Semester och vandring

Hallå! Men, oj vad tiden springer på ibland!

Inledde min semester i och med avtackningen på jobbet och jag har inte hunnit med att sätta av tid för bloggen. Märkligt då man borde ha all tid i världen på semestern!? :-)

Träningsmässigt tog jag inte vila från löpningen över midsommar som tänkt utan for iväg på ett snabbt pass i de nya barfotaskorna. Det kändes riktigt bra men tog hårt på benen. Träningsvärk och lite känningar i hälsenan. Senaste träningen var i söndags då det blev ett kortare långpass i lugnt tempo tillsammans med hustrun.

Vilar nu benen, för efter senaste passet så kändes det nästan som om jag hade någon form av begynnande stressfraktur på gång på höger skenben neråt knölen på insidan. Vet ju inte alls om det är stressfraktur, men det känns som om smärtan satt (ja, den är borta nu som tur är!) i benet och det finns ju inget annat där som kan göra ont på det stället och på det sättet(?).

Vilade dock också för att ha kraft och orka till den planerade vandring. Förra året åkte jag och mina två pojkarna samt en vän till mig, på en tvådagars vandring längs Bruksleden vid Landsberget med övernattning i vindskydd.

Två lyckliga som besteg Landsberget förra året

Fantastisk utsikt från Landsberget

I år var det dags igen. Denna gång var siktet inställt på Bergslagsleden där vi vandrade en del av Etapp 3 mellan Stjärnfors och Nyberget samt en bit in Kindla naturreservat. Mycket tuff vandring med alla höjdskillnader men fantastiskt skönt.

Det blev två större "bergsbestigningar" denna gång med utkikstorn på båda. Det finns en massa spännade att upptäcka när man vandrar längs dessa leder. Som "stenen på stenen" här bredvid. Bäckar med kvarnrester och gamla torp och helt naturliga små grottor t ex.

Första utmaningen var att ta sig upp på Mackarsberget med all packning. Det kräver att man tar många pauser och laddar med energi på vägen.

Laddar med russin och nötmix

Trötta och nöjda (även om de ser lite truliga ut)

Övernattning i vindskydd är ju rätt härligt. Att få höra skogens ljud ... och känna den ständiga röken från basan i näsan. :-)

Men att få somna och vakna med denna utsiken är ju rätt oslagbart.

Andra dagen blev det att vandra ganska långt och bemästra berg nummer två och ta sig upp till utkikstornet på Kindlahöjden. Som det står i etappbeskrivningen:

Kindlahöjden är med sina 425 meter över havet en av länets högsta punkter. Endast längst i nordväst, nära gränsen mot Värmland, finns högre höjder. Tillsammans med Röberget och Kalklinten bildar Kindlahöjden ett av länets mest otillgängliga och högst belägna vildmarksområden, tillika naturreservat.

Vi tog oss i alla fall upp och fick njuta av utsikten här också.

Utsikt från utkikstornet på Kindlahöjden

Vi var alla riktigt trötta när vi kom tillbaka till bilen vid 17-tiden igår men samtidigt väldigt nöjda med vandringen. Jag är riktigt imponerad av att pojkarna klarade av denna vandring på ca 2 mil med packning i utmanande terräng - helt utan att klaga.

Någon träning står nog inte på schemat nu på ett par dagar. Är ganska sliten i fotlederna igen och känner av den trilskande vänstra hälsenan. Samtidigt känner jag heller inget stort begär för att springa, tror att kroppen behöver lite återhämtning efter förra veckans tre tuffa pass och denna vandring. Om kroppen säger spring och allt känns bra så kan det dock mycket väl bli en lättare tur under helgen. :-)

Runrundan fanns i min planer till i måndags då jag konstaterade att svågerns 30-års fest låg på samma dag. Hinner helt enkelt inte hem i tid till festen som börjar tidigt och jag känner inte heller att jag riktigt är i form att springa en halvmara även om jag tar det som ett lätt träningspass. Runrundan får helt enkelt bli av nästa år om det går och efter lite positiv uppmuntran av hustrun så kanske vi springer hela familjen då i stället.