I höstas när anmälan till Lidingöloppet öppnade så var jag där och anmälde mig. Om jag hade vetat hur min utveckling skulle bli under året som var så hade jag nog anmält mig och sprungit Lidingöloppet redan förra året. Jag sprang uteslutande terräng fram till LL så jag kände mig väl förberedd.
I ett svagt ögonblick och under viss påverkan från arbetskamrater så anmälde jag mig även till Stockholm Marathon, bara några dagar innan anmälningen stängde. Någon gång ska ju vara den första, så varför inte detta år?
Efter min snabba mil förra veckan så kände jag att det vore roligt att springa någon tävling innan Stockholm Marathon så jag anmälde mig till Premiärmilen också. Där uppmanades man att anmäla sig i tävlingsklass om man siktade på att springa under 45 minuter, vilket jag då gjorde.
Nu ser det ju emellertid rätt tveksamt ut om jag kommer att kunna springa Premiärmilen 25/3 överhuvudtaget, särskilt inte ner mot 45 minuter.
Stockholm Marathon ska jag däremot hinna komma i form till och klara av. Något speciellt mål annat än att ta sig runt ska man tydligen inte ha första gången (har man sagt mig). Så får det bli och kommer jag under 4 timmar blir jag glad, kan jag nå ner till 3.45 så har jag också nått något sorts mål/förhoppning jag har.
Det ser ut som om vi får ihop ett lag på jobbet så att jag kan springa VasaStafetten också. Kollegorna har skrivit in mig på längsta sträckan, 15 km. Långt är ju inte alltid jobbigast och denna sträcka är nästan bara utför, ca 180 m fallhöjd. Får se om vi får ihop laget och hur de slutgiltiga sträckorna fördelas. Detta är i alla fall ett ypperligt tillfälle att motivera inköp av ett par riktiga terrängskor!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar