Vem? Jag? :-)
Under julhelgen blev jag brutalt medveten om hur beroende jag blivit av att röra på mig, då hade jag 3 veckors förkylningsuppehåll. Man ska ju inte träna med ont i halsen och min förkylning satte sig i luftrören så jag satt vackert och väntade på att det skulle gå över helt (ja, nästan i alla fall).
Då, under de tre veckorna, liksom nu kommer frustrationen krypandes. Jag känner ju hur energin som finns i kroppen vill ut någonstans och när den inte får utlopp blir jag otroligt grinig. Jag har ändå uppfattat mig själv som en ganska kontrollerad människa, en som inte alltid visar vad som rör sig känslomässigt inombords. Men nu kan jag verkligen inte lägga band på mig - hela jag utstrålar och är grinighet personifierad. Tycker lite synd om dem i min omgivning, förlåt!
Borde man inte kunna vända den där energin till något positivt och glatt inombords istället?!
Lite mer positivt inställd är jag ändå för hälsenan blir i alla fall lite bättre. Den ömmar fortfarande men övningarna gör alls inte lika ont längre.
Imorgon blir det ut och resa med två dagars besök hos kund. Hotellet har gym så jag ska packa ner träningskläderna för lite styrketräning och se om det går bra med ett lättare pass på crosstrainer eller cykel också.
Får se om jag lyckas gömma den där griniga gubben också, in i konsultrollen...
Under julhelgen blev jag brutalt medveten om hur beroende jag blivit av att röra på mig, då hade jag 3 veckors förkylningsuppehåll. Man ska ju inte träna med ont i halsen och min förkylning satte sig i luftrören så jag satt vackert och väntade på att det skulle gå över helt (ja, nästan i alla fall).
Då, under de tre veckorna, liksom nu kommer frustrationen krypandes. Jag känner ju hur energin som finns i kroppen vill ut någonstans och när den inte får utlopp blir jag otroligt grinig. Jag har ändå uppfattat mig själv som en ganska kontrollerad människa, en som inte alltid visar vad som rör sig känslomässigt inombords. Men nu kan jag verkligen inte lägga band på mig - hela jag utstrålar och är grinighet personifierad. Tycker lite synd om dem i min omgivning, förlåt!
Borde man inte kunna vända den där energin till något positivt och glatt inombords istället?!
Lite mer positivt inställd är jag ändå för hälsenan blir i alla fall lite bättre. Den ömmar fortfarande men övningarna gör alls inte lika ont längre.
Imorgon blir det ut och resa med två dagars besök hos kund. Hotellet har gym så jag ska packa ner träningskläderna för lite styrketräning och se om det går bra med ett lättare pass på crosstrainer eller cykel också.
Får se om jag lyckas gömma den där griniga gubben också, in i konsultrollen...
Hej Andreas!
SvaraRaderaKul att du startade en blogg. Jag ser att du har varit igång några dagar utan att jag har kännt till det.
Såg nedan att du anmälde dig till tävlingsklass på Premiärmilen. Härlig inställning tycker jag.
Hoppas verkligan att hälsenan blir bättre så att du kan träna som du vill!
Tack, jag hoppas verkligen att hälsenan blir bra så att jag kan springa Premiärmilen. Tänker inte slarva med återhämtningen denna gång.
RaderaJag var ju tvungen att ha ett par inlägg att torrsimma med när jag skruvade på inställningarna. Dörren öppnades här först igår eftermiddag så du har inte missat något. ;-)