Just nu känns det som om jobbet tar all energi - jag känner mig lite slukad. Samtidigt vet jag inte om det är så extremt mycket just nu egentligen. Tror mest att längtan (behovet) efter lite semester är stort och den energi man har begränsad. Hmmm... på så vis tar nog jobbet all energi fast inte mer än normalt. :-)
Nåväl, faktum är att jag spenderar ganska många av dygnets timmar med arbete just nu på olika sätt. Det är alltid lika svårt att komma ut och springa efter jobbet när man blivit kvar på kontoret någon timme extra. Kommer jag hem framåt 18.30 så känns det allt annat än motiverande att ge sig ut och springa. Middag är det som lockar - hungern gnager i magen.
Att komma ut och springa efter att jag ätit kvällsmat och eventuellt hunnit parkera arslet i soffan ... det kommer helt enkelt inte på tal. Har jag parkerat i soffan så blir det oftast med laptopen i knä där jag kombinerar lite arbete med ett halvt öga på TVn. Fast så här i bästa sommartider så borde man ju pallra sig ut i sommarljuset och kanske plocka lite ogräs i trädgården. :(
Idag kom jag också hem sent, men eftersom det varit en tung eftermiddag så såg jag ingen annan utväg än att ge mig ut i spåret. För mig finns det inget som rensar skallen så bra som att springa. Känner mig riktigt nöjd med att jag kom ut. Ställde ifrån mig väskan innanför dörren och gick som radiostyrd och plockade ihop träningskläder och bytte om. Man får liksom inte ge sig själv utrymme att tänka i sådana situationer - om man börjar tänka kommer magen definitivt säga "vi är hungriga, Andreas, vi måste äta!", och då faller hela springa-efter-jobbet-konceptet.
Kvällspasset blev kort och inte särskilt långt. Det var dock märkligt tungt. Sprang hemma i spåret och det kändes inte lätt förrän på slutet på vägen hem längs den asfalterade cykelbanan. Tror jag ska springa asfalt nästa pass för att få känna på lite bra känsla i löpningen. Lätt och snabbt - så vill jag känna! :-)
Nåväl, faktum är att jag spenderar ganska många av dygnets timmar med arbete just nu på olika sätt. Det är alltid lika svårt att komma ut och springa efter jobbet när man blivit kvar på kontoret någon timme extra. Kommer jag hem framåt 18.30 så känns det allt annat än motiverande att ge sig ut och springa. Middag är det som lockar - hungern gnager i magen.
Att komma ut och springa efter att jag ätit kvällsmat och eventuellt hunnit parkera arslet i soffan ... det kommer helt enkelt inte på tal. Har jag parkerat i soffan så blir det oftast med laptopen i knä där jag kombinerar lite arbete med ett halvt öga på TVn. Fast så här i bästa sommartider så borde man ju pallra sig ut i sommarljuset och kanske plocka lite ogräs i trädgården. :(
Idag kom jag också hem sent, men eftersom det varit en tung eftermiddag så såg jag ingen annan utväg än att ge mig ut i spåret. För mig finns det inget som rensar skallen så bra som att springa. Känner mig riktigt nöjd med att jag kom ut. Ställde ifrån mig väskan innanför dörren och gick som radiostyrd och plockade ihop träningskläder och bytte om. Man får liksom inte ge sig själv utrymme att tänka i sådana situationer - om man börjar tänka kommer magen definitivt säga "vi är hungriga, Andreas, vi måste äta!", och då faller hela springa-efter-jobbet-konceptet.
Kvällspasset blev kort och inte särskilt långt. Det var dock märkligt tungt. Sprang hemma i spåret och det kändes inte lätt förrän på slutet på vägen hem längs den asfalterade cykelbanan. Tror jag ska springa asfalt nästa pass för att få känna på lite bra känsla i löpningen. Lätt och snabbt - så vill jag känna! :-)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar