Ungefär så muntert kan jag väl lite överdrivet sammanfatta dagens långpass. Jag velade in i det sista om jag skulle springa alls idag. Benen har känts lite slitna och jag tror att det är Premiärmilen som fortfarande sätter sina spår. Inledde ihop med hustrun de första 7 km på hennes milrundan och vek sedan av på en längre avstickare - sammanlagt blev det drygt 17 km i snitt 5.20-tempo. Solen lös med sin frånvaro, men vi slapp snö i alla fall - riktigt less på kylan och den där blåsten hjälper ju inte upp på något sätt. :-(
Förra veckan försökte jag ta det ganska lugnt för att återhämta mig. Summerar 23 km den veckan, men inte så lugnt tempo som jag kanske borde ha haft. Den här veckan har jag inte alls tagit det lugnt. Volymmässigt tror jag att det är rekord för mig med nästan 58 km.
Att det idag trots mestadels lugnt tempo kändes tungt beror nog kanske ändå mest på att jag haft hög träningsvolym. Dessvärre fick jag känningar i hälsenan mot slutet av dagens pass, lite osäker på om det var lite av krampkänningar i vaden för det kändes inte bara som hälsenan. Jag valde i alla fall att byta löpsteg och sänka tempot de sista kilometrarna för att inte förvärra en eventuell överansträngning.
Möjligen sitter backintervallpasset också kvar i benen... så mycket som kan spela in nu så jag vet inte alls egentligen. Kommande vecka får inledas med mer vila och lätta pass. Alltså inget backintervallpass på torsdag, Lennart!
Jag har ännu inte kommit upp i över 20 km på långpassen vilket stressar mig lite, men jag intalar mig att jag hinner komma upp i längd på passen inför SM.
Förra veckan försökte jag ta det ganska lugnt för att återhämta mig. Summerar 23 km den veckan, men inte så lugnt tempo som jag kanske borde ha haft. Den här veckan har jag inte alls tagit det lugnt. Volymmässigt tror jag att det är rekord för mig med nästan 58 km.
Att det idag trots mestadels lugnt tempo kändes tungt beror nog kanske ändå mest på att jag haft hög träningsvolym. Dessvärre fick jag känningar i hälsenan mot slutet av dagens pass, lite osäker på om det var lite av krampkänningar i vaden för det kändes inte bara som hälsenan. Jag valde i alla fall att byta löpsteg och sänka tempot de sista kilometrarna för att inte förvärra en eventuell överansträngning.
Möjligen sitter backintervallpasset också kvar i benen... så mycket som kan spela in nu så jag vet inte alls egentligen. Kommande vecka får inledas med mer vila och lätta pass. Alltså inget backintervallpass på torsdag, Lennart!
Jag har ännu inte kommit upp i över 20 km på långpassen vilket stressar mig lite, men jag intalar mig att jag hinner komma upp i längd på passen inför SM.
Backintervaller går ju riktigt hårt åt vader och hälsenor, och så en rejäl dos mängd på det. Kan kanske vara det som spökar. Håller tummarna för att det bara var ett litet skrämskott från en kropp som ville ha lite vila.
SvaraRaderaVisst var det en tuff vecka för mig och som tur är verkar det "bara" vara en tydlig signal om vila. Lite morgonlöpning i onsdags gav bra signaler och det känns bra i kroppen nu. Har prioriterat vila. :-)
Radera