Stockholm Marathon Premiär

Efter en lång dag i Stockholm igår som inleddes med SM och avslutades med middag på söder så sitter jag nu efter en natts bristfällig sömn och försöker summera dagen.

Skulle vilja börja med att ge en eloge till alla funktionärer och den publik som stod blöta och hjälpte fram oss löpare i detta bistra väder! Vi som sprang fick ju ändå röra på oss och kunde ju hålla värmen skapligt. Att stå stilla måste ju ha varit rent fruktansvärt.

Tokladdad Andreas

Att man som löpare var kall innan start och som jag, frös in i märgen efter målgång.... ja, jag kan tycka att arrangören kunde ha haft lite värmande alternativ som varma drycker och regnskydd. Vad kostar det att t ex dela ut sopsäckar efter målgång en dag som denna?

Jag fick i alla fall fatt på en mugg av det sista (för stunden?) kaffet som fanns och lyckades ta mig bort och hämta min väska och byta om till torra kläder. Det hjälpte ju en kort stund...inne i omklädestältet, för när jag kom ut igen försvann den lilla värmen ur kroppen lika snabbt igen.

Närmast likt en zombie gick jag genomfrusen och stapplades nerför Sturegatan med hackande tänder och skakande händer. Tog mig bort till baren på Scandic Park och drog två Irish Coffe och tittade på de som fortfarande kämpade. Livet och kroppsvärmen återvände sakta. Där i baren fick jag sitta och vänta i nästan 2 timmar på mina vänner som inte tog sig från Östermalms IP pga kramper och nedkylning.

Joakim

Jonas

Är jag missnöjd och bitter?

ABSOLUT INTE!

Jag hade den mest fantastiska löpning jag kan tänka mig. En helt underbar tillställning som bara svärtades lite av kylan efter målgången. :-)

Loppet överträffade mina egna förväntningar och jag sprang fortare och lättare än jag själv hade trott. Måltiden 3.53 känns mig inte riktigt verklig. Det var en sådan fantastisk känsla att få springa in på Stadion.

Hela loppet gick enligt plan måste jag säga. Alla jag har pratat med har uppmanat mig att ta de lugnt i början. Så jag inledde med att springa lugnt ihop med Joakim då vi hamnade i samma startgrupp, F. Förutsättningarna för att göra annat än att springa lugnt var ju klart begränsade i folkhavet.

Efter 5 km på Söder Mälarstrand kände jag att det var dags att öka tempo då jag hade fått upp värmen, hade bra spring i benen och det började glesas ut något i leden.

Därefter flöt det på rätt obekymrat de första två milen. Jag som aldrig dricker särskilt mycket och aldrig energidryck provade ändå att plocka en halv mugg vid varje kontroll. Med anledning av detta blev det en kort paus för att lätta på trycket vid gärdet.

Väl ute på gärdet kom det för mig värsta partiet. Vid vändning från 20 km ner mot 21,1 så blev det tvär motvind och fullständigt iskallt. Kände hur fingrarna stelnade till och cirkulationen i armarna var dålig. Saktade ner vid kontrollen vid 21,1 och åt lite saltgurka och drack energidryck gåendes. Fick igång maskineriet och kände mig stark uppför alla småbackarna. Kände hur jag passerade folk och det stärkte ju också rätt bra.

En fantastisk känsla när benen jobbar på obekymrat och man lägger andra löpare bakom sig! Verkar som om det var många som hade svårt för backarna på gärdet.

Även om benen funkade bra så var kroppen rätt nedkyld längs hela Djurgården. Jag passade på att ta några extra energikakor med mig vid 29 km och tuggade i mig trots att jag tycker dessa är rätt motbjudande. Tror det gav utdelning senare.

Upp mot slussen kändes det bara bra och det var riktigt skönt att få springa in under tak vid slussen och få lite vindskydd en kort stund. Längs Söder Mälarstrand serverades det soppa. Hade denna varit varm så hade det varit ett stort plus. Nu flöt liksom buljongen på ytan, men jag hällde/tuggade i mig kletet och tänkte att vätska i alla fall var något varmare än min läppar.

Nu hade jag passerat mitt längsta långpass i sträcka och bröt ny mark så att säga. Sådant där kan fastna lite i mina tankar. Som tur var fanns det bra med hejande publik och underhållning upp mot Västerbron och där uppe kom jag ikapp Lennart. Fick chans att springa och snacka en kort stund - det hjälpte till att skingra en del av de där elaka tankar som börjat gro i mitt huvud.


Vid 35 km fick jag någon sjuk nytändning och jag tror jag får tacka Lennart och energikakorna för det. Benen började hamra på och jag ökade på tempot rejält. Återigen fick jag uppleva det där att liksom flyga förbi andra löpare där rätt många nu sprang stelt på stumma ben.

Full fart hela vägen in i mål blev det och ett snitt tempo på 5.32 min/km ... rätt nära mitt mål på 5.30.

Lycka!

Nu väntar jag med spänning på fotografierna som togs utefter loppet. Jag försökte verkligen visa min löparlycka inför fotograferna - hoppas jag fastnat på bild någonstans utefter vägen.

Avslutade med en stadig köttbit till middag på Jimmy's Steakhouse på söder och sedan tåget hem till Västerås vid midnatt.

En lång dag med bistert väder och samtidigt en helt fantastisk upplevelse.