Den gångna veckan blev det inget bloggande och inte mycket löpande heller (som planerat efter SM). Jobbet tog upp mycket tid och energi, och trots att nationaldagen var ledig så blev det inte mycket tid över. Vila har präglat tillvaron.
Jag har tänkt mycket och ändå ingenting - hur det nu går ihop sig. Det har inte varit någon struktur på mina löpartankar - mest en massa lösryckta fragmentariska tankar om ditten och datten.
Nu under helgen tror jag dock att jag börjat hitta lite struktur. Jag konstaterar att årets maraton inte blev helt som planerat, men ändå över förväntan på något sätt. I mitt inlägg om upplägg inför SM så skissade jag på en negativ split som förra året.
Första halvan klockades på 1.44.01 och mitt uppsatta mål var 1.45.37. Jag sprang alltså 1 minut och 36 sekunder snabbare än planerat. Det låter kanske inte mycket, men det är ändå 4-5 sekunder snabbare per kilometer och det är nog lite snabbare än jag borde ha sprungit.
Att jag sedan fortsatte springa snabbt för att hålla jämnt tempo med tidhållarna på de första kilometerna på andra halvan gjorde nog att jag inte hade de krafter jag ville ha på kilometer 28-35.
Andra halvan av loppet blev 1.46.35 och alltså 2 minuter och 34 sekunder långsammare än första halvan. Jag vet inte alls hur det hade sett ut om jag sprungit långsammare i inledningen men jag inbillar mig att det skulle ha gjort skillnad.
Trots detta så höll jag ju ändå ett genomsnittstempo som ger mig en tid 36 sekunder över 3.30 och jag är verkligen fantastiskt nöjd med det. Jag hade varit nöjd med en tid på 3.40 också. 3.45 hade gjort mig besviken, men detta resultat var verkligen min drömtid inför årets lopp.
Nu ägnar jag mycket tid åt att fundera på vad en lämplig tid på Lidingöloppet är, vilka ambitioner ska jag ha där? Klarar jag 2.25 i terrängloppet? Det är 4.50 tempo i snitt och motsvarar en mil på 44.30 enligt McMillan. Lite snabbare än mitt personbästa jag sprang på Premiärmilen (43.57). Kanske räcker det att sikta på 2.30?
Nästa år då? Ska jag springa Stockholm Marathon? Kanske jag ska orka sikta på 3.20 eller 3.15? Är det ens möjligt för mig att ta mig från 3.30 till 3.15 på ett år? Vad krävs av mig då?
Många frågor och få svar just nu.
Igår sprang jag en onödigt snabb mil. Mycket snabbare än jag hade tänkt. Klockan stannade på 45.42 och jag kände att jag kanske inte borde ha sprungit så snabbt så nära inpå SM. Ni vet ju kanske själva hur det är när benen bara vill springa och det är svårt att hålla igen. Idag sprang jag samma mil ihop med hustrun på 57.42. Det var ett mycket mer passande tempo.
På tisdag kväll är det Mälarenergi Stadslopp här i Västerås och jag har bestämt mig för att göra en anmälan på plats och springa. Några ambitioner på resultat har jag inte och jag är lite rädd för att dra på mig onödiga skador genom att överanstränga mig. Allt känns ju bra men jag har ju läst hur förrädiskt det är att springa hårt nära inpå ett maraton.
Jag har tänkt mycket och ändå ingenting - hur det nu går ihop sig. Det har inte varit någon struktur på mina löpartankar - mest en massa lösryckta fragmentariska tankar om ditten och datten.
Nu under helgen tror jag dock att jag börjat hitta lite struktur. Jag konstaterar att årets maraton inte blev helt som planerat, men ändå över förväntan på något sätt. I mitt inlägg om upplägg inför SM så skissade jag på en negativ split som förra året.
Första halvan klockades på 1.44.01 och mitt uppsatta mål var 1.45.37. Jag sprang alltså 1 minut och 36 sekunder snabbare än planerat. Det låter kanske inte mycket, men det är ändå 4-5 sekunder snabbare per kilometer och det är nog lite snabbare än jag borde ha sprungit.
Att jag sedan fortsatte springa snabbt för att hålla jämnt tempo med tidhållarna på de första kilometerna på andra halvan gjorde nog att jag inte hade de krafter jag ville ha på kilometer 28-35.
Andra halvan av loppet blev 1.46.35 och alltså 2 minuter och 34 sekunder långsammare än första halvan. Jag vet inte alls hur det hade sett ut om jag sprungit långsammare i inledningen men jag inbillar mig att det skulle ha gjort skillnad.
Trots detta så höll jag ju ändå ett genomsnittstempo som ger mig en tid 36 sekunder över 3.30 och jag är verkligen fantastiskt nöjd med det. Jag hade varit nöjd med en tid på 3.40 också. 3.45 hade gjort mig besviken, men detta resultat var verkligen min drömtid inför årets lopp.
Nu ägnar jag mycket tid åt att fundera på vad en lämplig tid på Lidingöloppet är, vilka ambitioner ska jag ha där? Klarar jag 2.25 i terrängloppet? Det är 4.50 tempo i snitt och motsvarar en mil på 44.30 enligt McMillan. Lite snabbare än mitt personbästa jag sprang på Premiärmilen (43.57). Kanske räcker det att sikta på 2.30?
Nästa år då? Ska jag springa Stockholm Marathon? Kanske jag ska orka sikta på 3.20 eller 3.15? Är det ens möjligt för mig att ta mig från 3.30 till 3.15 på ett år? Vad krävs av mig då?
Många frågor och få svar just nu.
Igår sprang jag en onödigt snabb mil. Mycket snabbare än jag hade tänkt. Klockan stannade på 45.42 och jag kände att jag kanske inte borde ha sprungit så snabbt så nära inpå SM. Ni vet ju kanske själva hur det är när benen bara vill springa och det är svårt att hålla igen. Idag sprang jag samma mil ihop med hustrun på 57.42. Det var ett mycket mer passande tempo.
På tisdag kväll är det Mälarenergi Stadslopp här i Västerås och jag har bestämt mig för att göra en anmälan på plats och springa. Några ambitioner på resultat har jag inte och jag är lite rädd för att dra på mig onödiga skador genom att överanstränga mig. Allt känns ju bra men jag har ju läst hur förrädiskt det är att springa hårt nära inpå ett maraton.
Jag är grymt imponerad av ditt jämna tempo även om du inte fick negativ split. Själv sprang jag andra halvan drygt 18 minuter långsammare än första... Du måste ha sprungit om mig någonstans relativt nära mål (tillsammans med några hundra andra).
SvaraRaderaMed sedvanlig övertro på mig själv kommer jag att sikta på 2.15 på Lidingöloppet trots att jag föll igenom totalt på maran. 2.30 är mycket mer realistiskt men jag måste ju leva upp till bloggens namn... Jag tycker att du ska sikta på 2.25 och passera mig med en km kvar när jag fått ge upp mitt vansinnigt överoptimistiska starttempo som vanligt :)
Haha, klart du måste leva upp till bloggens namn! Jag får väl försöka dra med dig i mål där i slutet på LL då! ;-)
RaderaDet där med jämnt tempo ... jag vet faktiskt inte vad som anses som ett jämnt tempo, men det var ju roligt att höra att du tycker så! Mina kilometer tider ser ju allt annat än jämna ut på andra halvan kan jag lova. :-)