ballonger. Belgare klämmer sig fram och förbi de fyra person-rader jag har framför mig fram till snöret för vårt startled och ställer sig allra längst fram.

Jag står och småskuttar på platsen, stretchar lätt för att ha något att göra. Inser att jag är rätt taggad - kan vi inte få komma iväg nu? Minuterna går och vi släpps fram till slutet på startgrupp C. Det är nära nu. Helikoptrar flyger över oss och speakern pratar på. Startar min träningsklockan så att den kan leta upp satelliter. Kommer på att jag inte ställt in tiden för min virtual partner. Justerar inställning till 4.55. Några sekunders marginal och lite vägledning.

Redo. Startskottet kommer. Trampar lite på platsen och det kryper framåt, det lättar lite och vi joggar ju!  Passerar startlinjen och sedan tidtagningsmattorna, startar min klocka. Nu börjar det, vi är iväg!

Det är inte alls trångt och jag kan börja lunka som jag vill direkt. Närmar mig stadion och ser familjen heja till höger. Vinkar och gör tummen upp. Väljer att hålla höger upp längs Valhallavägen.

Precis som förra gången förlöper första varvet utan större bekymmer. Jag njuter av folkfesten, glädjen och gör high-five med några barn som håller fram händerna längs vägen.

Ut på gärdet känns det fortfarande bra även om jag tycker att det går lite snabbare än planerat. Springer jag för fort för att orka hela vägen? Tankarna börjar gnaga lite.... den mentala kampen har börjat.

Efter Brinks gurkor upp mot 23 km så kommer jag ifatt 3.30 tidhållarna. Hoppet väcks om att jag ligger bra till nu. Börjar dock känna viss tröghet i kroppen - det känns inte så lätt som jag tycker att det borde göra. Har svårt att hålla jämn takt med tidhållarna. Tittar kontinuerligt på klockan ... 4.40 - 4.48 tempo. Va? Hur snabbt springer de egentligen? Inget uppehåll vid kontrollerna längs med Djurgården. Hör någon runtomkring som undrar och de får till svar att träningsklockorna är missvisande - tidhållarna håller tempo för 3.30.

Jag får verkligen slita hårt för att försöka hänga med tidhållarna. På väg ut från Djurgården inser jag att det inte håller. Jag intalar mig att dessa tidhållare måste ha startat en bit framför mig och att de har ett annat upplägg än jag har planerat för. Börjar tvivla på om jag kan hålla 3.30 in i mål alls. Tänker att jag i alla fall måste springa i mitt tempo och hålla igen när jag behöver och springa fort när jag känner att det går bra.

Tuggar i mig tre bitar energibars längs Strandvägen och springer förbi Kungsträdgården och Slottet med alla mina tvivel i huvudet och passerar familjen igen. Försök höja upp mitt humör och lyfter upp båda armarna och vinkar till dem.

Många som börjar ta tunga steg nu vid 30 km

In under Slussen och ut på Söder Mälarstrand. Här lossnar armbandet på träningsklockan för andra gången. Första gången var ute på Djurgården där jag kunde fippla fast armbandet samtidigt som jag sprang, men det går inte alls nu. Är tvungen att stanna upp och trixa för att sätta fast det. Irriterande.

Hela vägen längs Söder Mälarstrand och upp på Västerbron präglas av upplevelsemässigt tunga steg, orytmiskt och helt utan flyt. Tungt, tungt, tungt. Men jag är tydligen i gott sällskap. Så här efteråt ser jag att jag inte tappar några placeringar på sträckan. Jag springer in ungefär 200 placeringar på varje 5 kilometersträcka, även denna.

Till skillnad från förra året så kommer ingen riktigt nytändning vid 35 kilometer även om jag försöker och klockar 4.44 tempo den kilometern. De efterföljande 3 kilometerna går långsamt och mina tankar är inne på att börja gå och helt enkelt ge upp mina tidsmål.

Men vid 39 kilometer bestämmer jag mig för att ändå kämpa och med lite Dextrosol-kick så trampar jag igång benen igen och får upp tempot. Ser vid 40 kilometerpassering att jag ändå ligger hyfsat bra till med 9 minuter på mig till 3.30 räknat på bruttotiden. Hur mycket marginal har jag från startskott till min passering av startlinjen? Huvudet fungerar ju lite tveksamt så här mot slutet men jag tänker att om jag försöker spring på 4.30-tempo så borde jag ha en chans.

