Jag har fortfarande lite oroande känningar i vänsterbenet. Det är hälsenan, vaden, benhinnor - lite varstans som det känns o-bra just nu. Sammanfattningsvis kan man säga att benet känns lite stumt - det känns (lite överdrivet) som om jag haltar på vänster när jag springer. Det flexar liksom inte - fast det gör det ju. Mest känslan som är lite skum. Kanske bara för att jag är kort/stel i vadmusklerna (gubbvad?!).
Så där kändes det förra våren också så jag är lite observant nu för då gav ju vänster hälsena upp. Skillnaden nu är jag håller igen när jag känner så här och ivrigt gör mina tåhävningar. Förra året visste jag inte bättre och fortsatte springa mina milrundor så snabbt jag kunde tills det inte gick att springa längre. :-)
Igår när jag sprang en lätt 5:a med hustrun så kändes det inte helt bra vänsterbenet och därför var jag lite tveksam ikväll när jag gav mig iväg.
Jag antog ju en träningsutmaning från Lennart i måndags. Vill ju inte tro att detta var ett aprilskämt - man kan väl inte skämta om en så allvarlig sak som att springa backintervall, eller? :-)
Alldeles oavsett så ville jag ändå göra ett helhjärtat försök - aprilskämt eller inte! Glädjande nog så kändes det alldeles bra (kanske lite överdrivet) och jag joggade de dryga 4 kilometrarna bort till Billstabacken som jag skrivit om tidigare.
Det där med att springa intervall och försöka hålla räkning verkar svårt för mig. Jag tappar ständigt bort mig. Konstaterar "4" och tänker direkt ... "var det 4:e intervallet eller ska springa 4:e nu?". Hmm....jo så var det idag och jag valde att räkna lågt. När jag med säkerhet sprungit 8:e intervallet så var benen skapligt möra och jag tänkte att jag klämmer ett sista. Med nio intervaller avklarade så lunkade jag hemåt.
Nu när jag gått igenom passet ser jag att jag fick ihop 11 intervaller. Kanske jag tog i för lite och bara ska tillgodoräkna mig nio? Får öva på detta! :-)
Varje intervall blev ca 34-37 sekunder följt av 70-90 sekunder joggvila. Träningsklockan och dess GPS hänger ju inte riktigt med i intervallsvängarna, men det ger ju en ungefärlig bild trots allt. Tiderna är ju dock rätt bortsett från något av intervallen där jag inte riktigt lyckades trycka in knappen på toppen - var lite upptagen med att andas eller något sådant.
Så där kändes det förra våren också så jag är lite observant nu för då gav ju vänster hälsena upp. Skillnaden nu är jag håller igen när jag känner så här och ivrigt gör mina tåhävningar. Förra året visste jag inte bättre och fortsatte springa mina milrundor så snabbt jag kunde tills det inte gick att springa längre. :-)
Igår när jag sprang en lätt 5:a med hustrun så kändes det inte helt bra vänsterbenet och därför var jag lite tveksam ikväll när jag gav mig iväg.
Jag antog ju en träningsutmaning från Lennart i måndags. Vill ju inte tro att detta var ett aprilskämt - man kan väl inte skämta om en så allvarlig sak som att springa backintervall, eller? :-)
Alldeles oavsett så ville jag ändå göra ett helhjärtat försök - aprilskämt eller inte! Glädjande nog så kändes det alldeles bra (kanske lite överdrivet) och jag joggade de dryga 4 kilometrarna bort till Billstabacken som jag skrivit om tidigare.
Det där med att springa intervall och försöka hålla räkning verkar svårt för mig. Jag tappar ständigt bort mig. Konstaterar "4" och tänker direkt ... "var det 4:e intervallet eller ska springa 4:e nu?". Hmm....jo så var det idag och jag valde att räkna lågt. När jag med säkerhet sprungit 8:e intervallet så var benen skapligt möra och jag tänkte att jag klämmer ett sista. Med nio intervaller avklarade så lunkade jag hemåt.
Nu när jag gått igenom passet ser jag att jag fick ihop 11 intervaller. Kanske jag tog i för lite och bara ska tillgodoräkna mig nio? Får öva på detta! :-)
Som synes har jag en ganska skön back på vägen till och från Billstabacken också där jag skulle kunna springa backintervaller. Den är i samma kaliber, men inte lika cool då den saknar varningsskylten. :-D
I nära anslutning till den där andra backen ligger en pulkabacke som jag nog kommer att prova springa lite backintervall i senare när det torkat upp lite.
Detta blir nog det tredje backintervallpasset jag springer någonsin - möjligen är jag lika dålig på att räkna dess...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar