Det har gått en vecka sedan jag åkte till Stockholm för att springa årets maraton. Jag har låtit intrycken sjunka in, analyserna fått snurra i huvudet. Jag har vilat och börjat återuppta löpningen så smått med ett lätt 5 km pass i förrgår.
I år har jag inte känt samma svacka som jag vill minnas att jag hade förra året. Det var en urladdning i år också, men jag var förberedd på det och tog den efterföljande tomheten med ro. Jag funderar fortfarande på om jag ska anmäla mig till 2014? Vilket mål ska jag då ha i så fall? Orkar jag lägga upp träning för att sänka mig tidsmässigt? 3.20? 3.15?
Nog om det som ska bli! Nu till det som skedde. :-)
Ett härligt fredagsväder mötte mig när jag kom till Stockholm. Jag inledde med att köpa nya skor på Runners Store och knallade sedan bort till expo på Östermalms IP som jag skrev om här.
Kvällen avslutades med middag på "Primo Ciao Ciao" på Hantverkargatan med övriga familjen och svågern. Kanske blev det något glas vin för mycket och någon timme senare än optimalt, men det var en sådan skön kväll.
Inledde lördagen med hotellfrukost och grundade med 3 kokta ägg, bacon, paprika, tomater, yoghurt och kaffe och kaffe och en kaffe till. Ganska normal frukost för mig bortsett från det extra ägget. :-)
Efter frukost bytte jag om till tävlingskläderna och packade ombyte i rygga tillsammans med vaselin, kirurgtejp och mycket annat. Inser att jag missat att ta med mig överdragskläder. Hmm.. prognoserna har ju visat på torrt och fint väder.
Nåväl, hela familjen förberedd och iväg mot Stadion! Härligt med lite familjestöd på plats. Jag kände mig riktigt taggad och förväntansfull men samtidigt med ett oroväckande stort inre lugnt.
Jag spenderade ingen längre tid på IP. Lämnade in ryggan, köade till bajamajorna. Sedan satte jag mig bredvid ingången till startgrupp D och stretchade lite lätt - 30 minuter till start - känner mig lite uttråkad/pirrig/rastlös och går bort till start i stället. Väntan.
Snackar om lite oväsentliga allmänna saker med en kille bredvid. Det kommer förbi en belgare (tror jag) och pratar lite knepig engelska. Han är tydligt irriterad och jag förstår att han sprungit på 3.36 tidigare och helst vill stå i startgrupp C. Jag sprang ju på 3.53 så jag förstår honom. Tidhållarna bredvid oss längst fram i grupp D har tiden 3.45 på sina ballonger. Belgare klämmer sig fram och förbi de fyra person-rader jag har framför mig fram till snöret för vårt startled och ställer sig allra längst fram.
Jag står och småskuttar på platsen, stretchar lätt för att ha något att göra. Inser att jag är rätt taggad - kan vi inte få komma iväg nu? Minuterna går och vi släpps fram till slutet på startgrupp C. Det är nära nu. Helikoptrar flyger över oss och speakern pratar på. Startar min träningsklockan så att den kan leta upp satelliter. Kommer på att jag inte ställt in tiden för min virtual partner. Justerar inställning till 4.55. Några sekunders marginal och lite vägledning.
Redo. Startskottet kommer. Trampar lite på platsen och det kryper framåt, det lättar lite och vi joggar ju! Passerar startlinjen och sedan tidtagningsmattorna, startar min klocka. Nu börjar det, vi är iväg!
Det är inte alls trångt och jag kan börja lunka som jag vill direkt. Närmar mig stadion och ser familjen heja till höger. Vinkar och gör tummen upp. Väljer att hålla höger upp längs Valhallavägen.
Precis som förra gången förlöper första varvet utan större bekymmer. Jag njuter av folkfesten, glädjen och gör high-five med några barn som håller fram händerna längs vägen.
Ut på gärdet känns det fortfarande bra även om jag tycker att det går lite snabbare än planerat. Springer jag för fort för att orka hela vägen? Tankarna börjar gnaga lite.... den mentala kampen har börjat.
Efter Brinks gurkor upp mot 23 km så kommer jag ifatt 3.30 tidhållarna. Hoppet väcks om att jag ligger bra till nu. Börjar dock känna viss tröghet i kroppen - det känns inte så lätt som jag tycker att det borde göra. Har svårt att hålla jämn takt med tidhållarna. Tittar kontinuerligt på klockan ... 4.40 - 4.48 tempo. Va? Hur snabbt springer de egentligen? Inget uppehåll vid kontrollerna längs med Djurgården. Hör någon runtomkring som undrar och de får till svar att träningsklockorna är missvisande - tidhållarna håller tempo för 3.30.
Jag får verkligen slita hårt för att försöka hänga med tidhållarna. På väg ut från Djurgården inser jag att det inte håller. Jag intalar mig att dessa tidhållare måste ha startat en bit framför mig och att de har ett annat upplägg än jag har planerat för. Börjar tvivla på om jag kan hålla 3.30 in i mål alls. Tänker att jag i alla fall måste springa i mitt tempo och hålla igen när jag behöver och springa fort när jag känner att det går bra.
Tuggar i mig tre bitar energibars längs Strandvägen och springer förbi Kungsträdgården och Slottet med alla mina tvivel i huvudet och passerar familjen igen. Försök höja upp mitt humör och lyfter upp båda armarna och vinkar till dem.
In under Slussen och ut på Söder Mälarstrand. Här lossnar armbandet på träningsklockan för andra gången. Första gången var ute på Djurgården där jag kunde fippla fast armbandet samtidigt som jag sprang, men det går inte alls nu. Är tvungen att stanna upp och trixa för att sätta fast det. Irriterande.
Hela vägen längs Söder Mälarstrand och upp på Västerbron präglas av upplevelsemässigt tunga steg, orytmiskt och helt utan flyt. Tungt, tungt, tungt. Men jag är tydligen i gott sällskap. Så här efteråt ser jag att jag inte tappar några placeringar på sträckan. Jag springer in ungefär 200 placeringar på varje 5 kilometersträcka, även denna.
Till skillnad från förra året så kommer ingen riktigt nytändning vid 35 kilometer även om jag försöker och klockar 4.44 tempo den kilometern. De efterföljande 3 kilometerna går långsamt och mina tankar är inne på att börja gå och helt enkelt ge upp mina tidsmål.
Men vid 39 kilometer bestämmer jag mig för att ändå kämpa och med lite Dextrosol-kick så trampar jag igång benen igen och får upp tempot. Ser vid 40 kilometerpassering att jag ändå ligger hyfsat bra till med 9 minuter på mig till 3.30 räknat på bruttotiden. Hur mycket marginal har jag från startskott till min passering av startlinjen? Huvudet fungerar ju lite tveksamt så här mot slutet men jag tänker att om jag försöker spring på 4.30-tempo så borde jag ha en chans.
Ger järnet så gått det går och tänker när jag springer in på Stadion att jag ändå måste njuta lite av tillfället, jag har ju tagit mig runt! När jag närmar mig mål ser jag att klockan just har passerat 3.32, men det finns ju flera löpare att springa om så det är bara att ge järnet sista biten in mot mål. :-)
Över mållinjen, stoppar klockan och tittar på min sluttid. 3.30.37 visar den. Oj, jag var så nära! Jag har ju sprungit på 3.30. Vad gör dessa 37 sekunder för skillnad?!
Får min medalj och möter familjen som står redo med en älg som ser lite missnöjt blöt ut. Jag är dock glad och väldigt nöjd ... trots att jag är väldigt blöt. :-)
Jag får veta att den officiella nettotiden blev 3.30.36. Nöjd. Sedan blir jag snabbt utmotad från Stadion, får en vattenflaska och passar på att ta ett kort på vägen.
Efter att jag lämnat chip, hämtat tröja och goodiebag så går jag bort till varmkorven. Plockar en folköl och försöker hitta lite regnskydd under ett träd. Det blir att äta snabbt där då jag känner att jag börjar blir lite kall. Hämtar upp mina grejer och ser då ryggen på någon som ser bekant ut. Följer efter personen bort mot massagetältet. Jo, nog ser det ut som Lennart allt? Och det är det! Vi hinner prata lite kort om loppet och får nästan tid direkt för massage.
Grymt bra service med massagen. Fruktansvärt ont gör det dock när de masserar vaderna och ner över hälsenorna. Rent ut sagt plågsamt, men det gör nytta och känns mycket bättre efteråt.
Efter massagen berättar Lennart lite om sina planer om att springa milen på 37 minuter. Det blir spännande att följa framöver! Sedan skiljs vi åt för jag måste bege mig bort till familjen som väntar i närheten av Stadion.
Nere i tunnelbanan springer jag ihop med en av min konsulter på jobbet. Hon har premiärsprungit Stockholm Marathon i år och är alldeles galet uppskruvad. Tror knappt att jag hör rätt när hon berättar att hon sprungit på 3.21. En enastående prestation tycker jag då det är hennes första maraton och hon startade i grupp F. Hennes tid ger henne en 94:e placering bland damerna. Någon fortsättning för hennes del verkar det dock inte bli för hon är nöjd med denna insats.
Kvällen avslutades med en välbehövlig middag. Det blev inte 500g nötkött, men redigt med BBQ Chicken Wings som förrätt och en stadig entrecôte efter det.
I år har jag inte känt samma svacka som jag vill minnas att jag hade förra året. Det var en urladdning i år också, men jag var förberedd på det och tog den efterföljande tomheten med ro. Jag funderar fortfarande på om jag ska anmäla mig till 2014? Vilket mål ska jag då ha i så fall? Orkar jag lägga upp träning för att sänka mig tidsmässigt? 3.20? 3.15?
Nog om det som ska bli! Nu till det som skedde. :-)
Ett härligt fredagsväder mötte mig när jag kom till Stockholm. Jag inledde med att köpa nya skor på Runners Store och knallade sedan bort till expo på Östermalms IP som jag skrev om här.
Kvällen avslutades med middag på "Primo Ciao Ciao" på Hantverkargatan med övriga familjen och svågern. Kanske blev det något glas vin för mycket och någon timme senare än optimalt, men det var en sådan skön kväll.
Inledde lördagen med hotellfrukost och grundade med 3 kokta ägg, bacon, paprika, tomater, yoghurt och kaffe och kaffe och en kaffe till. Ganska normal frukost för mig bortsett från det extra ägget. :-)
Efter frukost bytte jag om till tävlingskläderna och packade ombyte i rygga tillsammans med vaselin, kirurgtejp och mycket annat. Inser att jag missat att ta med mig överdragskläder. Hmm.. prognoserna har ju visat på torrt och fint väder.
 |
| På gott humör inför starten |
Nåväl, hela familjen förberedd och iväg mot Stadion! Härligt med lite familjestöd på plats. Jag kände mig riktigt taggad och förväntansfull men samtidigt med ett oroväckande stort inre lugnt.
 |
| Familjestöd på plats i år! |
 |
| Yngsta sonens bildcollage - drömmen om 3.30? :-) |
Jag står och småskuttar på platsen, stretchar lätt för att ha något att göra. Inser att jag är rätt taggad - kan vi inte få komma iväg nu? Minuterna går och vi släpps fram till slutet på startgrupp C. Det är nära nu. Helikoptrar flyger över oss och speakern pratar på. Startar min träningsklockan så att den kan leta upp satelliter. Kommer på att jag inte ställt in tiden för min virtual partner. Justerar inställning till 4.55. Några sekunders marginal och lite vägledning.
Redo. Startskottet kommer. Trampar lite på platsen och det kryper framåt, det lättar lite och vi joggar ju! Passerar startlinjen och sedan tidtagningsmattorna, startar min klocka. Nu börjar det, vi är iväg!
Det är inte alls trångt och jag kan börja lunka som jag vill direkt. Närmar mig stadion och ser familjen heja till höger. Vinkar och gör tummen upp. Väljer att hålla höger upp längs Valhallavägen.
Precis som förra gången förlöper första varvet utan större bekymmer. Jag njuter av folkfesten, glädjen och gör high-five med några barn som håller fram händerna längs vägen.
Ut på gärdet känns det fortfarande bra även om jag tycker att det går lite snabbare än planerat. Springer jag för fort för att orka hela vägen? Tankarna börjar gnaga lite.... den mentala kampen har börjat.
Efter Brinks gurkor upp mot 23 km så kommer jag ifatt 3.30 tidhållarna. Hoppet väcks om att jag ligger bra till nu. Börjar dock känna viss tröghet i kroppen - det känns inte så lätt som jag tycker att det borde göra. Har svårt att hålla jämn takt med tidhållarna. Tittar kontinuerligt på klockan ... 4.40 - 4.48 tempo. Va? Hur snabbt springer de egentligen? Inget uppehåll vid kontrollerna längs med Djurgården. Hör någon runtomkring som undrar och de får till svar att träningsklockorna är missvisande - tidhållarna håller tempo för 3.30.