Ger järnet så gått det går och tänker när jag springer in på Stadion att jag ändå måste njuta lite av tillfället, jag har ju tagit mig runt! När jag närmar mig mål ser jag att klockan just har passerat 3.32, men det finns ju flera löpare att springa om så det är bara att ge järnet sista biten in mot mål. :-)

Över mållinjen, stoppar klockan och tittar på min sluttid. 3.30.37 visar den. Oj, jag var så nära! Jag har ju sprungit på 3.30. Vad gör dessa 37 sekunder för skillnad?!

Får min medalj och möter familjen som står redo med en älg som ser lite missnöjt blöt ut. Jag är dock glad och väldigt nöjd ... trots att jag är väldigt blöt. :-)

Jag får veta att den officiella nettotiden blev 3.30.36. Nöjd. Sedan blir jag snabbt utmotad från Stadion, får en vattenflaska och passar på att ta ett kort på vägen.

Efter att jag lämnat chip, hämtat tröja och goodiebag så går jag bort till varmkorven. Plockar en folköl och försöker hitta lite regnskydd under ett träd. Det blir att äta snabbt där då jag känner att jag börjar blir lite kall. Hämtar upp mina grejer och ser då ryggen på någon som ser bekant ut. Följer efter personen bort mot massagetältet. Jo, nog ser det ut som Lennart allt? Och det är det! Vi hinner prata lite kort om loppet och får nästan tid direkt för massage.

Grymt bra service med massagen. Fruktansvärt ont gör det dock när de masserar vaderna och ner över hälsenorna. Rent ut sagt plågsamt, men det gör nytta och känns mycket bättre efteråt.

Efter massagen berättar Lennart lite om sina planer om att springa milen på 37 minuter. Det blir spännande att följa framöver! Sedan skiljs vi åt för jag måste bege mig bort till familjen som väntar i närheten av Stadion.

Nere i tunnelbanan springer jag ihop med en av min konsulter på jobbet. Hon har premiärsprungit Stockholm Marathon i år och är alldeles galet uppskruvad. Tror knappt att jag hör rätt när hon berättar att hon sprungit på 3.21. En enastående prestation tycker jag då det är hennes första maraton och hon startade i grupp F. Hennes tid ger henne en 94:e placering bland damerna. Någon fortsättning för hennes del verkar det dock inte bli för hon är nöjd med denna insats.

Kvällen avslutades med en välbehövlig middag. Det blev inte 500g nötkött, men redigt med BBQ Chicken Wings som förrätt och en stadig entrecôte efter det.

Snabbrapport SM

Nöjd! Verkligen jättenöjd! Galet nöjd!!!

Kom in på 3.30.36 efter att ha krigat mig igenom 28-35 kilometern. Därefter började benen röra på sig lite bättre igen och jag kunde springa de avslutande kilometerna och in på Stadion med viss stolthet.

Lyckades träffa på Lennart i folkvimlet på Östermalms IP och vi gick in i massagetältet för att för att få lite välbehövlig uppmjukning av ömma muskler. En fantastisk service!

Fick höra lite om Lennarts tankar om kommande utmaningar. Spännande! :-)

För min del väntar LL och jag vet inte om jag ska springa SM igen nästa år. Det här med regnet gör att jag blir lite sur - dyngsur helt enkelt.

Årets tillställning var i alla fall en mycket trevligare upplevelse jämfört med förra året.

Nu dags att göra sig klar för att gå på restaurang och ladda ny energi. Magen är lite i oordning med all sportdryck, bananer, saltgurka, buljong, dextrosol och den avslutande ölen med varmkorv till. Ouch vilken gegga det måste vara i kistan. Nu hoppas jag på ett halvkilo nötkött i någon form eller så.

Strålande sol!

Vilket härligt väder Stockholm bjuder på idag!

Jag kom hit till lunch idag och började med att checka in på hotellet. Rummet var klart som tur var. Dumpa väskan, på med ryggan och iväg ut på stan. Knallade ner längs Kungsholmsgata mot station och raka vägen in på Runners Store för ett ersättningspar för mina slitna Kinvara 3. Resonerade en kort stund med expertisen i affären om det sunda/osunda i att springa i nya skor imorgon. Första budet var att springa i de gamla,, men att det nog inte spelade någon roll då det är exakt samma sorts sko som jag har. Kanske den bättre dämpningen i nya skon hjälper istället?

Så där nu har jag satt griller i huvudet på mig. Jag tog på mig de nya skorna och gick genom stan bort till Östermalms IP. Hämtade ut nummerlapp och gjorde en ganska snabb runda genom Expo. Det var varmt där inne och inte så mycket som intresserade mig. Jag hade mat i siktet ... Zeta pastaparty!

Slog mig ner vid en ensam löpare som verkade vilja ha lite sällskap. En göteborgare som sprungit 3 maraton (om jag inte missminner mig). Han sprang göteborgsvarvet för två veckor sedan och rekommenderade verkligen den folkfesten. Jag har definitivt tänkt att prova på Göteborgsvarvet någon gång. Han skulle i alla fall möta upp med sin bror som bor i Stockholm och troligen skulle de springa tillsammans. Kul när man sitter så där och pratar, vi plockade fram våra slitna skor och jämförde mina Kinvara med hans Brooks. Dessa modeller var ganska lika faktiskt och jag tror både han och jag sprang ganska lika i fråga om teknik, skoval och tempo.

Vi avslutade med att presentera oss och säga hej då. Adam, om du hittar hit så får du väl lämna en kommentar! :-)

Nu sitter jag i solen med en pilsner och njuter storstadspulsen. Fågelkvittret hemma är bytt mot brummande bilmotorer.... men det har sin tjusning det också.

Jo, just det.... jag tror nog att jag springer i mina gamla skor i morgon ändå...

Lycka till nu alla ni andra maratonsjälar!

Redo för maran

Har känt av lite tävlingsnerver till och från de senaste dagarna. Samtidigt finns ett lugn inombords, en förväntan. En förväntan om att kroppen ska vara i form, vara på hugget. Rent mentalt har jag sprungit genom banan flera gånger nu. Försökt återminnas förra årets lätta och tunga perioder, försökt minnas hur jag njöt och hur jag bet ihop ... försökt minnas glädjen och euforin då jag gick i mål.

Medaljen var något att bita i!

Ändå vill jag inte måla upp för stora förväntningar. En hälsena som små-kivas kan slå bakut och sätta stopp. Kroppen kan vara i "o-humör" och bromsa varje steg. En massa saker kan sätta stopp, men jag ska fokusera på det som gör att det lyckas!

Jag känner mig i alla fall så redo jag kan vara. Nu har jag packat det mesta jag behöver ha med mig. I morgon åker jag nämligen till huvudstaden för att hämta ut nummerlapp och njuta av maratonpulsen på Östermalms IP (vill du få tag på mig skickar du ett mail till stenisresa(a)gmail.com så återkopplar jag!). Jag ska strosa runt lite i stan och bara ladda.

Tror att jag fått med allt nödvändigt i packningen. Där finns vaselin för skav-känsliga partier, kirurgtejp för nipplarna, löparkeps och solglasögon, linser och en hel del olika ombyten och tävlingskläderna förstås.

Resten av familjen kommer till Stockholm senare imorgon och vi stannar två nätter på hotell Amaranten. Det ska bli riktigt skönt att vara på plats i Stockholm på tävlingsdagen.

Upplägg SM

Det börjar närma sig Stockholm Marathon - det känns riktigt nära nu!

Efter tre dagars vila så tog jag mig ut på ett långpass idag som kanske blev lite tuffare än jag egentligen planerat. Min ursprungliga plan var att springa det inledande varvet på SM (17 km) i den tänkta tävlingsfarten. Men det blev faktiskt drygt 2 mil sprunget och i ett tempo som mer liknade vad jag hoppas kunna avsluta SM med.

Jag tänker nämligen försöka göra som förra året och springa med en negativ split där sista milen är den snabbaste. Vet inte om det är genomförbart igen, men jag hittade en "running calculator" (hur många finns det inte där ute på nätet?). Den här heter "MARCO Marathon Calculator" och man anger sin maxpuls och tänkta måltid så får man ett upplägg presenterat för hur man bör lägga upp sitt maraton.

När jag testade denna kalkylator så kändes det som att det stämde mycket bra överens med mitt lopp förra året och hur jag vill springa i år (Min MARCO-plan för att nå under 3.30).

km		time/km	tot. time		bpm		Comment
1 km		5:06	0:05:06		153		Remain calm after the starting gun and consciously keep your heart rate low (maximum of 153). It will rise later. Start running with an average of only 5:06 min/km. Therefore, prior to the race, you should practice getting a feel for the correct running speed. In open marathon races, each kilometer of the race is clearly marked so that you can adjust your speed at any time.
2 km		5:06	0:10:12		153		Excitement before and during the start can cause your heart rate to be higher than indicated here. This is very well unavoidable. Nevertheless, a slow start and budgeting your energy are important factors in achieving your target finish time or personal marathon record. For this reason, do not allow cheering spectators to push you to an increased running speed.
3 km		5:06	0:15:18		154		At a lower intensity, you initiate your marathon primarily with fat consumption. With this, you save valuable carbohydrates, which you will desperately need later.
4 km		5:01	0:20:19		160		Now, increase your speed to 5:01 min/km. Here, your heart rate should be around 160. Check your actual time at each kilometer mark and alter your speed as needed. We recommend using a watch, with which you can take intermediate times (LAP-function).
5 km		5:01	0:25:20		160		Drink a few swallows of water or isotonic beverage every 5 km (you may also want to eat a half of a banana).
6 km		5:01	0:30:21		160
7 km		5:01	0:35:22		160		Your pulse should now be about 160 beats per minute.
8 km		5:01	0:40:23		161
9 km		5:01	0:45:24		161
10 km		5:01	0:50:25		161		You know that you can run 10 km faster than 0:50:25. But, the main thing here is not completing a short distance race, but rather "finishing" a marathon in the target time of 3:28:52.
11 km		5:01	0:55:26		162
12 km		5:01	1:00:27		162
13 km		5:01	1:05:28		162
14 km		5:01	1:10:29		162
15 km		4:57	1:15:26		167		You can now speed-up to your average marathon running pace of 4:57 min/km. Your body still has a lot of carbohydrates. Now, running is really fun.
16 km		4:57	1:20:23		168
17 km		4:57	1:25:20		168
18 km		4:57	1:30:17		168		Over the course of the marathon, your heart rate will constantly rise. First of all, because you increase your speed according to MARCO and, secondly, because your body digests more and more fat, which requires an increased amount of oxygen.
19 km		4:57	1:35:14		168
20 km		4:57	1:40:11		169		Your pulse is now approx. 169 beats per minute. This is about the average heart rate for your marathon.
21 km		4:57	1:45:08		169		You have now reached the halfway point of the marathon at 21.1 km. Note the intermediate time of 1:45:37 for the half distance before the race, because it should be greater than half of your target marathon finish time!
22 km		4:57	1:50:05		169
23 km		4:57	1:55:02		170		If you run downhill for a time, "just allow yourself to run a little faster". But always run slowly when going uphill. Pay attention to your heart rate here, because it should also not rise when going uphill (maximum of 170).
24 km		4:57	1:59:59		170
25 km		4:57	2:04:56		170		Don't forget to regularly consume liquids every 5 km.
26 km		4:57	2:09:53		170		An old bit of marathon wisdom says: "You warm up in the first 32 km and the marathon begins at kilometer mark 32."
27 km		4:57	2:14:50		171
28 km		4:57	2:19:47		171
29 km		4:52	2:24:39		176		In the last third of the marathon course, force your speed to 4:52 min/km.
30 km		4:52	2:29:31		176		Drink a little.
31 km		4:52	2:34:23		176
32 km		4:52	2:39:15		177		You "only" have 10 km left to run. This distance is familiar to you and you keep a cool head.
33 km		4:52	2:44:07		177		You now notice that you are constantly "swallowing" other runners and are no longer being passed.
34 km		4:52	2:48:59		177
35 km		4:52	2:53:51		178		More and more "runners" are starting to walk on the left and right of you. Some of them are doing stretching exercises on sidewalks, against walls of houses, trees, etc. But you maintain your speed.
36 km		4:52	2:58:43		178		Your pulse is 178 beats per minute.
37 km		4:52	3:03:35		178
38 km		4:52	3:08:27		178
39 km		4:52	3:13:19		179		If you have budgeted your energy reserves according to MARCO up until now, you can continue your calculated speed of 4:52 min/km.
40 km		4:52	3:18:11		179		The marathon is not yet over after 40 km. The last 2.195 km are often underestimated. On average, you will need a full 11 minutes for this remaining distance.
41 km		4:52	3:23:03		179		If your carbohydrate reserve is now nearly empty, you will be forced to throttle back your speed somewhat. Your fat reserves then become the main fuel for the muscles in the last kilometers.
42.195 km		5:49	3:28:52		180		Congratulations! You've done it and kept running until the end. Even if you had to sacrifice a couple of seconds at the end, you have achieved your target finish time of 3:28:52.

Egentligen vill jag nog avsluta lite snabbare än så här och även inleda lite långsammare. Jag gillar upplägget med beräknad målpuls för distanserna. Det är mycket enklare att springa utifrån ansträngning mätt på pulsen. Jag tänker att tempot kan ju variera beroende på förutsättningarna - pulsen bör nog hålla denna ansträngningsnivå oavsett vilket tempo kroppen klarar att ligga på.

Ser att prognoserna nu lovar strålande sol och 23 grader varmt. Det börjar kännas allt annat än optimalt. Tur att detta är prognoser och föremål för förändring ända in i det sista... :-)