Blodomloppet, Västerås

Gubben lever minsann!

Det har varit tyst här på bloggen ett tag, men ni som tittat in någon gång ibland har kanske sett till höger att det tränas ändå. Jag har 4 opublicerade ofärdiga inlägg, bland annat det om Frankrike. Har liksom inte blivit att jag kommit hela vägen fram till publicering.

Det känns att jag är tillbaka på jobbet och som vanligt dyker jag helhjärtat ner i det som finns att göra. Ni som följt mig vet väl att jag är lite av arbetsnarkoman och gillar det jag gör. I år blir det lite skillnad dock - jag prioriterar ändå min träning (men tydligen inte bloggande). Jag kör med bestämdhet träning inför Lidingöloppet och det känns som om det går bra. Förra året då jag gjorde premiär på LL så gick det inte så bra. Jag hade just bytt jobb och hann inte med att träna som planerat. Så ska det inte bli i år.

Efter mina 3.30 på Stockholm Maraton så säger McMillan Running Calculator att jag borde klara 30 km på 2.26. Jag har respekt för terrängen på LL och har jag formulerat ett träningsmålet för LL på 2.30, alltså 5 min/km. Träningen går bra - får se om det håller.

Men ikväll var det tävling för mig!

ABB storsatsar på Blodomloppet i år och står för anmälningsavgift och en tröja med texten "På väg mot det hållbara samhället – följ med!". På min avdelning ställde vi upp med två lag. Tydligen var det totalt 136 lag och sammanlagt 680 ABB:are anmälda. Nu springer ju inte alla då man även kan välja att gå 5 km om man vill. I mitt lag var vi 3 som sprang 10 km och 2 som sprang 5 km ... jag hade bästa tiden. :-)

Jag tycker det gick riktigt bra ikväll även om det inte blev något personbästa. Den officiella sluttiden blev 42.26 och alltså 10 sekunder sämre än mitt personbästa på Mälarenergi Stadslopp 11/6 i år. Det räckte till en 95:e placering i alla fall och det är jag nöjd med.

Jag gick helt enkelt ut alldeles för hårt i år igen! Jag gjorde personbästa på de inledande 5 km med 20.40! :-)

Belöning för insatsen (lite oskarpt)

Sedan kom verkligheten ikapp mig och vid ingången på 7 km precis efter den andra nämnbara backen på banan så hade jag så ont (kramp) i höger sida att jag var tvungen att stanna och försöka stretcha ut. Det hjälpte lite, men jag bet ihop och sprang i mål i alla fall. Den där 7:e kilometern klockades på bedrövliga 4.55 och sedan ökade jag tempot in mot mål med km-tider 4.30. 4.24, 4.08.

Jag ser ändå att uthålligheten (5 km) på det högre tempot är ett gott betyg för min kapacitetsförbättring - jag har Sub42 inom räckhåll.

Som lag får man också picknick-kasse att dela på och det blev ett härligt avslut tillsammans med kollegorna.