Jag får verkligen slita hårt för att försöka hänga med tidhållarna. På väg ut från Djurgården inser jag att det inte håller. Jag intalar mig att dessa tidhållare måste ha startat en bit framför mig och att de har ett annat upplägg än jag har planerat för. Börjar tvivla på om jag kan hålla 3.30 in i mål alls. Tänker att jag i alla fall måste springa i mitt tempo och hålla igen när jag behöver och springa fort när jag känner att det går bra.
Tuggar i mig tre bitar energibars längs Strandvägen och springer förbi Kungsträdgården och Slottet med alla mina tvivel i huvudet och passerar familjen igen. Försök höja upp mitt humör och lyfter upp båda armarna och vinkar till dem.
 |
| Många som börjar ta tunga steg nu vid 30 km |
Hela vägen längs Söder Mälarstrand och upp på Västerbron präglas av upplevelsemässigt tunga steg, orytmiskt och helt utan flyt. Tungt, tungt, tungt. Men jag är tydligen i gott sällskap. Så här efteråt ser jag att jag inte tappar några placeringar på sträckan. Jag springer in ungefär 200 placeringar på varje 5 kilometersträcka, även denna.
Till skillnad från förra året så kommer ingen riktigt nytändning vid 35 kilometer även om jag försöker och klockar 4.44 tempo den kilometern. De efterföljande 3 kilometerna går långsamt och mina tankar är inne på att börja gå och helt enkelt ge upp mina tidsmål.
Men vid 39 kilometer bestämmer jag mig för att ändå kämpa och med lite Dextrosol-kick så trampar jag igång benen igen och får upp tempot. Ser vid 40 kilometerpassering att jag ändå ligger hyfsat bra till med 9 minuter på mig till 3.30 räknat på bruttotiden. Hur mycket marginal har jag från startskott till min passering av startlinjen? Huvudet fungerar ju lite tveksamt så här mot slutet men jag tänker att om jag försöker spring på 4.30-tempo så borde jag ha en chans.
Ger järnet så gått det går och tänker när jag springer in på Stadion att jag ändå måste njuta lite av tillfället, jag har ju tagit mig runt! När jag närmar mig mål ser jag att klockan just har passerat 3.32, men det finns ju flera löpare att springa om så det är bara att ge järnet sista biten in mot mål. :-)
Över mållinjen, stoppar klockan och tittar på min sluttid. 3.30.37 visar den. Oj, jag var så nära! Jag har ju sprungit på 3.30. Vad gör dessa 37 sekunder för skillnad?!
Får min medalj och möter familjen som står redo med en älg som ser lite missnöjt blöt ut. Jag är dock glad och väldigt nöjd ... trots att jag är väldigt blöt. :-)
Jag får veta att den officiella nettotiden blev 3.30.36. Nöjd. Sedan blir jag snabbt utmotad från Stadion, får en vattenflaska och passar på att ta ett kort på vägen.
Efter att jag lämnat chip, hämtat tröja och goodiebag så går jag bort till varmkorven. Plockar en folköl och försöker hitta lite regnskydd under ett träd. Det blir att äta snabbt där då jag känner att jag börjar blir lite kall. Hämtar upp mina grejer och ser då ryggen på någon som ser bekant ut. Följer efter personen bort mot massagetältet. Jo, nog ser det ut som Lennart allt? Och det är det! Vi hinner prata lite kort om loppet och får nästan tid direkt för massage.
Grymt bra service med massagen. Fruktansvärt ont gör det dock när de masserar vaderna och ner över hälsenorna. Rent ut sagt plågsamt, men det gör nytta och känns mycket bättre efteråt.
Efter massagen berättar Lennart lite om sina planer om att springa milen på 37 minuter. Det blir spännande att följa framöver! Sedan skiljs vi åt för jag måste bege mig bort till familjen som väntar i närheten av Stadion.
Nere i tunnelbanan springer jag ihop med en av min konsulter på jobbet. Hon har premiärsprungit Stockholm Marathon i år och är alldeles galet uppskruvad. Tror knappt att jag hör rätt när hon berättar att hon sprungit på 3.21. En enastående prestation tycker jag då det är hennes första maraton och hon startade i grupp F. Hennes tid ger henne en 94:e placering bland damerna. Någon fortsättning för hennes del verkar det dock inte bli för hon är nöjd med denna insats.
Kvällen avslutades med en välbehövlig middag. Det blev inte 500g nötkött, men redigt med BBQ Chicken Wings som förrätt och en stadig entrecôte efter det.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar